Innan GRÄSROTSREVOLUTIONEN

Innan Gräsrotsrevolutionen, som även finns uppdelad kapitelvis klickbart i kategori Gräsrotstankar (du får skrolla lite) så finns nedan bakgrunden till manifestet – mina personliga erfarenheter av våra statliga myndigheter. Den här bloggen tog sin början med dem och du kan läsa antingen hela texten nedan, eller även här klicka kapitelvis.

1  Förödande korruption 

2  Försäkringskassan 

3  Polisen

4  Bygglovskontoret 

5  Arbetsförmedlingen 

6  Ny väg

7  Dröm 

Delen om polisen publicerades senare eftersom de myndigheterna, Norrköpingspolisen och Åklagarmyndigheten i Norrköping, gjorde störst intryck/avtryck på mig. Mötet förändrade mitt liv med mina tre barn många år framöver. Det tog tid att bearbeta följden av deras erkända tjänstefel och respektlösa hantering av brottet jag utsattes för. 

Bakgrund till Gräsrotsrevolutionen

Erfarenheterna som ledde till min politiska bana är sammanfattade i en text som jag skickade till samtliga partier sommaren 2010, innan valet. Även de statliga myndigheter jag lärt känna fick texten, samt några tidningar.

Jag var mycket nyfiken på hur de behandlar och besvarar en medborgares utskick. Hur skulle partierna reagera på en väljares erfarenhet av det system alla utom Sverigedemokraterna varit med om att skapa – under många år – för de flesta av dem många långa decennier? Det var första gången jag tog kontakt med något politiskt parti. Sådana jag lagt min röst på, givit mitt förtroende ända sedan jag fick rösträtt. Jag lade min röst varje val, trots att jag befann mig utomlands ibland. Det kändes som ett viktigt samhällsansvar.

Så här svarade partierna och vi börjar med Socialdemokraterna:

Hej Cornelia.

Tack för ditt mejl.

Tack för dina reflektioner och synpunkter.

Vänliga hälsningar

Karin Berg
Brevsvar
Socialdemokraterna

Centern, det parti jag givit min röst flest gånger, fram för allt p.g.a. mitt solklara motstånd mot kärnkraften – ja, nu vet vi att de lurade sina väljare grundligt, men det anade jag inte då, godtrogen och dum som jag var:

Hej, 

jag har läst det mesta i det mycket långa brevet. Förstår att du drömmer om ett annat liv och en annan värld. Men, vill man inte konsumera så behöver man ju inte. Då kan man antingen spara eller också behöver du ju mindre pengar. Det valet är ditt. Men, vill du inte lönearbeta utan leva i naturahushåll så vet jag personer som gör det – i vart fall väldigt nära. Men, jag väljer ett annat liv själv och det tror jag gäller för väldigt många. Jag tror på utveckling, på tekniska framsteg och på att våra liv och världen då kan bli bättre, mer innehållsrika och spännande.Jag tror på att vi alla mår bra av utmaningar, att de får oss att växa som människa. Men vi människor är inte egoister – utan humanister.Vi är sociala varelser som behöver varandra och vill ta ansvar för mer än oss själva. Jag vill då ta ansvar även för den jord vi ärvde – för mina barns och deras barns skull.

Med vänlig hälsning,

Kerstin

Kerstin kallade mig alltså drömmare och att hon minsann trodde på framtiden och tekniken. Jo, man kan ju alltid hoppas att den tekniska forskningen går framåt så vi slipper fortsätta dumpa det livsfarliga kärnavfallet över våra barn och barnbarnsbarn, som Centern satt i system.

Vänsterpartiets Hanna hänvisade till en sida där jag kunde läsa vad VP vill göra för ensamstående mammor. Jag gissar att hon bara läst rubriken:

Hej! 

Jag heter Hanna och jobbar på Vänsterpartiets riksdagskansli. Jag har nu läst ditt mejl. Jag vill skicka med en länk till dig: http://korta.nu/6b13 

Där kan du läsa (om du vill förstås) vad vi vill göra för ensamstående mammor. 

Vänliga hälsningar,

Hanna Löfqvist
Vänsterpartiets riksdagskansli
hanna.lofqvist@riksdagen.se

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet svarade inte alls.

Hur svarade då Sverigedemokraterna? Här får jag inflika att eftersom jag var nästan helt övertygad om att jag INTE passar dit efter allt jag läst i mainstream-media, så ställde jag där även frågan: ”Passar jag, med dessa åsikter, till SD?”

Hej Cornelia

Från Sverigedemokraternas kansli fick jag kännedom om ditt mail och ville därmed välkomna dig till vårt parti med en bekräftan på att du hör hemma här. Din berättelse kring självupplevda erfarenheter av Sverige var en fantastisk upplevelse att läsa där du på ett professionellt sätt fångade in den svenska mentaliteten i ett nötskal. Trots allvaret framlystes humorn och jag kunde så väl identifiera mig med det du skrev. Har man den här förmågan som du har, är det ett mycket värdefullt redskap till att väcka upp törnrosa-sömnen hos många. Spar därför alla dina skrivelser, utifall du väljer en dag att lämna in dessa till tryckning. 
 
Jag heter Margareta Sandstedt, bor i Gävle, och står som nummer sex på Sverigedemokraternas riksdagslista. Här i Gävle har jag under en mandatperiod  suttit som kommunfullmäktigeledamot för Sverigedemokraterna odh det har varit mycket lärorikt och intressant. I mina politiska uppdrag figuerar jag även nämndeman i tingsrätten och ledamot i Kyrkomötet och Uppsala stift där jag utifrån min kristna tro arbetar tappert och ihärdigt med att försöka motverka svensk galenskap. Jag lovar att jag under den tid jag varit engagerad i Sverigedemokraterna tvingats använda mycket galghumor för att orka stå emot de vansinnigheter som spelats upp framför ögonen på mig.
 
Jag blir oerhört glad varje gång jag träffar på en människa som tänker självständigt. Det styrker. Utifrån din skrivelse har du väckt mitt intresse och jag skulle därför bli glad om du ville fortsätta att skriva och berätta lite om dig själv. 

Vänligen/Margareta

Bara en av fem statliga myndigheter svarade på mailet som följer här:

Kära politiker och underlydande!

”Vanlig” svensk ensamstående 3-barnsmor reflekterar över sina erfarenheter inför valet. 

Och önskar få svar!

Om inte annat vill jag veta namnen på personerna som läst mitt brev och vad de gjort av det: raderat, till vem de vidarebefordrat eller om det hamnat ”i en låda”.

Tidningarna ber jag meddela om ni vill publicera eller inte. Skickar annars vidare till andra.

MVH

Cornelia Dahlberg

 

SVERIGE GÅR TILL VAL – EKORRHJUL eller?

1 FÖRÖDANDE KORRUPTION är rubriken och ovanför den en bild på ilskna afrikaner med kedjor i händerna. I SvD den 20 mars 2010, men det kunde ju vara vilken tidning som helst, eller nyheterna på TV. Vem blir förvånad? Förödande korruption i Afrika – så brukar det heta. Långt ifrån Sverige.

– ”Stackars människor därborta. Vilken tur jag har som slipper leva där! Ska jag skänka en slant? Eller får de skylla sig själv? Jo, jag skänker en slant. En liten slant. Får mig att känna mig bättre. Jag är hjälparen. De är offren. Jag befinner mig högre upp, inte högst, men jag kan i alla fall se ner. Tillfredställande känsla.

Bläddrar vidare i tidningen och tittar på bilder, på svenska ungdomar. 

Där är en, blek och småfet. Och så hon, med glanslös blick och lila ringar under ögonen. De andra, de fattiga barnen ser förunderligt friska ut. Glädjen strålar ju faktiskt ur ögonen på många av dem, kroppen ser fin ut. Kläderna är färgglada. Inte trasiga och svarta. Undrar om de fattiga barnen där långt borta också skär sig? Önskar ta livet av sig?

Hur kunde det bli så, i vårt välreglerade samhälle? Regler in i minsta vrå, ingenting lämnat åt slumpen.

Och vi har allt. Absolut ALLT!!! 

– ”Mamma, jag behöver nya byxor.” 

– ”Men det var ju bara en månad se`n vi köpte.”

– ”Jag behöver. Vill ha. BEHÖVER!!!”

Vill ju inte säga nej till mitt barns behov. Vi hamnar på köpcentret, igen. 

– ”Titta va snygga, dom vill jag ha.” 

Byxorna ser skitiga ut. Och trasiga, rejält trasiga faktiskt. 

– ”Men dom kostar ju bara 799:-” 

Det är ju i alla fall bara halva priset, på rean. Vi tar dom.

Jo, ungen hade rätt. En månad senare MÅSTE vi köpa nya. Dom gick sönder. Tänk så finurligt mode. Och ingen sätter stopp. Alla vuxna dansar med. Vuxna? När är man vuxen? 

I gamla Rom låg människorna ner och åt. De lär ha ätit mycket. De ville njuta.

Naturen har dock en gräns, det går inte att äta hur mycket som helst. Men människorna vill så gärna äta mycket, massor, både i gamla Rom och här hos oss!

Hur lurar vi då naturen så att vi kan trycka i oss lite till? Det lär gå med hjälp av glass! Den hjälper till att skölja ner maten. Så att man orkar äta mer. Det sägs att glass serverades av den anledningen i gamla Rom. Idag bjuds det på glass mellan rätterna på riktigt fina restauranger. Istället för att kräkas. Romarna kräktes. Och åt glass. Och efter maten njöt man av att se offren slitas sönder av vilddjuren på arenan. Gladiatorspelen.

Vi tittar på nyheterna istället, medan vi äter glass.

-”Hu, så det ser ut därborta, blod och skräp om vartannat.”

För ett ögonblick växlar känslorna. Tomrummet fylls. Och när det inte visas nyheter, ja, ni vet, alla program, vi kan välja! Vi äter chips och godis och glass. Vi njuter.

Ungdomarna, de bleka och feta, med glanslös blick, de får allt. Men de vill ha jobb också. Det finns inte så det räcker. De kan ju inte få allt. Något får de väl göra själva! Finns inga jobb, så får de skriva CV istället. Med hjälp av ”coacher”. De växer som svampar ur jorden. Coacherna sitter bakom sin dator i varsitt litet perfekt rum. Här finns även stora, perfekta lokaler med många datorer, för våra ungdomar. Och toaletter exakt enligt reglerna. Ibland syns en hel flock arbetssökande ungdomar i lokalerna. De ser besvärade ut, så jag tittar bort. Så snart de får, lämnar de lokalerna. Datorerna är oftast lediga. Stolarna tomma. 

Men coacherna är alltid trevliga. Mycket trevliga.

De lär ut hur man skriver CV. Och peppar käckt våra ungdomar. Ge inte upp, det gäller att ta för sig, visa att du är bättre än dina kamrater. Så att arbetsgivaren vill anställa just DIG, inte din kamrat. Han får sköta sig själv bäst han kan. Det finns ju coacher. Och terapeuter. Och piller.

Samtidigt som coacherna växer som svampar ur jorden måste det sparas, inom äldrevården. Personalen är för dyr tycker våra folkvalda politiker, och vi håller med. 

DET MÅSTE JU SPARAS. Varifrån ska coacherna annars kunna få sina löner? Och politikerna och deras stab? Och socialtjänst och byråkrater. Nej, nu måste vi spara. 

Chefen för äldreboendet ger den unga delen av personalen sparken, de som kom sist. De får bidrag istället och har på så vis ändå råd att köpa nästan hur många trasiga byxor som helst. Så det spelar väl egentligen ingen roll. De får istället skriva CV. Och lära hur man armbågar sig fram, ifall de inte redan lärt det.

Och våra äldre, vem bryr sej. De kan ändå inte tala för sej. Sitter där i sina stolar. I fall personalen hann sätta dem i stolen. Annars så ligger de kvar i sängen. Nackdelen är alla liggsår som ska läggas om. Men läkemedelsaktien stiger, så vem bryr sej. Och våra äldre brukar vara ganska lätta att vända på. Ingen hade tid att mata dem riktigt. Det måste ju sparas på personal! Vem bryr sej, egentligen. De kan ju inte tala för sej.

Har Du funderat på varför vi ska spara inom äldrevården, eller skolan, eller sjukvården, eller…, samtidigt som vi delar ut bidrag? Det är ju skattepengar vilket som. Varför inte låta våra unga medborgare få arbete, ett meningsfullt arbete? Och alla andra för den delen.

Kan det vara så att svaret är: Nej, vi behöver offer! Vi behöver samhällsmedborgare som befinner sig på botten, för att upprätthålla maktbalansen. Och vad är mer effektivt för att få unga människor att bli lydiga än att knäcka dem, att säga: du behövs inte. 

-”DU BEHÖVS INTE!”

Du är överflödig. Läkemedelsaktien stiger på köpet, piller mot depression har blivit så effektiva, nästan inga biverkningar. Eller?

NÅGRA PERSONLIGA MÖTEN MED STATLIGA MYNDIGHETER

Jag har längtat mycket och länge efter att få barn. En gynekolog upplyste mig om att jag aldrig skulle kunna få egna barn. Om jag ändå ville försöka få barn skulle jag skynda mig, innan 25 års ålder, därefter var det försent. Min allra högsta önskan var att få barn, egna barn, i alla fall ett, om det ändå var möjligt!

När jag var 31 födde jag mitt första barn. Sedan kom nästa och så nästa.

Jag tog hand om mina barn så gott som själv tills min yngsta var 3 år gammal. Kunde aldrig förstå varför jag skulle lämna mina barn på institutionerna kallade ”Dagis”. Min högsta önskan hade gått i uppfyllelse och jag ville vara nära mina barn. Att stressa till dagis tidigt på morgonen med klockan som en hackspett i huvèt, för att hämta hem dem på kvällen, utschasad, sätta dem i TV-soffan för att få någorlunda ro och sedan vara glad när de somnat i sina sängar, vad är det?

Förstår än idag inte varför svenska kvinnor och män vill ha det så.

Men så blev pappa arbetslös och mamma behövde dra in till försörjningen och med tiden blev det heltidsarbete, precis som sossarna och vänsterpartiet, och tydligen övriga partier med, så gärna vill. Då finns ingen risk för att mamma är hemma med sina barn och fördummas. Nej, de tas om hand av utbildad personal, som inte fördummas av att vistas med barnen. De är ju utbildade. Och fram för allt är de känslomässigt inte så förbundna med våra barn. Om något av dem blir sjukt en dag, ja då, handen på hjärtat, blir mången dagisfröken glad, lite i alla fall. Det blir ju färre barn som ställer till besvär.

Och våra barn, ja, de mår enligt våra folkvalda politiker prima av att vistas med dessa professionella, från 1 års ålder. Tråkiga mamma eller pappa kan inte stimulera dem tillräckligt, för det är just vad barnen behöver, professionell stimulans. Det ska formas i tid. Att det är bevisat att vi bryter ner våra barns immunförsvar med denna tidiga utmaning talas det sällan om. Det passar inte makthavarnas mål om total kontroll över en medgörlig befolkning.

Frågan är varför folket vill ha det så? Vi väljer ju våra politiker. Eller har makthavarna redan lyckats? Är vi så trasiga att vi inte ser?

 

2 FÖRSÄKRINGSKASSAN

Med tiden gick heltidsarbetande 3-barnsmamma i väggen, som det kallas. Sjukskriven några veckor skulle göra susen. Det gjorde inte susen. Förlängd sjukskrivning och med tiden tilldelades jag handläggare på FK. 

Jag var helt övertygad om att FK:s hanläggare var intresserad av att jag skulle återgå till arbete så fort som möjligt, för samhällsekonomins skull, och kom med egna idèer och förslag på hur det skulle kunna lösas. Men handläggaren var inte alls intresserad av något sådant. Gång på gång fick jag höra:

– ”Det ingår inte i våra ramavtal.”

Med nasal röst. Jag hör den än idag.

Tilldelades snart en ny handläggare och fick åka till Tranås till Försäkringsmedicinskt centrum för utredning. Det kostade skattebetalarna 10.000:-/dygn. Det blev några dygn. Och det blev en mycket trevlig vistelse. Rena semestern! Bodde på hotell och fick måltiderna serverade. Träffade mycket trevliga människor. Varför klaga?

Resultatet av utredningen blev exakt samma som min läkare tidigare skrivit. Jag upptäckte att ingen ville läsa utredningen. Den var väl för lång.

Nu fick jag istället gå kurs i att marknadsföra mig. Skriva CV. 

Kursen varade flera veckor och personalstyrkan var tät. Arbetsförmedlingens handläggare fick agera coacher och de trivdes som fisken i vattnet. Min handläggare på FK satt också med och lyssnade och fyllde vatten i våra glas. Det var sommar och varmt. 

Samma handläggare sade några gånger åt min arbetsgivare att det vore bäst för mig om jag blev avskedad.

På kursen skulle vi lära oss att sälja oss. Sälja mig. Inte som prostituerad. Det är förbjudet. Nej, det kallas ”marknadsföra sig”.

Vi fick även lära oss att vi inte skulle säga att vi var sjukskrivna. Vi fick lära oss hur vi skulle göra för att visa att vi är bättre än 19-årig arbetslös. Hon med livet framför sig, full av förhoppningar. Eller? Hur är det med förhoppningarna? Glanslös blick? 

Jag har haft turen att växa upp i en tid då jag var behövd på arbetsmarknaden. Jag kände mig alltid behövd. Jag vill inte armbåga mig fram. Jag vill ge 19-åringen jobbet tills jag verkligen är behövd. Men så får jag inte göra säger Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Kristdemokraterna, Folkpartiet, Moderaterna, Centerpartiet. Enhälligt tvingar de oss slåss om obefintliga jobb. Och vi röstar på dem. De känner till siffrorna om någon, antalet lediga jobb och antalet arbetssökande. Kan det ha med makthunger att göra? 

Förödande korruption?

Plötsligt, över en natt, blev jag friskförklarad av FK:s läkare. Hon hade aldrig sett mig eller talat med mig, men hon visste att jag blivit frisk. Socialdemokraterna behövde ”spara pengar” och min diagnos blev ogiltigförklarad, trots flera läkares samstämmiga yttrande. Läkare som FK skickat mig till. Så kom det sig att min sjukpeng på 7.000:-/månad (en lagom summa att leva på för ensamstående 3-barnsmor enligt dåvarande Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet) blev utbytt mot A-kassa på 10.000:-/månad. Jag föredrog ändå sjukpeng, helt enkelt eftersom jag var sjuk, men nu skulle jag vara arbetslös. Det hade jag inte varit tidigare och fick panik. Hur skulle jag i mitt tillstånd orka försörja mig och mina 3 barn. Under tiden hade jag blivit ensamstående. 

Så kom det sig att jag deltog i affärer, som skulle ge en liten månadsinkomst, med W., som var sambo med en kollega på skolan jag arbetat på. En kvinna jag hade stort förtroende för.

 

3 POLISEN 

Det hela slutade med att jag blev bedragen på en stor summa pengar – lånade pengar. När jag förstod att bedragaren W var just en helgjuten bedragare och att hans sambo – som jag hade haft stort förtroende för och som försäkrade att jag kunde lita på W – samarbetade med honom, ville jag gå till polisen och göra en anmälan. Så hade jag lärt att man gör om man utsatts för ett brott. Det var första gången i mitt 45-åriga liv. 

W gjorde dock klart för mig att han skulle skada mina barn och mig ifall jag gick till polisen. 

Efter mycken vånda tog jag mod till mig och gick ändå till polishuset i Norrköping. Det regnade och jag passade på medan barnen var på musikskolan. Genomblöt kom jag fram och förklarade vad som hänt och berättade om hotet – varpå poliskonstapeln frågade en kollega om råd. Svaret blev: 

– ”Detta är inget polisärende, det är ett advokatärende.”

Suck. 1.500 kronor/timme hos advokaten när pengarna är borta är mycket. Polisen betalar jag till oavsett om de gör något eller inte. Jag gjorde i alla fall som polisen sade och tog kontakt med en advokat. Denne upplyste mig om att detta var ett polisärende, eftersom hot fanns med i bilden.

Gå tillbaka till polisen gjorde jag inte, inte då, förtroendet för polisen sjönk. 

W tyckte inte om att jag varit hos polisen och satte nu in storstöten: länsade mitt hus på värdesaker och lyckades bedra mig på en stor summa pengar.

Vart vänder man sig då i vårt land?

Visste inte bättre utan gick tillbaka till polishuset några månader senare och gjorde ett nytt försök. Denna gång togs min anmälan emot och jag blev informerad om att det gjorts ett tjänstefel när min anmälan inte togs emot första gången.

– ”Det blev ett dyrt tjänstefel för mig” svarade jag och min handläggare ryckte på axlarna. Han sade bl.a:

– ”Det är uppenbart att W är tjuv”.

En hel del av mina värdesaker hittade jag nämligen på Pantbanken under W:s namn. Och min handläggare på polisen menade att han skulle se om ”vi får plocka in honom”.

Tiden gick och en dag frågade jag hur det gick med att ”plocka in honom”? Svaret blev: 

– ”Häktet är fullt.”

Det har tydligen varit fullt 5 år nu, har inte hört ifrån Norrköpingspolisen sedan dess. Min anmälan ligger i en låda antar jag.

Min handläggare på Norrköpingspolisen upplyste mig (för 5 år sedan) om att socialdemokraterna infört ett nytt poängsystem. Det innebar att polisen fick poäng för varje brott de löst, d.v.s. sätta dit liten fortkörare gav poäng och att lösa ett mord gav poäng. Jag antar att polisen arbetar efter samma metod än idag.

– ”Du kan tänka dej vilken kvalitet det blir på arbetet” sade min handläggare på polisen.

Jo, det kunde jag tänka mig och förstod att det troligen aldrig skulle nystas i bedrägeriet jag utsatts för – eftersom poängen kan tjänas in mycket trevligare och lättare än så. 

Det skulle visa sig att jag förstått saken rätt. 

Vid ett av de ofta trevliga samtalen med min handläggare på Norrköpingspolisen berättade han en episod: Han och hans kollegor hade vid ett tillfälle varit säkra på vem som var ”mördaren”, men eftersom han visste hur Rättssverige fungerar, så brydde han sig aldrig om att försöka få mördaren åtalad.

– ”Jag ville inte att han skulle gå därifrån som fri man med ett saftigt skadestånd.” sade min handläggare.

Jag tvivlar inte på hans erfarenhet.

En annan gång fick jag av min handläggare veta att:

– ”Åklagarna har ingen lust att ta tag i ditt ärende eftersom papprena är så röriga.”

Han undrade varför jag inte skrivit skuldbreven med W enligt en färdig mall på nätet. 

Lärdom: Om Du någon gång utsätts för brott – tänk då på att göra det enligt mallen på nätet!

Jag tvekade tidigare på att lämna ifrån mig dessa papper och frågade först samma handläggare om det inte kunde skada mig. Han svarade då:

– ”Varför skulle det?”

Tvärtom, det skulle vara bra för att få struktur! – menade han. Och jag gav honom papprena. 

(Går jag in i en butik och får höra att de anställda inte har någon lust att hjälpa mig, går butiken snart i konkurs, det vet alla. Men det berör inte våra statliga myndigheter, de sitter säkert på skattebetalarna så länge vi väljare fortsätter att rösta som vi brukar.) 

På så vis blev det klart för mig att polis-myndigheten är lika korrumperad som de andra myndigheterna jag kommit i kontakt med och att jag, om jag ville få tillbaka mina pengar och skapa rättvisa, fick söka på annat håll: 

Genom en tidningsannons i Örebro fick jag kontakt med en detektiv-byrå, Bergslagens Detektivbyrå. Det skulle visa sig att jag anlitat en ny bedragare.

Denna gång ringde jag polisen i Örebro. Konstapeln trodde inte det var tillåtet att bedriva detektiv-verksamhet och skrev en rapport. 

Jag blev efter en tid uppringd av en annan konstapel, som upplyste mig om att detektiven inte gjort något brottsligt genom att ta betalt för en tjänst som han aldrig genomförde, eftersom vi hade ett avtal! Lukrativ bransch med andra ord: Det är bara att få folk att ingå muntliga avtal, så kan man enligt Örebropolisen blåsa dem hur som helst!

Konstapeln menade att jag skulle söka hjälp hos Kronofogden istället, det var rätt myndighet att handskas med mitt ärende.

Efter många och omständliga turer hos Kronofogden blev jag upplyst om att ärendet var Polisens sak…

Tillägg:

Först år 2010 fick jag efter min förfrågan hos polisen muntligen reda på att mitt ärende lagts ned redan år 2007. Inte ett meddelande, ingenting om att de beslutat att lägga ned. Nu fick jag veta att ”Det lades ned 2007-01-11 av KO Magnus Lindquist.” Orsak: BROTT KAN INTE STYRKAS.

Att W placerade en lång lista med stöldgods på pantbanken, med polisens goda minne, är tydligen inte brottsligt i Norrköping. Det går också bra att ta betalt för en lägenhet som inte existerar. Att W skrev under gällande avtal med 2 vittnen har heller ingen betydelse. Brott kan inte styrkas???

Våren 2011 bad jag sedan polisen att få tillbaka mina papper i ärendet. Varför ska de ha papper som åklagaren inte har någon ”lust att ta tag i”? Denne klagade ju på att de var så röriga, men inga papper kom och inte heller något meddelande om varför. Den 9 juni frågade jag polisen varför jag inte fick tillbaka mina papper i ärendet. Min gamla handläggare Magnus Bjelling svarade då: 

– ”De har inte hittat papperna.”

Papper valsar kanske enligt regelverket runt på så många bord att ingen kan hålla reda på dem? Politiker menar att då behöver man anställa ännu fler byråkrater eftersom arbetsbördan växt, av någon underlig anledning… Enligt mig är det istället hög tid att då avskeda så många av dem som möjligt, i kombination med att avskaffa så många onödiga regler som möjligt. Låt istället kvarvarande anställda använda sig av sunt förnuft. Jag kan garantera att vi skulle få otroligt mycket mer gjort och fram för allt få någonting som kallas kvalitet som resultat!

Slut tillägg som inte skickades till nämnda adresser.

 

Vem blir förvånad?

Om Du, käre läsare, blir förvånad över myndigheternas sätt att handskas med skattebetalarna, hör gärna av Dig till mig, Du är nog ensam! Däremot blir jag förvånad att alla väljare som vet att myndigheter arbetar på detta sätt vill fortsätta betala för deras arbete.

 

4 ARBETSFÖRMEDLINGEN

Jag tror att de flesta vid det här laget vet att arbetsförmedlingen sällan förmedlar arbeten. 

De förmedlar papper, med regler. Och erbjuder kurser i hur man skriver CV. 

Korruption? Nej, vi följer bara reglerna.

Jag vet, kära läsare, det är inte arbetsförmedlarnas fel, de lyder bara order, blind order, de har inget val, behöver ju försörja sig, eller hur? Det är politikerna som knåpar ihop allt, inte för att de egentligen vill, utan för att de måste göra, för att få lön och försörja sig. Ingen har väl ansvar? Och vi fortsätter att rösta, som vi alltid gjort. 

 

5 BYGGLOVSKONTORET

Efter skilsmässan flyttade jag till ett litet renoveringsobjekt på 68m2 med 2 sovrum. Mina barn var 10, 12 och 14 år gamla, så jag ville bygga till. Då måste man fråga om lov på Bygglovskontoret. 

Jag började med att sätta in ett fönster i gamla delen. Bygglovet till det kostade lika mycket som nya fönstret.

Och bevilja lov att bygga till ett hus på 68m2 skulle visa sig vara en mycket komplicerad fråga som tog BK flera månader att lösa:

De besökte mig och mätte takhöjden i källaren. Jag blev upplyst att om källartakhöjden inte hade varit rätt centimetertal enligt paragraferna hade vi fått fortsätta trängas på 68m2. Handläggaren mätte och mätte, överallt, och såg mycket allvarlig ut.

Vad Du tvingas betala för det varje månad vill Du nog inte veta.

Jag tilldelades en ny handläggare på BK. Han visade sig vara pappaledig t.o.m. dagen innan min möjlighet till påverkan gick ut. 

Jag kan dock bli ganska förbannad, och det blev ”fart” på bygglovskontoret och jag kunde äntligen börja bygget. Hade önskat få klart innan vintern, men den drömmen sprack. 

Plötsligt dök ett stort problem upp. Det visade sig att huset ligger snett i förhållande till tomten. Det var hela 40 cm snett!!! Och eftersom tillbyggnaden på 2 sovrum bara var 18m2, ville jag inte minska mer än nödvändigt.

Enligt min arkitekt från Idre var det inga problem: man frågar grannen om det är ok att bygga nedre delen av den lilla tillbyggnaden några cm närmare deras tomtgräns, om det är ok fyller man i ett antal blanketter och får säkert godkänt. Grannarna sade ja och vi fyllde i alla blanketter och jag skickade in dem. Norrköpings Bygglovskontor svarade:

– ”Nej!”  

Fick veta av snickarna i området att jag saknade personliga kontakterna på Bygglovskontoret som hade givit klartecken.

Korruption?

Varje gång jag städar i min sneda tillbyggnad påminns jag om Norrköpings Bygglovskontor. Som tur är kan jag skratta. De sitter i stan`s finaste lokaler. Vilken utsikt! Perfekta lokaler. Inte en dammråtta. Tänk om våra äldre fick njuta av sådan utsikt!

Jag har levt ett år i Kalifornien. Där slog det mig att många byggnader var både vackra och personliga, det var ett rent nöje att se. Man kunde känna fantasin och kreativiteten flöda. Blev glad!

Jag fick veta att där behövde folk inte gå till något Bygglovskontor. 

 

6 NY VÄG?

Kära läsare! Våra värderingar och vanor sitter, som vi vet, djupt. 

Många av oss vet eller anar också att det brinner i knutarna. Hur står det till med vår jord? Med oss själva?

Personligen tror jag att vi hamnat i en återvändsgränd. 

Vad gör man där? 

Går vidare tills det är Stopp? Står där och tittar på utsikten, med glanslös blick.

Eller går runt, runt på vändplanen.

Eller återvänder till gamla trygga vägen, tillbaka till TV-soffan, tills bilringarna blivit tunga runt midjan.

Eller kan det vara så att det är dags att söka, upptäcka, skapa en ny väg?

Många gör det redan, på olika håll, små öar i världen.

Det är som att gå och handla i matbutiken. Kilometerlånga hyllrader proppfulla med varor. Egentligen gapar hyllorna tomma, de är tomma på substans, på innehåll. De finns för att mätta folk med pengar, inte med näring. Men här och var dyker en vara upp som en liten ö av substans, av innehåll. Vi kan välja, men det är en utmaning varje gång, så många tomma lockelser. Som politikernas ord inför valet.

Vi har under lång tid röstat fram än det ena, än det andra blocket. Oftast rött, nu med smak av lite grönt, och ibland blått. 

Själv märker jag knappt någon skillnad. 

Är det kanske så att nytänkande är omöjligt i ett gammalt uttjänt system? Där makthungern, korruptionen, byråkratin nästlat sig in i varje vrå, som en tung, uttorkande, kvävande, förlamande dödsdom. En cancersvulst vi ger lavin-fart genom att blunda.

ETT GAMMALT PRAKTISKT FÖRSLAG

Den kallades ”medborgarlön”. Jag hörde aldrig debatten, men fick höra att medborgarlönen kunde ersätta dagens bidragssystem och bli billigare för skattebetalarna!  Men idèn har förkastats, tydligen av alla politiker. Underligt. Hur kommer det sig? Är den för bra?  Kan det vara så att den är ett hot mot makthavarna? 

Tänk Dig småbarnsmamma som slipper jaga till dagis och sedan hem på kvällen efter jobbet för att slänga ihop snabb-maten och låta TV:n uppfostra barnen. 

Tänk om hon, eller pappa, får råd att välja att ta hand om och uppfostra sina barn istället för att konkurrera om de för få jobben och gå kurser i att skriva CV. 

Tänk Dig kvinna som blir respekterad för vem hon är och vad hon kan, istället för att göra om henne till heltidsarbetande karriärsugen för att hon skall åtnjuta respekt. Tror Du hennes barn blir mindre dugliga då? Eller att mamma blir dum i huvèt?

Tänk Dig unga, nyutbildade människor som slipper köa på arbetsförmedlingen för att inse att de inte är önskade. Som kan välja att skapa själva utan att först formas i ett rigoröst, tvingande regelnät.

Tänk Dig ett samhälle där konstnärerna inte är beroende av att bli godkända av byråkrater för att få sin konstnärslön, utan där varje konstnär får en överlevnadsslant som gör att de slipper ägna tid åt att lura till sig bidrag. 

Och tänk Dig ett samhälle där våra statligt anställda får ägna sig åt samhällsnyttig verksamhet istället för att mekaniskt kackla och älta i paragrafernas skenvärld. 

Tänk Dig ett samhälle där alla uppmuntras och får möjlighet att göra det de innerst inne tror på av sina liv. Istället för att slåss.

Tänk Dig ett samhälle där människor kan välja vad de vill arbeta för. Kanske inte pengar, utan en vision! 

– ”Men alla kan inte gå hem och leka konstnärer, tågen sluta rulla, akuten slå igen porten.” 

– ”Lugn, överlevnadsslanten är ingen lyx-lön och de flesta kommer vilja tjäna mer än så.”

Man förändras inte över en natt.

Förlorare på en sådan förändring till frihet är makthungriga människor som önskar kontroll över en osjälvständig och trasig befolkning. 

Som har behov av att trampa på någon.  

Kanske skänka en slant, en liten slant av sitt överflöd.

Våra politiker är förtvivlat eniga: Vi måste fortsätta konsumera så mycket som någonsin möjligt, eftersom det skapar ”jobb” och därmed ”välfärd”. Visst skall vi spara, vi skall spara elektricitet, genom att bygga nya värmeanläggningar, kostnad 100.000:-, för att spara.

Bara för allt i världen inte sluta köpa! 

-”Köp, köp, köp – konserverad gröt”.

Vad är det då för jobb våra ungdomar blir erbjudna på arbetsförmedlingen? Telefonförsäljare, i mängder, säljare, sälja ännu mer, och konkurrera, konkurrera till varje pris, konkurrera ut gamla butikerna i sta`n, bort med dem, de är ju inte tillräckligt effektiva, är inte tillräckligt stora, finns inte på vartenda förbannade köpcentrum, de begriper inte att de måste växa och köpa apparater istället för människor, begriper inte att apparaterna är billigare än människorna. Vi reflekterar knappt, varför inte? det är ju bra, bra att vinna, eller hur? För att vinna måste någon förlora. Sådana är spelets regler. Slåss. Mera pengar, mera, mera! Vem vill inte ha pengar, mer pengar, vem kan tänka sig att gå ner i lön, nej, det går inte, jag behöver varje öre, hur ska jag annars överleva! Hur ska jag kunna flyga iväg på semester? Det bara är så!

Och hallå där, hur skulle det se ut, om alla fick frihet att skapa sin vision och överleva utan att tigga, oroas, trampas på och vara utsatta för politikers nycker och kortsiktiga behov? 

Hur skulle det då bli med läkemedelsaktien? Produktionen av lyckopiller skulle nog sjunka och troligen politikernas löner med?

Vem tycker egentligen att de förtjänar sin astronomiska månadslön för sina lögner och svek? 

Vill vi förändra? Vågar vi förändra? 

Det vill vi inte riskera! 

Nej, konsumera mera! 

-”Mamma, jag behöver nya byxor!”

 

7 DRÖM

Tänk om vi fick se fler människor utveckla sina mänskliga sidor istället för att konkurrera och hetsa efter konsumtion! 

Innerst inne tror jag att de flesta av oss vet att vi förgör vår jord genom att hets-konsumera som idag! 

Vi vet också att politiker vanligtvis är de sista att se och genomföra en ny väg.  

Men Du, det brinner i knutarna!

Den nya insikten, det nya tänkandet som håller på att utvecklas på alla små öar i världen behöver Din medverkan!!!

Vad är arbete? Måste det mätas i pengar?

En gammal profetia säger: 

”Först när det sista trädet huggits ner, den sista floden förgiftats, den sista fisken fångats, kommer människan att förstå att det inte går att äta pengar.”

Tror Du på förändring, verklig förändring, ett friskare samhälle?

Eller har Du gett upp?  Barnet med glanslös blick? Varför? Våra barn har det ju så tryggt och välordnat!

Varför lyser ögonen på många av de fattiga barnen? De som befinner sig längst ner. Har de en annan trygghet?  Vad lever de för? 

Du, Kära Läsare, är Hjärtligt Välkommen att skriva ett svar själv!

Eller säga det högt!

Eller sjunga det! Jag vill så gärna höra Din sång!

Måla det! Hur ser den bilden ut?

Annonser
Det här inlägget postades i Gräsrotstankar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Innan GRÄSROTSREVOLUTIONEN

  1. vidholdz skriver:

    Jag summerar intrycken och instämmer i orden – slutsatsen: ”Tänk om vi fick se fler människor utveckla sina mänskliga sidor istället för att konkurrera och hetsa efter konsumtion!

    Innerst inne tror jag att de flesta av oss vet att vi förgör vår jord genom att hets-konsumera som idag!

    Vi vet också att politiker vanligtvis är de sista att se och genomföra en ny väg.

    Men Du, det brinner i knutarna!” Jaa det gör det men många beter sig som de tre aporna – ser inget… hör inget… säger inget…….
    Men vi som gör något får gå samman och bygga en egen sann verklighet innan korthuset faller.

    Gilla

  2. Ping: 3 POLISEN | corneliadahlberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s