Sanerare berättar

Väntar samma öde sanerarna i Fukushima?

11-05-16

Klockan 01:23 den 26 april 1986 sprängdes Reaktor 4 i Tjernobyl p.g.a. den mänskliga faktorn. Plutonium, ånga och rök vällde ut och spreds i ett eldhav. Ann Andrèn ur Miljömagasinet har besökt platsen och beskriver barnens dödstysta lekplats, som aldrig hann invigas: I elskåpet som skulle ha drivit igång slänggungor, lyckohjul och radiobilar, sitter ett kvarglömt gosedjur. I den ödelagda skolan ligger en skär elefant kvar i dammet på skolbänken.

Fler än 100.000 sanerare har arbetat på plats dessa 25 år. ”Många offrade sig frivilligt, blev ”hjältar”, andra tvångsrekryterades. En sanerare berättar…i boken Bön för Tjernobyl:

”Min vän låg döende…han blev större, han svällde upp…Men min granne, han hade också varit därborta, som kranskötare. Han blev kolsvart och krympte ihop till barnstorlek. Jag fattar inte hur jag kommer att dö… Det enda jag vet säkert, är att man inte klarar sig länge med min diagnos.”

Det är som taget ur en skräckfilm. Vi sitter där och tittar medan vi äter godis och tänker väl inte på hur nära skräcken finns i verkligheten. Politiker tillsammans med media vinklar/undanhåller/tystar sanningen så att det passar makthavarna och vi fortsätter som vi alltid gjort.

Forskarna har upptäckt att småfåglarna har mindre hjärnor i den radioaktiva öde-zonen kring Tjernobyl-reaktorn än på andra platser. Undrar hur det är med människornas hjärnor? Mindre hjärnor kanske är lättare att kontrollera?

 

JAPAN EFTER KATASTROFEN

Hittar äntligen en artikel som ger en inblick i Japan efter katastrofen, i Time 11-04-04. Några glimtar, fritt översatt:

– ”Ofta behövs en stor kris för att ett samhälle skall förändras,” säger Toshihiko Hayashi, ekonomi-professor vid Doshisha Universitet i Tokyo, och fortsätter:
– ”… 2 förlorade decennier efter den ekonomiska bubblan sprack var inte nog för att ändra landets ekonomiska och politiska system i grunden. Men den här krisen (jordbävningen – tsunamin – kärnkraftskatastrofen) är annorlunda. Den skulle kunna bli katalysatorn som slutligen förändrar Japan.”

Yujiro Taniyaman, 38, har genom Facebook organiserat jordbävnings-donationer. Han uttrycker den unga generationens frustration. De har snarare isolerat sig politiskt istället för att göra någonting åt det. 1 av 10 unga människor saknar arbete och nästan 1/3 av unga akademiker får inga jobb-erbjudanden. Många fler får bara deltidsarbeten. Den oinspirerande japanska politiken är väl orsaken till att 1/3 av de unga väljarna struntat i att välja.
– ”Vad kan vi göra?”
Regeringen hänger intimt samman med ”The Big Business”, vilket kärnkraftverket Fukishima är ett exempel på. Det har inte bara kritiseras för usel information, utan även tidigare i år för otillräcklig säkerhets-hänsyn.
Taniyaman säger:
– ”De unga borde ropa: NOG! Jag vill skaka om det här förlegade systemet.”

Till katstrof-centret Saitama Super Arena, dit ungdomarna vanligtvis kommer för rockkonserter, strömmar unga människor i 1000-tal, redo att hjälpa. Masayuki Ishii, 18, en av de lyckliga som fått en volontärplats, säger:
– ”…vi vill hjälpa, inte bara med pengar, men med riktigt arbete.” Och:
– ”Efter denna jordbävning känner sig många av oss fyllda av energi för första gången. Mina vänner säger: Vad kan vi göra?”

Detta inlägg publicerades i Vård o Miljö. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Sanerare berättar

  1. Pingback: Vi kommer aldrig att återupprepa detta misstag | corneliadahlberg

  2. Pingback: Aktuellt | corneliadahlberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.