Folkmordet på de kristna och Frankrikes mod

Ett  modigt (kan önska att det var självklart)  steg mot rättvisa har tagits av Frankrike:

Den franska nationalförsamlingen har röstat ja till lagen som gör det brottsligt att förneka att det var ett folkmord armenierna utsattes för i dåvarande Ottomanska riket 1915.

… Lagförslaget har upprört Turkiet, som hotat med sanktioner om lagförslaget går igenom. Bara någon timme efter beskedet från den franska nationalförsamlingen kallade Turkiet hem sin ambassadör i Paris.

Turkiet ställer också in allt militärt utbyte med Frankrike meddelar Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan.

 … Att det var folkmord slog Frankrike fast i en lag redan 2001 men utan straff för den som sade något annat. Lagförslaget förutser ett års fängelse och dryga böter vilket motsvarar det som gäller för förnekande av Förintelsen.”

Läs hela artikeln här.

Varför ska vi göra skillnad på folkmord och folkmord? Och varför plockar man bort vissa historiska fakta ur den svenska skol-undervisningen, medan andra upprepas nästan dagligen av svensk media, trots att lidandet och antalet dödsoffer för dessa politiska utrensningar har varit enorma  – och trots att en del pågår än idag (Tibet) – och trots att de tidsmässigt ligger förhållandevis nära varandra?

Svaret är väl just rädslan för den ekonomiska förlusten Frankrike kommer straffas med av Turkiet. I Sverige vandrar vi som bekant hellre över lik än att försaka ekonomin och vår kortsiktiga trygghet – se socialdemokraternas samarbete med Hitler, vår vapenförsäljning till tvivelaktiga länder och deltagande i förstörelsen av Libyen, som har omintetgjort landets möjlighet att uppnå FN:s millenniemål om halverad fattigdom, vilket det innan kriget, som enda land i regionen, hade goda förutsättningar att uppnå.

Nedan följer min tidigare publicering av folkmordet på bl.a. armenierna:

Folkmordet på de kristna.

Ett axplock ur ”Svärdets år” 2004 av Bertil Bengtsson:

”Den kurdiske författaren Cigerxwin beskriver händelserna:

Tusentals kvinnor och män deporterades från sina byar och muslimska kurder lejdes för att döda dem. I propagandan i samband med helgonförklaringen av den armeniske ärkebiskopen Ignatius Maloyan (1869-1915) i Mardin 2001, återupptäcktes gamla vittnesmål som skrevs av franska dominikanbröder. Enligt deras noggrant förda statistik dödades 82% av de kristna i Diyarbakir i samband med folkmordet. Den 3 juni 1915 arresterades Ignatius Maloyan och sattes i isoleringscell. Sedan arresterades ca 1.000 kristna, bl.a. Ignatius Maloyans bror, och den 6 juni grävde polisen upp golvet i den armeniska kyrkan, öppnade gravar och förstörde altaret med hänvisning till att de sökte vapen. Några vapen fann man inte. Ändå ställdes ärkebiskopen inför rätta anklagad för att ha gömt vapen och planerat ett uppror mot regeringen. Polischef Mamdouh kavlade upp skjortärmarna, drog in biskopen till mitten av salen för att slå honom med sitt bälte. Ärkebiskopen erbjöds att konvertera till islam för att rädda sitt liv, men nekade med följande ord:

”I så fall måste ni slå mig, attackera mig med kniv, svärd och skjutvapen och skära mig i små bitar, för jag kommer aldrig att förneka min tro. Detta är mitt slutgiltiga svar.”

Vid skymningen band de hans fötter och slog honom med en käpp, sedan släpades han ut ur salen eftersom han var oförmögen att själv resa sig upp och gå. Tortyrredskapen bars in.

En del kristna slängdes levande i brunnar, andra brändes ihjäl, slaktades, deporterades till öknen där de svalt och törstade ihjäl, spädbarn slogs ihjäl.

”Männen mördades massvis, de yngre kvinnorna överfördes till turkiska harem och barnen fick svälta ihjäl…”eller…” bands fast i hundratal på flottor och dränktes i floden Eufrat. Det förekom också att man avhögg händerna på barnen, vilka sedan lemlästade lämnades åt sitt öde i ökenområdena.”

Den svenske missionären L.E. Högberg har efter många resor i Turkiet vid tiden berättat:

”Den turkiske Pascha hade rykte om sig att vara mycket grym och hänsynslös och använde sig av ökända inkvisitoriska handlingar och lät exempelvis spika en hästsko under de kristnas fötter, fram för allt på prästerna. När han kom till Deir el-Zor som högste befälhavare, befallde han att alla som gömde armenier genast måste lämna ut dem. För att bevisa allvaret i situationen tog han en 10-årig armenisk flicka och krossade hennes huvud, trots att hon var dotter till hans mest älskade bihustru.”

En amerikansk kommission rapporterar att hundratals kristna blivit korsfästa och att levande människor formligen styckats. De bestialiska metoderna användes inte minst på barnen: ”Under denna mörka tid såldes många som slavar, andra användes till grymma sexuella övergrepp. När man tröttnat på flickorna, högg man av deras ben och armar medan de ännu levde och avslutade det hela med att skära av brösten. Sedan kastades kropparna ned i ett vattendrag. Under sommaren 1915 flöt det svårt misshandlade, döda kroppar ned för Eufrat.” Man högg av ben och armar av barn och satte dem på pålar. Sprättade upp gravida kvinnors magar.

Telegram från inrikesminister Talaat Pascha:

”Ni har redan informerats om att regeringen har beslutat förinta alla armenier som bor i Turkiet. Ingen som motsätter sig denna order kan längre inneha en statlig tjänst. Utan medlindande för kvinnor, barn och krymplingar, hur tragiska än förintelsemetoderna må vara, måste deras liv utsläckas utan några samvetsbetänkligheter.”

Missionären Amalia Lange skriver i sin bok ”Ett blad ur Armeniernas historia”: ”aldrig har ett folk färdats en sådan dödsväg som denna.”

Den tyske lektorn dr Martin Niepage vittnar: ”… och hade till ändamål att fullständigt utrota detta intelligenta, arbetsglada och framstående folk och låta dess land övergå i turkiska händer.”

Man övertog de kristnas bankkonton, konfiskerade deras guldsmycken och lade beslag på deras kläder innan de slaktades.

”I slutet av april 1916 pågick mördandet med stor energi. Det förefaller som om den turkiska ledningen var desperat att så snabbt som möjligt få död på så många kristna som möjligt innan omvärlden hann reagera.”

Natanel Beskow, gift med barnboksförfattaren Elsa Beskow, skrev 1921:

”Av ett folk på 2-2,5 miljoner har omkring en miljon genom ett metodiskt utrotningskrig dödats under de förfärligaste grymheter. Detaljer i mängd är kända. Vittnen är talrika och tillförlitliga. Och dock synes det vara få i vårt land, som ägnat denna sak någon uppmärksamhet. Tidningspressen har varit ganska tyst om den…”

”Varför döda små barn? Sannolikt för att undgå framtida vittnesmål av grymheterna…” Och hämnd.

Turkiets befolkningsstatistik:

År:                    1914                   1927              Förändring

Muslimer:   12 962 860          13 269 936            + 2,37%

Kristna:        3 063 195               156 074            –  94,9

”Turkiet hävdar att den turkiska befolkningen drabbades av krig, hungersnöd, missväxt, sjukdomar och folkförflyttningar…., och att det därför inte var fråga om ett folkmord. Det finns dock ingen förklaring till varför antalet kristna minskade med nästan 95% medan antalet muslimer ökade med drygt 2%.

Klart står att ett tvåtusenårigt kulturarv för alltid gått förlorat och att i det område där kristenhetens vagga en gång stod är det mesta nu förstört.”

”Samtliga höga företrädare i det ungturkiska partiet…, dömdes vid…militärdomstolar (1919) som skyldiga till att ha organiserat folkmordet. De avkunnade domarna visar tydligt på ett välorganiserat och uniformt folkmord, men de visar också på ett starkt motstånd mot massmorden från en stor del av den muslimska befolkningen.”

Men 1922 fortsatte mördandet och kring denna tid fullbordades den etniska rensningen under den nye ledaren Atatuerks yttersta ansvar. ”Redan 1923 tog man tillbaka militärdomstolens fällande dom… Denna inställning är fortfarande den officiella i dagens Turkiet.”

Att erkänna folkmordet har varit minst sagt konfliktfyllt för flera länder, om de alls erkänner det: USA drog tillbaka ett resolutionsförslag där folkmordet fördömdes år 2000 efter att ”Turkiet hotade med att vägra amerikanskt militärflyg tillträde till flygbasen Incirlik som USA använder för överflygningar över irakiskt territorium. Man hotade också med att avbryta militära och civila kontrakt värda miljarder kronor.”

Något liknande hände även Frankrike. Den franska nationalförsamlingen beslutade 1998 att erkänna folkmordet, men när ärendet sedan skulle upp i senaten för ett slutgiltigt godkännande stoppades det. Turkiet hotade att stoppa all handel med Frankrike om förslaget gick igenom senaten. 4 år senare togs dock ärendet upp igen och 2001 tog senaten beslut om att erkänna folkmordet.

Sveriges hållning var sig lik: ”Samstämmiga uppgifter tyder på att den svenska regeringen mycket väl visste vad som pågick i Turkiet utan att agera.”

Många skrifter om folkmordet utkom under åren 1896-1940. ”Däremot var den svenska pressen förvånansvärt tyst.”

Ur riksdagsdebatten i Sverige 2002: ”Vi vill understryka att de massakrer som drabbade armenier, assyrier/syrianer och kaldeèr under det ottomanska riket med största sannolikhet skulle ha fastställts som folkmord enligt 1948 års konvention (FN)…”

”Diskussionen som sedan följde i riksdagen blev minst sagt märklig…:”

Urban Ahlin (s):

”Därför tar utrikesutskottet tillbaka det beslut som vi fattade förra året, om det armeniska folkmordet.”

De turkiska arkiven har nu öppnats, men det är i princip omöjligt att få tillgång till samtliga dokument.

1930 sade den turkiske justitieministern: ”Turken är den enda herren i sitt land. De som inte har rent turkiskt ursprung har bara en rättighet i detta land: rättigheten att vara tjänare, rättighet att vara slavar.”

”Kristna diskrimineras även idag när det gäller exempelvis yttrande- och åsiktsfriheten. Under 2001 gick den turkiske generalen och kommendanten för Svarta havet Baki Onurlubas ut i media och varnade för hotet från de kristna. I tidningen Aydinlik rapporterades den 9 december 2001 att Baki Onurlubas betraktade de kristna som samhällsfientliga, och uppmanade därför befolkningen att omedelbart rapportera till militären (Rapport 156) i det fall någon tagit emot en bibel i området.

Utbildningsministeriet har infört ett särskilt kapitel i läroböckerna om landets historia, och folkmordet på de kristna förnekas… Undervisningen (som påbörjades 2003)…i årskurs 5…till gymnasiet…går ut på att de kristna folkslagen varit förrädare mot Turkiet…Det heter att dessa kristna mördade de turkiska civila. 2003 krävde Utbildningsministeriet att alla turkiska skolor skulle anordna uppsatstävlingar och konferenser som förnekar folkmordet på de kristna. ”Alla barn tvingas att vara med, även de barn vars släktingar mördades under folkmordet.”

Även senare år har mördandet av kristna pågått, men det finns inga kända uppgifter om att någon blivit dömd. De kristna har oftast nekats hjälp om de vänt sig till polisen. Om de vågat gå till domstol har i regel ingen advokat vågat ställa upp. ”Diskriminering och förnedring har varit vardagsmat för många kristna. 1980 förbjöds de kristna att döpa sina barn till kristna namn. Endast turkiska personnamn är i princip tillåtna idag.

I Malmö lär Mohammed vara vanligaste pojknamn.

”Kristna stiftelser och kyrkliga församlingar har sedan 1935 varit förbjudna att äga fastigheter.” Församlingen måste inför ministerrådet styrka att det föreligger behov för att äga eller renovera fastigheten. Innan kyrkan får ta nya kontakter med utländska hjälporganisationer måste den söka tillstånd hos inrikesdepartementet och ministerrådet. Denna byråkrati gäller naturligtvis bara icke-muslimska församlingar.

I Norrköping ska 2 moskéer byggas. Kommer där predikas: ”Bekämpa den som misstror Allah” – Koranen 9:29? Plikten kallar att döda den ”otrogna”. Men då öppnar vi väl fortsatt famnen, och plånboken, vi är ju så toleranta i Sverige…

De politiska ledare som var ansvariga för folkmordet hyllas än i dagens Turkiet för sina ”insatser” genom minnesmonument. T.o.m. Talaat Pascha, som själv erkänt att målet med folkmordet var att utplåna armenierna, syrianerna, assyrierna och kaldèerna, hyllas som nationalhjälte.

Det diskuteras när Turkiet kan bli medlem i EU…

Bokens sista mening:

”Historien måste skrivas om, den unga generationen turkar måste få chansen att lära sig av historien och sina förfäders misstag för att kunna skapa en ljus framtid för sig själva och kommande generationer.” Om inte annat kanske man kunde börja med att sluta hylla mördarna som nationalhjältar…

Min vän Robert Mourad skickade följande till mig:

”Enligt Socialdemokraterna är muslimer förtryckta, aldrig förtryckare. De är inte ens förtryckare när de mördar 2 miljoner armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och andra kristna grupper i Turkiet, med uttalat syfte att utrota en hel folkgrupp.

EU har fattat beslut om folkmordsfrågan: Det ”armeniska folkmordet” kommer i fortsättningen att hamna UTANFÖR EU:s DEFINITION AV FOLKMORD och kommer INTE att kunna leda till rättsliga påföljder, vilket innebär att alla 27 EU-länder måste anpassa sina lagar efter den senaste EU-lagen om vad som gäller som folkmord.
EU:s definition vad avser folkmord är det som hände judarna under andra världskriget, det som hände 800 000 tutsier i Rwanda (Frankrikes inblandning med vapen, pengar och utbildning av hutuer) samt det som hände i Jugoslavien på 90-talet. Tänk er att någon skulle föreslå att mordet på judarna inte skulle lagstadgas som folkmord. Det skulle troligen bli fängelse på livstid för vederbörande. Vad som räknas som folkmord beror på vem det gäller, inte att det är öppet erkänt av makthavare och utförare, detta saknar betydelse. Vad det handlar om är att penga-flödet inte får stoppas, flödet i ”rätt” fickor vill säga! Till denna bedrift hör ”rätt” sorts mäktiga. Dit hör inte de drabbade kristna, dit hör helt andra människor.

Dessutom kräver EU att för att det ska stämplas som folkmord måste ICC (International Criminal Court – Internationella Brottmålsdomstolen) ta ett juridiskt beslut om det. Undrar vilka som har makten där egentligen?

Det medvetet genomförda folkmordet på ca 2 miljoner kristna under första världskriget i Turkiet räknas alltså inte som folkmord enligt den senaste EU-lagen, som blev antagen april 2007.

Mer om den nya EU-lagen.”

Robert fortsätter:

”Jag har ännu inte hittat någon ”helig” bok som har ett så grovt språk om andra troende som Koranen. Mona Sahlin tyckte det var ok att skymfa Jesus i konstform, men inte ok att skymfa Muhammed i konstform.

Sossar, vänsterpartister och feminister pratar: ”Alla är lika värda och ingen ska särbehandlas p.g.a. kön, sexuell läggning osv.” Varför vågar ni då inte kräva detta av människor som tar sig hit om deras norm är den motsatta? Ni är HYCKLARE hela bunten: Deras röster jagar ni, och låter deras svaga inte leva i ett frihetens och jämlikhetens Sverige. Hur många av flickorna i Rinkeby och Rosengård, mellan 10-15 år, har ni besökt? Är det deras egen vilja att bära sjal, inte få visa huden, inte utsmycka sig? Flytta dit så ni vet vad ni pratar om!

Är det bara ”vissa” grupper i samhället som får känna sig kränkta, förtryckta och felbehandlade? De som röstar på er?”

Annonser
Det här inlägget postades i Krigsbusiness. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Folkmordet på de kristna och Frankrikes mod

  1. Ping: Vinklad historieundervisning | corneliadahlberg

  2. Nelifer skriver:

    Underbart skrivet av dig Cornelia. Jag håller med dig till 100% på allt du skriver här.

    Det är fegt av Sverige att aldrig erkänna något som har varit ett historiskt faktum, många bevis

    har gjort på att dagens turkiet inskränker yttrandefriheten. När Hrant Dink blev mördad i Turkiet

    för att han valde just att nämna om det armeniska folkmordet,

    var det ganska tyst i Svensk media. Men när man tecknar mohammed som en karikatyr då

    står det i varje svensk tidning, debatten pågår forfarande än idag.

    Hyckleri i allra högsta grad.

    1,5 miljoner armenier dog i det armeniska folkmordet. Det berättas inte om det på skolor

    och Universitet. Kristna i mellanöstern mördas dagligen. 80% av alla förföljelser sker idag mot

    just kristna över hela världen. Ändå står Sverige och håller Koranen och Islam i försvar.

    Jag är så upprörd över det orättvisa sättet som man behandlar kristna i detta land

    samtidigt tala om att det ska finnas rättvisa. Allt handlar om politik om vad som gynnar

    Sverige och det som inte gör det avskärmar man sig ifrån.

    Gilla

  3. Ping: De slåss för livet‏ | corneliadahlberg

  4. Ping: Fler tystade folkmord | corneliadahlberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s