Journalister

I Amnesty Press 12-03-01 står följande rubrik:

Kriget mot Mexikos journalister

I Mexiko är det knarkkartellerna som krigar om makten och det låter bl.a. så här i artikeln:

Redaktionschefen Josè säger:

”Vi är fångar och de har makten.

…Enligt Daniela Pastrana, vice ordförande för den nationella journalistföreningen Periodistas de a Pie drabbas yttrandefriheten i Mexiko av den påtvingade censuren.”

…Ett stort och välkänt problem med den statliga polisen i Mexiko är att de får sina löner från någon kartell. 

–      Vi ska komma ihåg att hälften av attackerna mot journalister och media begås av personer som arbetar för staten, säger Daniela Pastrana.

…Journalister rapporterar främst när de har en officiell version och undviker att gräva för mycket när det gäller knarkhandeln, organiserad kriminalitet eller polisväsendet.

–      Konsekvensen är ju att man inte utövar fullständig journalistik. Det är som att servera en smörgås utan smör, berättar Josè.

…Denna påtvingade tystnad som tar ett stryptag på media har skapat ett informationsvacuum i Mexiko.

–      Man visar inte verklighetens fula ansikte, säger (journalisten) Oscar.

Daniela Pastrana menar att regeringen måste stoppa attackerna mot yttrandefriheten omgående. Annars finns risken att zonerna av påtvingad tystnad och censur växer tills de omfattar hela landet:

–      Det skulle innebära döden för demokratin i Mexiko.”

Hur ser det ut i den svenska demokratin?

Vi väljer visserligen parti vart fjärde år, men under många år har sjuklövern varit så gott som överens om att förflytta den demokratiskt valda makten till Bruessel, utan att vi tillfrågas. Vi blev lovade motsatsen när vi – tyvärr drygt hälften av oss – sade ja till EU. Då skulle det handla om att samarbeta kring miljö och fredsfrågor. Numer samarbetar vi kring krigföring. Vi får våra naturläkemedel förbjudna och genmanipulerade grödor spridda, genom EU.

Här hemma blir vi avlyssnade och kontrollerade in i minsta detalj. I så gott som hela svenska media framförs den ena åsikten, den ena sidan – inte den andra. Den som bestämmer har kanske? inte fått sin makt, sina pengar genom knarket, som i Mexiko – men pengar och därmed makt har den som anger tonen. Köper helt enkelt upp den ena tidningen efter den andra, den ena TV-kanalen efter den andra, och styr därmed innehållet – och folkets tankar. Det ser ut som väl planerad och organiserad kontroll – nästan hjärntvätt.

Kontroll genomförs på många plan. Ett av dem är medicineringen som ordineras av våra svenska läkare. Samma mediciner från samma läkemedelsföretag över hela landet. Samma beroendeframkallande gifter. Annars blir du inte anställd som läkare. Annars får du inte del av skattemedlen som finansierar den svenska sjukvården. Att förbjuda naturläkemedel väcker protester – men våra makthavare genomför förbudet av de renaste produkterna. Det blir ifrågasatt ett tag, sedan glöms det bort i informationsflödet och man fortsätter knapra samma, eller nya gifter. För att inte tala om de hälsofarliga vaccinationerna.

Ett annat sätt att kontrollera är att låta de genmodifierade grödorna spridas. De sprids över grann-åkern där den ekologiska bonden försöker odla i samklang med naturen – och tar sakta men säkert över. Gör att den ekologiska odlingen blir omöjlig att genomföra. Genmodifierat foder leder bl.a. till infertilitet.

Tja, varför inte, vi är ju för många, eller hur? Makthavarna själva lär inte konsumera det de tvingar på den sovande befolkningen. De väljer sunda produkter – så långt det är möjligt.

Livsmedelsverket fortsätter att envisas med att rekommendera hälsofarligt margarin och varnar för smör, trots forskning som varnar för margarin och visar på fördelarna med smör. Livsmedelsverket är en kugge i det kontrollerande – nedbrytande hjulet. En sjuk befolkning är lättare att kontrollera. Makthavarna själva har säkert smör på bordet. 

Vi lever i informationssamhället och ALL information finns tillgänglig – men bara om du söker aktivt. Informationen som sköljer över alla som en lavin varje dag innehåller i princip samma budskap. Där råder egentligen informationsvacuum Man visar inte verklighetens fula ansikte”, som journalisten Oscar sade i Mexico. Bara vissa utvalda fula delar. Medan andra fula delar är strängt tabubelagda. Det blir nästan krig om de nämns i vår demokrati.

En stor del av livet sitter vi människor i denna del av världen framför en skärm och konsumerar andra människors produktioner och åsikter. Underhållningsprogram, filmer och nyheter från samma källa inmundigas timme efter timme, dag efter dag, år efter år, från tidig barndom intill döden. Jag har fått intrycket av att nyheterna för en del har nästan samma underhållningsvärde som filmen man ”njuter” av – som om det knappt var någon skillnad.

Man kan fråga sig varför vi konsumerar nyheterna ibland flera gånger om dagen. Är det av allmän nyfikenhet? Vana? Är det för att man vill engagera sig för en bättre värld?

Vi hoppas väl ändå att nyheterna väcker vår handlingskraft när de berör – men när man sitter där och konsumerar häftiga intryck nonstop tycks det svårt att skilja på fiction och verklighet. Det som blir kvar när man stängt av skärmen tycks ofta vara bara tomhet. Kanske är det avsikten – att tömma oss på egen drivkraft och istället förvirra och passivisera? Det blir ju lättare att kontrollera en passiv och förvirrad befolkning.

Tidigare ur cencurbloggen:

Att tycka lika

11-05-13

Efter flera år i utlandet och många resor har jag fått anledning att fundera över olikheter. Vi i Sverige tycks t.ex. mycket måna om att ha samma åsikt i våra samtal med varandra. Det verkar snarare som vi söker bekräftelse på ”riktigheten” i det vi framför än att vi är intresserade av att sätta oss in i olikheter, andra sätt att se på saken, för att på så vis utvecklas. Det senare tycks väcka mycket obehag, ja t.o.m. rädsla. Har du någon gång ”avslöjat” en allmänt vedertagen lögn på din arbetsplats eller i partiet, så vet du att du riskerar utfrysning. Detta har vi som bekant även konstaterat på riksnivå i politiken, helt öppet. Ni kanske minns: ”Vi kommer frysa ut dem” eller ”Jag tänker inte ta i dom med tång” eller ”Dom tar jag inte i hand”.

Att inte få tillhöra en gemenskap är bland det svåraste för människan att uthärda och djupt kopplat till känslan av skam. Därav följer att de flesta av oss är lydiga gentemot auktoriteter. Även när det blir uppenbart att någonting är på väg att urarta, fortsätter vi med samma beteende.  Det förklarar också varför vi godtar den enkelspåriga nyhetsinformationen vi får i svensk media. Dag efter dag ser, läser och hör vi samma sak, men klätt i olika länder, namn och siffror. Med detta godtagande följer att vi blir mycket lättlurade. Media får nästan total kontroll över innehållet i våra tankar. 

I en artikel ur Miljömagasinet läser jag angående väntan på

HELT FRI PRESS I TUNISIEN OCH EGYPTEN: 

”Arabvärldens diktatorer har i många fall använt sig av de statliga medierna för att befästa sina maktpositioner. …kritiska röster har trängts undan.” 

Hos oss har den med tillräckligt kapital kunnat befästa sin maktposition, över hela landet, och lyckats tränga undan oliktänkande. Både Aftonbladet och SvD ägs t.ex. av Schibsted Media Group. På Schibsteds ägarlista finns mest internationella banker och finansföretag. 

Tillbaka till pressen i Egypten och Tunisien: ”Samtidigt har regimerna infört drakoniska medielagar som syftat till att trakassera, tysta och trötta ut kritiska journalister.” 

Det lyckas makthavarna i vårt land med utan lagar. För att nämna ett exempel: Hur ofta får vi i stor-media ta del av nya, allsidiga forskningsresultat angående riskerna med mobilstrålningen, som är under kraftfull utbyggnad över landet? 

” – I en repressiv miljö behövs ingen faktisk censur – RÄDSLAN FÅR MÄNNISKOR ATT UTÖVA SJÄLVCENSUR, säger medieanalytikern Mahmoud Alam Eddin.”

Vi skulle kunna översätta: Vem vill bli utfryst ur gemenskapen? En synnerligen stark rädsla som gör att bara ett fåtal vågar säga sin egen mening på arbetsplatsen, för att nämna en svensk undersökning.

Citaten handlar som sagt om pressen i en diktatur. Vi vill gärna tro att vi lever i ett fritt land, men öppnar vi ögonen här hemma kan vi se att vi många gånger är ett slags likriktningens slavar, och inte minst slavar under kapitalet. Skillnaden mot diktaturen är att vi har blivit slavar frivilligt.

En glad avslutning: ”Experter förväntar sig att en lång rad nya tidningar och TV-kanaler kommer att starta i Tunisien…, och i Egypten har redan flera dussin nya redaktioner bildats.” Hoppas de får vara fria i verkligheten, så kanske vi kan lära av dem!

SLUT ur cencurbloggen.

Journalistförbundet säger:Journalistiken och journalisterna har också en viktig uppgift i den demokratiska processen.” 

Var finns journalisterna som arbetar för den demokratiska processen? I svensk gammel-media ser jag nästan bara ”mainstream-journalister” som skriver för att få behålla jobbet, för att få sin lön. Den grävande journalistiken kan man beskåda i filmer som inte handlar om idag.

”Vi får inte glömma vad den ryska journalisten Anna Palitowskaja sade: Vissa journalister är som Clowner. De hoppar fram i cirkusmanegen mellan de ordinarie programnumren. För att med pajaskonster underhålla publiken, tills de andra artisterna hunnit göra sig redo för nästa nummer. Clownen skall hålla stämningen uppe och misslyckas han blir det sparken innan nästa föreställning. Detta skrev Anna i sin förtvivlan över att media inte bevakade den politiska makten, utan gjorts till dess redskap. Till ofarliga underhållare som skulle kratta manegen för makthavarna. Själv var hon annorlunda och rapporterade från Tjetjenien om de övergrepp som där förekom . Mer än någon annan bidrog hon till att det ryska folket och vi i omvärlden fick veta vad som faktiskt hände där. Hon rapporterade ingående om övergreppen, om kidnappningarna, tortyren, morden och om att de som var ansvariga för dessa förbrytelser inte ställdes inför rätta, utan gick fria.

Sanningen inget annat, var titeln på hennes bok som publicerades här i Sverige.

Denna sanningslidelse drev henne att undersöka och skriva om det mest tabubelagda . Maktmissbruk och korruption och allt fler förtryckta människor som avvisats vid myndigheternas portar.

Samma sak hände här då åklagarmyndigheten nonchalerade anmälan från medborgare i Sverige om Sveriges krigsbrott med att delta i NATOS krig i Libyen.

… I media skrevs inte en rad om att den internationella åklagarkammaren struntade i anmälan och motiverade detta med att svenska medborgare inte var berättigade att ifrågasätta Sveriges ledares agerande. Detta kallas för rättsvårdande myndigheter.

Rättsröta är det i klartext.

Se upp för Clownerna!”  Arne Bengtsson

https://corneliadahlberg.wordpress.com/paverka/

Anna Palitowskaja mördades.

 

Ett litet exempel på svenska politikers underlag till fördömande:

Folkpartiets grupp i Stockholms stadshus fördömde en bok av Jan Milld med påståendet att den utgjorde prov på rasistisk propaganda.

”Som jag såg det fanns inte ens ett kommatecken att hänga upp den typen av anklagelser på. Jag försökte upprepade gånger få kontakt med Björklund, för jag var genuint nyfiken på vad han skulle ge exempel på som ”rasistisk propaganda” i min bok. Det blev många samtal, men jag kom aldrig längre än till hans sekreterare. Björklund hade gått under jorden.

Däremot fick jag tag i Caroline Lundbom, som också satt för Folkpartiet i Stockholms kommunfullmäktige och som medverkat till uttalandet mot min bok. Jag krävde att hon skulle ta tillbaka sitt fördömande. Det ansåg hon sig inte kunna göra – med motiveringen att hon inte hade läst boken!”

Att ingen sätter stopp för så korkade politiker! Det är väl för att media älskar dem – korkade människor är lätta att styra. Hoppas att väljarna genomskådar de ruttna metoderna innan det är för sent!

”…Dessa journalister fungerar inte som intellektuella, sökande en sanning, redo att ta intryck. Tvärtom, de är som soldater i en armé, på jakt efter en fiende, i förväg redan utsedd, en fiende att krossa.” 

”Jag hatar dina åsikter,

men skulle kunna dö för att du ska få yttra dem.”

Vem det nu var som sade det – en frihetsälskare i alla fall. Någon som antagligen inte hör hemma i Sverige, landet som skrivit under:

”Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.” – 19:e artikeln om de mänskliga rättigheterna

Adlai Stevenson (1870-1965) uttryckte det så här:

”Min definition av ett fritt samhälle är ett samhälle där det är säkert att vara illa omtyckt.”

 

Från februari 2012:

Svenska journalister gör inte sitt jobb!

Av John Pilger

I dagarna avgör brittiska Högsta domstolen om Wikileaks grundare Julian Assange ska utlämnas till Sverige. De flesta jurister håller det för troligt att han kommer att lämnas ut. Journalisten har fått en intervju med en av Assanges främste tillskyndare, världsreportern John Pilger. I intervjun går han till hårt angrepp mot svenska journalister, som han anklagar för chauvinism.

Den prisade australiske journalisten och dokumentärfilmaren John Pilger har en lång karriär bakom sig som bland annat krigskorrespondent i Vietnam, Kambodja och Egypten. Han har i böcker, artiklar och filmer utmärkt sig som en stark kritiker av USAs och Storbritanniens utrikespolitik, och av ”mainstream media”.

Han har också engagerat sig för landsmannen Julian Assanges fall. Pilger erbjöd sig bland annat att betala Assanges borgen efter att Sverige hade begärt honom utlämnad, på sannolika skäl misstänkt för olaga tvång, två fall av sexuellt ofredande samt våldtäkt.

I en artikel i New Statesman den 6 februari i år gick Pilger till angrepp mot det svenska rättsväsendet och svenska politiker för hanteringen av Assange-fallet. När Journalisten får en intervju med honom, riktar han även udden mot svenska journalister, även dem som han säger sig ”känna och beundra”.
– Jag har en fråga till svenska journalister. Varför har brottsmisstankarna inte granskats? Varför är det så lite av sund skepsis kring anklagelserna? Och varför har journalisterna främjat en löjlig, defensiv chauvinism, som om det vore rikets ära och inte den av Sverige omhuldade rättvisan som står på spel? säger John Pilger till Journalisten.

John Pilger anser att politik genomsyrar agerandet mot Assange.
– Efter att chefsåklagaren i Stockholm avfärdade anklagelserna mot Assange, återupptogs det bara på grund av ett ingripande från en politiker som befann sig mitt i en valkampanj, och hade en egen agenda, säger han.
Politikern som John Pilger hänvisar till är Claes Borgström, Social­demokraternas talesperson i jämställdhetsfrågor. Borgström är målsägandebiträde för kvinnorna.
– Eftersom båda kvinnorna gett medgivande till sex, skulle till exempel en brittisk domstol aldrig kunna åtala, än mindre fälla, Julian Assange för våldtäkt. Ändå kvarstår misstanken om våldtäkt.
– Alla journalister, alla medborgare i en demokrati, borde sätta sig in i Assange-fallet eftersom det har långtgående betydelse för fundamentala friheter, som yttrandefrihet och principen att man ska betraktas som oskyldig till motsatsen bevisats. Assange har inte åtalats för något brott, men han har ändå suttit i husarrest i 14 månader.

Pilger anser att Assange redan fällts av de svenska medierna, i synnerhet av journalister i samarbete med polisen och han drar en parallell till hur Rupert Murdochs press konspirerade med polisen i ”Hackgate”.
– Om journalisterna hade gjort sitt jobb skulle de ha undersökt detta och avslöjat orättvisorna. Ingen ska förringa sexuella brott mot kvinnor, men rättvisan bör vara könlös.

Varför motsätter du dig en utlämning av Julian Assange till Sverige?

– Dokument som släppts via Wikileaks visar klart och tydligt att Sverige konsekvent har böjt sig för påtryckningar från USA i fall som rör medborgerliga rättigheter.
Han hänvisar till den brittiska tidningen The Independent som hösten 2010 avslöjade att det fördes diplomatiska samtal mellan USA och Sverige om Assanges framtid. Enligt The Independents källor skulle en begäran om utlämning till USA kunna bli aktuell först efter att åtal mot honom väckts i USA, och efter att den svenska rättsprocessen är över.

John Pilgers uppfattning är att det finns goda skäl att tro att Assange ”tillfälligt överlämnas” till USA från Sverige, men att sannolikheten är mindre att Storbritannien skulle göra det.
– Jag försöker inte på något sätt kasta skugga över svenska domstolars rättskaffenhet, men är det de som bestämmer? Jag hoppas det.

Detta inlägg publicerades i Samhälle. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Journalister

  1. Pingback: Idag tränar NATO i Sverige‏ | corneliadahlberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.