Yttrande- och åsiktsfrihetens dödgrävare spelar upp en ny fars

Av Olle Ljungbeck

Yttrande- och åsiktsfrihetens dödgrävare med sådana som Margot Wallström, Jan Helin, Aftonbladet, Thomas Mattsson, Expressen och flertalet övriga riks- och lokaltidningars chefredaktörer spelar nu upp en fars som är falskheten inkarnerad. Självklart är det riktigt att nu ännu intensivare och långsiktigt gissla och förlöjliga mörkmännens religioner och religionsföreträdare för att därmed till slut få dessa att inse att yttrande- och åsiktsfriheten alltid skall vara överordnad vidskepelse och auktoritära rörelser. Med andra ord skall det inte finnas något som är så heligt att det inte får förlöjligas. Då får ingen möda sparas att gissla religioner m fl,  deras ”heligaste” ledare eller symboler. Inte heller skall vi falla undan för islamisternas nu alltmera högljudda rop på mer resurser för att skydda en religion som är antidemokratisk och vilar på en värdegrund som är helt främmande för vårt land och folk.

Självklart skall inte våld och förstörelse tolereras men därutöver skall inget skydd och ekonomisk ersättning beviljas från samhällets sida. Strävan skall vara att religionen är den enskildes sak och de religiösa samfunden därför hållas helt utanför inflytande i det offentliga samhället. Ett samhälle som inte inser detta är ett samhälle på tillbakagång.

Trots politikers och mediefolkets högljudda fördömanden av den senaste terrorn i Paris har jag svårt att tro annat än att det är en tillfällig omvändelse under galgen för att inte helt tappa ansiktet eller förlora all respekt.

Hur skall man i annat fall kunna tolka  inskränkningen av åsikts-och yttrandefriheten som i motsats till våra grannländer ägt rum i Sverige sedan minst tio år tillbaka. Någon som helst saklig kritik har inte under dessa år fått riktas mot den massinvandring som skett och sker trots en enorm ökning av kriminella handlingar som mord, våldtäkter, grovt våld och rån etc från i huvudsak invandrare.

Inte heller har politiker och medier på minsta sätt sökt informera medborgarna om kostnader och vilka konsekvenser dessa får för landets svenska medborgare vad gäller välfärdsfrågor som vård, skola omsorg, arbete och bostad etc.

I motsats till vad som gäller den egna religionen – Kristendomen – får ingen kritik riktas mot Islam.

Själv fick jag i somras vara med om en ganska omild behandling på torget i Gävle (jag är 82 år) när jag ensam med en skylt på vilken jag kritiserade massininvandringen, Islam, invandringsvåld etc, bryskt blev bortförd av två poliser, som också meddelade att de tog mitt plakat i beslag. I lokaltidningarna hann man basunera ut att man gripit en person som gjort sig skyldig till hets mot folkgrupp och hädelse.

Tre veckor senare fick jag skriftligt från åklagaren att jag ej gjort mig skyldig till lagbrott och att mitt agerande inte föll under allmänt åtal. Lokaltidningarna informerade givetvis inte sin läsekrets om att något lagbrott ej skett, så jag är troligen fortfarande en brottsling i läsarnas ögon.

Den som är vaken och uppmärksam kan inte undgå konstaterandet att i stort sett alla åsikter hur sakliga och ärliga de än är inte får riktas mot massinvandringens konsekvenser eller mot de förhållanden som döljer sig i moskéeras ”innandömen”. Att det där råder förhållanden mellan man och kvinna, pojke och flicka som helt står i strid med av Sveriges riksdag lagstiftade värderingar som exempelvis jämlikhet mellan könen etc tas aldrig upp eller kritiseras av politiker eller medier. Inte heller ingriper vi till de invandrarbarns skydd som får sin utbildning i islamska friskolor vilka inget annat är än renodlade koranskolor, som hindrar såväl integration som relevant kunskapsinhämtning. Detta drabbar givetvis flickorna värst som enligt religionen skall stanna kvar i hemmet.

För mig och många fler upplevs det som en skandal att en person som Mehmet Kaplan utsetts till minister i en svensk regering. Denna person är islamist. Trots att han nu representerar den svenska regeringen med- verkar och besöker han regelbundet moskèn där han bor. Aldrig ifrågasättande av hur förhållandena i moskèn strider mot alla de grundvärderingar Sveriges riksdag lagstiftat om. Detta är inte bara oförsvarligt utan innebär också att Sveriges  regering och riksdag inte längre företräder eller hävdar de demokratiska värderingarna ens i parlamentet.

Självklart innebär detta ett statusfall som gör att Sveriges medborgare inte längre kan respektera eller vara stolta över den institution som består av valda ombud. Detta kan oppositionen ändra på. De skulle därmed visa att grundlagen väger tyngre än en antidemokratisk och vidskeplig rörelses värderingar.

I kören av de som alltid okritiskt träder fram till försvar för islam hör ett flertal religions-”forskare” som Mattias Gardell och Jan Hjärpe. Dessa anför nästan aldrig någon som helst kritik mot värdegrunden inom islam. Trots att denna religion kanske av alla världsreligioner står längst bort i från vad vi benämner demokrati berör de nästan aldrig detta faktum. Jag kan inte förstå annat än att dessa personer i grunden sympatiserar med auktoritära samhällssystem där människorna i stort sett saknar mänskliga friheter. De är genom sin böjelse för sådana samhällssystem mindre intresserad av vilken religion det rör sig om. Huvudsaken är att den innehåller de kriterier som gynnar uppkomsten av en totalitär stat.

Därför kritiserar de aldrig en religion som Islam.

Ett exempel på hur ensidigt och osakligt mediernas information är vad gäller attacker och vandalisering av kyrkor och moskeèr. Medan medierna aldrig missar ett tillfälle att högljutt förkunna när någon moskeè utsatts för någon form av vandalisering eller förstörelse. Det kan röra sig om allt från klotter till grövre former av förstörelse. Man är långt innan polisen fastslagit om händelsen  är en terrorhandling eller ren olyckshändelse snabb att gå ut i pressen med detta. Senast när något sådant hände uppgav medierna att man ute i världen blivit överraskad över den senaste terrorhändelsen då en moskeè utsatts för mordbrand. Det hjälpte då inte att polisen hävdade att det hela var en olyckshändelse och sålunda inte ett terroristbrott.

Att däremot svenska kyrkor under 2014 utsatts för ungefär en attack i veckan har däremot knappast nämnts. Trots att flertalet attentat mot kyrkorna varit mycket allvarligare.

Så här skulle man kunna fortsätta att redovisa hur snedvriden informationen beträffande konsekvenserna av massinvandringen är i dag.

Därför håller jag för troligt att när väl minnet av händelserna i Paris förbleknat återgår medierna till samma primitiva rädsla för att visa verkligheten bakom massinvandringen och vad denna för med sig.

Att man nu inte tar helt avstånd från de jihadister som deltar i terrorn i de arabiska länderna och vägrar dem att återvända till Sverige är inte bara en skam utan visar också att man tar större hänsyn till dessa, än de fruktansvärda terrorhandlingar som kan drabba det egna folket. Skulle detta emellertid hända vilket är högst troligt måste de ansvariga ställas till svars och då måste lägsta straff bli frihetsberövning.

Annonser
Det här inlägget postades i Andra författare. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s