Libyens historia

Under en stor del av 1900-talet har Libyen varit brutalt kontrollerat av kolonisatörerna Italien, Frankrike och Storbritannien. Ända till Ghadaffi fick nog och genomförde en oblodig kupp 1969. Han genomförde en s.k. socialistisk revolution och arbetade för ett fritt Afrikas Förenta Staterna. Befolkningen i Libyen ägde sina hus eller levde i hyresfria lägenheter och de flesta hade bil och en TV. Ghadaffi införde fri hälso- och sjukvård till alla och standarden på sjukhus och utrustning var hög.

Nu är sjukhus sönderbombade. Nato ljuger när man säger att bara militära mål har attackerats. Ghadaffi genomförde fri utbildning av hög klass till alla, även kvinnor. I Libyen hade kvinnor rösträtt och fick delta i det politiska arbetet. Hur blir det nu, under islamistiskt styre?

Under Ghadaffi fick kvinnor äga och sälja mark oberoende av sina män. De fick arbeta. Folk hade tillgång till fri el, fritt vatten, nästan gratis bensin, fri handikapp- och äldrevård o.s.v. Nygifta par fick ett lån på obestämd tid på 50 000 dollar, som startkapital.

Vad gör vi själva, med våra unga här hemma i landet som bombade sönder Libyen? Ung Norrköpingsbo berättade nyligen att 83% av våra ungdomar mellan 18-21 skulle vara arbetslösa, här i sta`n. Vad får de? Bidrag och strypande regler som gör det svårt för den unge att bygga upp någonting eget. När just egen verksamhet i en stad med hög arbetslöshet borde stöttas, inte med prat, utan i verkligheten! Flytta till Norge eller valsa runt genom Arbetsförmedlingens ofta kränkande åtgärder och knapra piller mot ångest och sömnsvårigheter är vad politikerna erbjuder.

Libyen hade Afrikas högsta välfärd och högsta levnadsstandard innan ”vårt” krig, dvs kriget V, MP, KD, S, M, FP och M lade sina JA-röster för. SD var enda svenskt riksdagsparti att säga NEJ till oprovocerat anfallskrig mot Libyen.

Ghadaffi gynnade självständigt jordbruk, självständig matproduktion. Vad gör vi? Här knäcker vi våra bönder. Såg nyhetsinslaget där Skånemejeriers chef fick säga vad han tyckte om försäljningen av Skånemejerier till den franska mejerijätten Lactalis. Han var bara nöjd, utstrålade ren tillfredställelse eftersom han säkert kammar hem en rejäl personlig vinst. Sedan intervjuades en bonde som fick svara på vad han tyckte om försäljningen. Han såg uppgiven ut och sade bara att ersättningen för mjölken redan är låg som den är, härefter blir den tydligen ännu lägre…

FN:s Human Rights Council berömde i sin rapport så sent som 2011 Ghadaffi för de politiska, ekonomiska, utbildningsmässiga, sociala och kulturella rättigheterna i Libyen och vidare för hans behandling av religiösa minoriteter och för hans utbildning av mänskliga rättigheter inom säkerhetstjänsten: ”Report of the Working Group on the Universal Periodic Review: Libya Arab Jamahiriya.”

Den 1 juli 2011 uttryckte 95% av Tripolis befolkning (drygt 1 miljon) sitt stöd för Ghadaffi. Han reste oskyddad genom Tripolis gator före kriget. Så sent som 2003 var han välkommen i europeiska storstäder hos de stora ledarna, även emottagen av USA:s utrikesminister. 2009 skakade han hand med Obama på G-8-mötet i Italien. Ghadaffi talade om ”att leva under ett tak… är den enda möjligheten till hållbar fred.” angående Israel/Palestina-konflikten. Rice berömde Ghadaffi för hans utmärkta samarbete mot terrorism!

Under Ghadaffi var Libyens bank statlig. Han ville ersätta dollarn med den egna valutan, dinars. Efter NATO:s anfall är banken, Central Bank of Benghazi, privat och tillhör makthavare i väst. Den tillhör inte längre libyerna. Vi ser samma historia hos oss, fast oblodig, ännu. Se bara på Grekland. Deras självständighet går upp i rök. Spekulation och vinsten till några få, bl.a. bankcheferna, tycks vara målet. Kanske var banken krigets viktigaste mål, inte oljan och vattnet, det underjordiska vattensystemet som Ghadaffi lät bygga för att förse öknen och dess folk med vatten. Som nu är bombat.

Ghadaffis vision var ett oberoende, starkt och välmående Afrika fritt från utsugarländerna i väst. Det blev inte så, inte denna gång. Men jag undrar hur länge väst tillåts fortsätta. När slår det tillbaka? Vad tror du? Kolonialgenerna sitter tydligen djupt.

Mer om Libyen här och här, samt inte minst Anmälan för krigsbrott i Libyen.

Länk till fortsättning Libyen följer i Syrien och mer om Sveriges skuld till flyktingströmmarna

 

Annonser
Det här inlägget postades i Krigsbusiness. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Libyens historia

  1. Ping: Anmälan mot de ansvariga för Sveriges krigsbrott i Libyen | corneliadahlberg

  2. Ping: Fiskepolitiken – ett riktigt bottennapp | corneliadahlberg

  3. Ping: Amnesty | corneliadahlberg

  4. Ping: Sveriges skuld | corneliadahlberg

  5. Ping: Islamisering, Merkel och veteraner | corneliadahlberg

  6. Ping: corneliadahlberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s