Hade djävulen jullov?

Efter 25 års julstök här hemma med uppfyllande av all möjliga förväntningar (mestadels mina egna kärt uppbyggda såklart) lämnade jag i år landet över jul. Skön känsla att bryta med traditioner ibland och göra något nytt! Julen tillbringades i Slovenien.

Lite intryck från min första resa dit finns beskrivna här. Fast det visade sig senare att mannen visst ändå hade murat in sin fru, på riktigt alltså, och därefter avsuttit sitt straff som brukligt. Vad vet jag? Har hört att man inte alltid ska lita på att det som sägs är sant på Balkan.

Nu tillhör Slovenien inte längre Balkan, eller forna Jugoslavien, utan är självständigt efter inbördeskriget. Fast vad spelar det för roll, vad som tillhör vad, så länge alla är införstådda med att gränsen mellan sanning och lögn är tänjbar, lite mer än en annan är van vid. Mångkultur är spännande och ibland riktigt roande – när man får välja när och var man vill ”utsätta” sig för den vill säga 😉

De första dagarna bjöd på en härligt värmande sol trots att frosten bet mark och växter på skuggiga platser i det bergiga landskapet. Dagarna innan julafton var himlen klarblå och solen tinade min frusna kropp. Jag bodde på samma berg där svenska slalomdrottningen Pernilla Wiberg (Pillan) har sitt hotell vid foten av backen för världscup i slalom.

Världscup när det är snö vill säga. I år var backen lika grön som många svenska slalombackar som inte har möjlighet eller råd att spruta konstsnö. P.g.a. den globala uppvärmningen av vilken anledning den än sker, om den nu alls sker?

Senare på dagen var himlen inte alls så där härligt klar längre och orsaken var densamma som hemma. Chemtrails var sprutade kors och tvärs över den egentligen vackra solnedgången. De spreds bl.a. i vridna slingor och vart eftersom de bredde ut sig skymde de solen.

Hör och häpna – både julafton och juldagen kunde jag åter njuta av en alldeles klar himmel med den skillnaden att den varade hela dagarna! Inte för att flygtrafiken var avstängd, nej flygplan gled såklart över den blå himlen då och då fast med kondensstrimmor som löstes upp vart eftersom planen förflyttade sig. Vilken känsla – så befriande!

För att annandag jul vara som bortblåst igen. Jag menar den befriande känslan. Giftleverantörerna måste ha haft jullov, men allt för kort sådant. Kunde de inte bjuda oss även på annandagen, den hör ju liksom till tycker jag? Eller går något i deras experiment på tok ifall de har längre uppehåll än två dagar?

Annonser
Det här inlägget postades i Vård och miljö. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s