Ett kravlöst samhälle är varken empatiskt eller respektfullt

Av Olle Ljungbeck

Född i en statarstuga och därefter gjort den s k klassresan har givit mig många tillfällen att lära känna de olika bevekelsegrunder som styr människor.

Jag har såväl sett dåtidens Fattigsverige där de fattiga och utstötta ständigt kränktes och förnedrades. Men jag har också kunnat konstatera de negativa följderna av det kravlösa samhälle som avlöste det förra.

Båda dessa var och är förnedrande och respektlösa mot de människor som faller utanför de normala ramarna eller på annat sätt avviker.

Efter att Fattigsverige gått i graven har snällisterna och tyckasynd-om-isterna tagit över. De kännetecknas av att de alltid betonar sin empati och humanism och att de inte anser det förenligt med en empatisk och humanistisk inställning att ställa krav. Men att påstå sig vara empatisk utan att ställa krav är inte att visa respekt och medkänsla.

Jag har träffat många människor under min livsresa. De människor jag uppfattat vara verkligt empatiska är de som också samtidigt vågat ställa krav på mig. De har därmed visat att de tror att jag har ett egenvärde och kan uträtta saker eller duger något till. Snällisterna och tycka-synd-om-isterna är ofta känslomässigt grunda och deras empati går inte på djupet. De tror att kravlösheten är synonym med humanism och empati. Men där har de totalt fel.

Det började egentligen i slutet av 50-talet. Jag arbetade då som socialassistent i olika stadsdelar i Stockholm. Kravlösheten blev den tidens kännemärke på socialvård. Ekonomiskt stöd (ofta mer än vad reglerna föreskrev) utan några som helst krav var ideologin.

Och så har det fortsatt på många andra områden.

Skolan blev nästa anhalt för den kravlösa ideologin. Skoleleverna tog alltmer över. Lärarnas auktoritet togs ifrån dem. Men ingen tänkte på att denna normlöshet och detta låt gå system i stället för empati är ett tecken på respektlöshet och förakt för eleverna. Vi ser resultatet i dag.

Vi kan snart inte längre tala om en lärande och utvecklande skola.

Men snällismen och tycka-synd-om-ismen skördar nya offer. I dag tycker man synd om tiggarna men förnedrar dem ändå varje dag. För hur kan man påstå att man respekterar och visar empati mot dessa när man varje dag går förbi dem och ser deras mänskliga elände. men för att trots allt freda det egna samvetet lägger en skärv i den utsträckta muggen. Självklart kan man inte respektera eller känna empati för en människa för vilken man försvarar ett liv som man aldrig skulle tillåta sina barn eller närmaste att leva. De människor som försvarar tiggeriet och dagligen kan åse meningslösheten och torftigheten i ett sådant  liv saknar självklart allt vad empati heter. 

Sen har vi invandrarna. Självfallet har vissa svåra upplevelser bakom sig, men många kanske flertalet har det inte. Merparten är friska och starka. Trots detta förbjuder snällismen och respektlösheten de ansvariga att ställa krav. Varför kan inte invandrarna sköta städning, tvätt, diskning, renhållning etc etc i sina asylboende. Det skulle kanske tom ge dem en slags självkänsla att åtminstone i viss mån göra rätt för sig.

Man skulle kunna påstå att respektlösheten och bristande empati genomsyrar vårt samhälle i dag.

För några månader sedan uppdagades att flera hundra flickor vid skolor i Kalmar och Jönköping könsstympats. Eftersom detta är ett brott enligt svensk lag har myndigheter som får vetskap om brott skyldighet att göra polisanmälan. Så har inte skett.

Jag gjorde därför själv en anmälan till Riksåklagaren. Efter en vecka fick jag besked om att han med anledning av min skrivelse uppdragit åt de båda åklagarkamrarna att ta sig an ärendena. Fortfarande har ingen utredning startat. Självklart skall föräldrarna straffas om brotten har skett sedan de bosatt sig i Sverige.

Men detta är inte min främsta bevekelsegrund.

Den är att försöka förhindra att flickor fortsättningsvis utsätts för detta grymma ingrepp. När händelserna blev kända visade många såväl myndigheter som enskilda en naturlig upprördhet. Trots detta har inget skett.

Jag kan inte se det på annat sätt än att man drar sig för att konfrontera de ansvariga och ställa krav på att dessa avskyvärda kulturbundna ingrepp utrotas. Om inte de ansvariga ställs inför rätta finns stor risk för att man tror sig kunna fortsätta eftersom myndigheterna inte beivrar dem. Empatin för de utsatta får återigen stryka på foten. 

Ett skrämmande exempel där man dagligen förnedrar våra barn är TV.s Barnkanalen.

Något mer infantilt, förslöande, icke utvecklande och enfaldigt som man ger våra barn genom att mata dem med dessa amerikanska program finns inte. De speglar ett förakt för barn från de ansvarigas sida. Deras avsaknad av empati innebär ett psykiskt och andligt våldförande av barnen.

Ett kravlöst samhälle är ett kärlekslöst sådant.

Annonser
Det här inlägget postades i Andra författare. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s