Senaste morden i Hageby

Mordplatsen ligger inte långt ifrån mitt hem. Obehaglig känsla är att jag börjar vänja mig. Hör då och då att det varit skottlossning här i sta´n, utan att det nämns i media. Storbråk i Hageby nämns, kanske svårare att tysta. Dubbelmördaren i Ljungsbro började sitt stökiga uppträdande i Hageby, utan att Norrköpingspolisen brydde sig.

Frågade igår en ”integrerad” syrian om dennes tankar om morden:

Det handlar om människor som invandrat senare än många av de syrianer som skaffat arbete och ett självförsörjande liv i Sverige. De kommer med svåra trauman direkt från kriget. Här i landet erbjuds de materiella tillgångar såsom perfekta gratisbostäder, möbelbidrag, socialbidrag mm, men det viktigaste av allt får de sällan tillgång till: arbete och hjälp med bearbetning av krigstrauman.

Karlarna tillbringar ofta dagarna med att spela kort och bygger upp sin självbild, sin självkänsla med de alternativ som finns kvar som arbetslös, och van vid krig. Alla vill vara någon. I brist på att bli älskad, eller behövd i någon arbetsinsats, så får man kompensera med att vara något annat än en arbetslös nolla i det svenska samhället. Man jobbar på att bevisa något, vara något mer än arbetslös. Ett skott i huvudet är en metod som varit självklar del av livet därhemma. Man visar sin överlägsenhet, sin makt och potens.

Anmärkningsvärt är att polisen tydligen inte brydde sig trots att den ena familjen sökte hjälp genom att ringa en timme innan morden utfördes. Ingen respons trots att en av gärningsmännen är känd sedan tidigare för grova brott. När polisen äntligen visar sig håller sonen sin faders huvud och säger  – ”Det är för sent, min pappa är redan död.”

För några år sedan blev jag anklagad för att ha fällt ett ruttet träd i skogen i närheten av mitt hus. Den gången kom polisen farandes som ett skott. Trevligt att bege sig ut i skogen och få andas lite frisk luft som kontrast till datorknappandet och bilåkandet. Trevligt att få träffa tidigare ostraffade människor som inte uppträder hotfullt. Inte kul att konfronteras med mördare när man tjänar sin lön lika lätt på ett ruttet träd. Ärendet lades ned, men det blir poäng till lönen i alla fall.

Ruskigt att vi börjar vänja oss vid våra kostsamma myndigheters uteblivna, eller för sena hantering av tragiska händelser som ju dessutom gör våra bostadsområden och gator otrygga. Ung man frågade mig efter mordnatten om det finns någon ort i Sverige där man skulle kunna bosätta sig och leva ett tryggt liv? Han ansåg det olämpligt att skaffa barn i den här staden.

Ingen fara, den uppgiften kommer andra att ta över. Jag menar att skaffa barn…

Annonser
Det här inlägget postades i Krigsbusiness. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s