Åsikts- och yttrandefriheten

Av Olle Ljungbeck

Till Anders Wennberg , Gefle Dagblad m fl.

Jag vill nu trots allt – eftersom våra vägar för alltid skiljs – erkänna en slags motvillig beundran för dig och tidningsledningens oförtröttliga och förnuftsvidriga kamp för åsikts- och yttrandefriheten avskaffande. När ni samtidigt med detta varje år firar tryckfrihetens och åsiktsfrihetens dag måste man ställa frågan, ”Var finns logiken”? Jag vill också tacka er för omsorgen om läsarnas psykiska hälsa. Ni överträffar tom Pravda och DDR.s journalister i omtanken om att inte utsätta läsarna för sanningen, vilken kunde  få dem att börja tänka i andra banor än de politiskt korrekta. Den likriktning av journalistiken bl a ni är banerförare för är unik och har aldrig tidigare förekommit utom i diktaturer. Därav den tidningsdöd som även kommer att hinna ifatt GD.

Jag vet var jag står vad gäller såväl mitt språk som innehållet i det jag skriver. Därför har jag fortfarande många att sända mina artiklar till. Inte minst från läsare i Gävle har jag otaliga bevis på att man saknar mina artiklar.

Nu har jag emellertid fått ett så fint erbjudande att jag inte tänker slösa tid på att få in artiklar i GD, som ständigt refuseras oavsett innehåll utan enbart för att jag inte har samma enkelriktade och osanna syn på verkligheten som GD och dess ledning.

För några år sedan skrev en av USA.s mera framstående journalister sitt ”testamente”. I detta beskrev han journalister som horor. Jag håller med honom. Den journalist som i första hand skriver för brödfödan och inte för sanningen är en hora.

När historien en gång skrivs om dagens tidsepok kommer ni att stå där med skammen, men då är det för sent.

Annonser
Det här inlägget postades i Andra författare. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Åsikts- och yttrandefriheten

  1. minnesdagen skriver:

    Orwell despised the editor of the NEW STATESMAN magazine — Kingsley Martin — because he refused to publish any of Orwell’s 1937 Spanish Civil War articles exposing the role of Stalin’s Communists in betraying the Socialist government of the working people. Orwell was fighting — literally, in the trenches — on the side of the Socialists and he became a target of Stalin’s death squads. Orwell and his wife Eileen were lucky to get out of Spain alive.

    Kingsley Martin thought Orwell was talking about him when he wrote an ‘As I Please’ column lambasting Communists in the publishing industry:

    ”…Don’t imagine that for years on end
    you can make yourself the boot-licking propagandist
    of the Soviet regime or any other regime,
    and then suddenly return to mental decency.
    Once a whore, always a whore…”

    But in all fairness Orwell could just as easily have been talking about his publisher Victor Gollanz who had turned down HOMAGE TO CATALONIA and ANIMAL FARM because he considered them too anti-Communist.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s