Svenskt rättstänk 32

För 2 år sedan gick det överstyr för ensamstående mor till två tonårsdöttrar. Yngsta dottern kommer inte hem på söndagskvällen som avtalat och modern blir mycket orolig – och arg, efter sin arbetsdag. Väl hemma vägrar dottern att gå och lägga sig och modern tappar slutligen fattningen och slår. Inga synliga märken och dottern försvarar sig genom att slå och sparka tillbaka. Slagsmål kan det väl kallas.

Storasyster berättar för rätten att lillasyster har slagit modern förr – ”Oh ja” säger hon. Hon har dock aldrig sett modern slå förr. Däremot berättar hon nu om fler slag från moderns sida än i polisförhöret. Båda döttrarna berättar livligt och detaljerat om händelsen. Modern ångrar sig efteråt och ber dottern om ursäkt men dottern tar inte emot ursäkten. 

Modern har tänkt polisanmäla sig själv, hon vet att det är förbjudet att slå, men döttrarna hinner före direkt nästa morgon. Nu rullar svenska myndighetsmaskineriet igång. Socialen kopplas in, dottern placeras 3 månader på Fyrby (institution för unga hjälpbehövande), hon placeras i jourhem och i familjehem. Man kan tro att det gällde systematisk misshandel fast det var första och troligen enda gången modern slagit sin tonårsdotter. Själv undrar jag om modern har en personlig fiende i samhällsmaskineriet som vill hämnas på detta sätt, eller om samhällsmaskineriet fått fnatt – eller kanske alltid har fnatt?

Dottern byter hem titt som tätt och advokaten frågar om detta beror på hennes eget beteende. Han får till svar att dottern inte lyssnat på regler, att hon har svårt för det. Hon berättar att när hon är arg på mamma skriker hon allt: ”Kärringjävel, barnmisshandlare, hora, fitta.” Nåde dig Norrköpingsbo om du i det läget går över gränsen en enda gång. Det är kanske bättre att du istället struntar i om dina barn kommer hem en söndag kväll eller inte. Gå och lägg dig, annars tar socialen över. En mor som engagerar sig och vill sätta gränser är inte populär på socialen här i sta´n.

Yngsta dottern säger att hennes pappa, som hon hälsat på innan händelsen, hade sagt att hon skulle starta bråk när hon kom hem. Dottern valde uppenbart att lyda den tillsägelsen… Äldsta dottern säger att vad gäller lillasyster så har både hon och modern kort stubin. De har inte erbjudits någon psykologhjälp, varken före eller efter händelsen, trots att modern bett om hjälp och stått i kö i 3 år. Svaret hon fick från kommunen var att hennes situation var som andra föräldrars.

Istället använder samhället skattebetalarnas slit till rättsprocess som troligen bara leder till sämre relation mellan mor och dotter, samt gör livet svårt för den ensamstående och arbetande modern. Det tar rätten 3 timmar att mangla igenom ärendet. 11 personer är involverade: Domare + protokollförare + 3 nämndemän + advokat + mor + målsägandebiträde + båda döttrar + åklagare. Hade modern hört sig för och valt en skicklig advokat istället hade hon nog friats. Det borde varje medborgare känna till: Tacka aldrig ja till advokaten rätten föreslår! Välj en skicklig istället – kolla t.ex. hur många frikännanden kontra antalet mål.

Numer 16-åriga dottern säger: ”Om jag ska vara ärlig så tycker jag det här (förhandlingen i Tingsrätten) är onödigt. Jobbigt att riva upp gamla sår när det gått så lång tid (2 år). Vi trodde det var nedlagt.”

Mor och dotter hade börjat lappa ihop sin relation sedan svenska myndigheter gjort sitt för att splittra den, men här i Tingsrätten ska varje liten detalj manglas igen. Om den slående handen var öppen eller ej upptar i vanlig ordning en stor del av förhandlingen.

Den äldre systern bor numer hos modern igen och berättar glatt om händelsen i förhör. I hennes efterkonstruktion har händelsen blivit värre än hon redogjorde för i direkt anknytning till den. Kanske en dramaqueen? Åklagaren vill få henne att måla upp en hemsk bild, åklagaren vill fälla modern och blir påtagligt irriterad när hon inte lyckas få systern att erkänna/berätta värre detaljer – nämligen sådana åklagaren har framför sig i konceptform, där de är erkända. Åklagaren går nästan upp i falcett när hon beskriver hur modern tog tag i nacken på dottern. Vi ska tycka att det är fruktansvärt och vilja straffa modern ordentligt!

Åklagaren menar att misshandeln är av normalgraden, dvs normalt med fängelse, men det kunde finnas skäl att frångå det bl.a. p.g.a. den långa handläggningstiden. Hon dömdes till ringa misshandel. Advokaten menade att om vi dömde till misshandel av normalgraden, så var skadeståndet på 5 000:- inte mycket att ifrågasätta, men han ville sänka till ”Ringa misshandel”. Varför ville han inte få modern frikänd? Av rättsväsendet köpta advokaten.

Hoppas modern kan fortsätta arbeta trots domen och slipper leva på bidrag fram till pensionen p.g.a. att hon nu förekommer i brottsregistret.

Annonser
Det här inlägget postades i Krigsbusiness. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s