Medan hederliga arbetare…

Av Olle Ljungbeck

….medan hederliga arbetare, som utnyttjar sin grundlagsfästa åsiktsfrihet att vara medlemmar i ett visst parti, fråntas de sina fackliga uppdrag och kastas ut ur facket!

Den pågående moralupplösningen bland politiker, fackföreningar och mediepersoner accelererar nu i en takt som t o m skulle väcka förvåning i bananstater.

Men det ovan sagda är kanske inget annat än leken följa John, nu praktiserad av vuxna människor, som vi lurats att tro, hade vårt lands och folkets bästa för ögonen. Med detta vill jag ha sagt, att när den person vi valt att leda folket – i stället för att vara hederlig – visar sig vara mytoman som gjort lögnen till sitt främsta politiska redskap, drar han givetvis med sig andra mindre nogräknade ner i dyn. En man som bedragit sitt folk så många gånger, att vi slutat att räkna dem, får givetvis följare bland de moraliskt svaga.

Självklart sprider sig denna moralupplösning också till det etablissemang jag nämnt ovan eftersom de i dag lever i ett närmast symbiotiskt förhållande.

Den korruptionsskandal inom ”Kommunal” vi fått ta del av i dagarna vittnar om att moralupplösningen och korruptionen är värre än vi – trots vår samhällskritiska inställning – vågat tro vara möjlig.

Det synnerligen allvarliga är emellertid att många av de personer som är knutna till de organisationer och samhällsfunktioner där denna korruptionshistoria kommit i dagen verkar ta oförsvarligt lätt på dessa korrupta handlingar.

När LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson deklarerar att; ”Det här skadar facket”, visar han inte på någon nämnvärd upprördhet över den grova brottsligheten.

Men däremot när det kommer fram att hederliga arbetare anslutna till olika fackförbund visar sig också vara medlemmar i   Sverigedemokraterna (SD) fråntas de sina fackliga uppdrag och kastas ut ur facket! Då gäller inte längre deras grundlagsfästa rättigheter om åsikts- och yttrandefrihet!

Vad är detta om inte också ett korrupt handlingsmönster?

Tydligen betraktar såväl LO som SAP rätten till åsiktsfrihet olika beroende på om man är arbetare eller tillhör etablissemanget inom deras organisationer. Detta framgick med tydlighet när en SD-riksdagsman ställde frågan till Anders Ygeman hur han såg på att en verkschef Dan Eliasson (vid tillfället chef för försäkringskassan) förklarade sig vilja kräkas på Jimmie Åkesson. Anders Ygeman svarade då ungefär så här; ”Har inte alla åsiktsfrihet”? Tydligen inte, om man är arbetare med hänsyn till fackens agerande.

Detta är endast ett litet exempel på hur det fackliga och politiska etablissemanget i sin fräckhet – för egen del lagt beslag på tolkningsföreträdet. Detta handlingsmönster är tyvärr typiskt i korrupta system och organisationer.

När korruptionen väl vunnit insteg i en organisation växer den nästan som en cancersvulst, och fler och fler individer söker vinna egna fördelar på bekostnad av medlemmarna.

Ofta är det de högsta ledarna som först ser möjligheterna till ekonomisk och social vinning. Därefter fler och fler längre ned i hierarkin. Till slut går det inte att stoppa den pågående moralupplösningen. Detta är vad vi ser av de händelser vi tagit del av de senaste dagarna.

Detta bekräftades ju endast några få timmar efter att skandalen inom ”kommunal” blev känt. Två ministrar söker nu spela oskyldiga och oförskyllt förorättade genom att påstå att de inget visste. Att vara t ex utrikesminister och tro att man inte inom den egna organisationen på grund av ställning och tillhörande samma politiska parti lätt blir favoriserad om man behöver hjälp i en fråga, visar att man befordrats långt över sin kompetensnivå. Inte minst därför att omdöme måste vara en av de viktigaste begåvningsvariablerna på denna post.

Regeringen Löfvens fall måste rimligen vara nära förestående. Och det skulle säkert glädja många bland vilka jag räknar mig själv. Som vanligt känner många sig kallade men få meriterade. Och detta är i dag en sannare bild av verkligheten än den varit någon gång tidigare. Förr fanns det bland tänkbara kandidater ett ansvar för landet och medborgarna och av detta följde självkritik, som medförde att man hellre avstod än riskerade att vålla landet skada.

I dag förhåller det sig på ett annat sätt. I dag är det enbart makten och de ”privilegier” som följer med denna som styr en kandidatur t ex till statsministerposten.

När nu Alliansen tydligt markerar att man vill ta över senast 2018 är det allvarliga att det inte finns någon lämplig kandidat för statsministerposten. Moderaternas Anna Kinberg – Batra har mer än tydligt markerat att hon ser sig som självskriven statsminister i en Alliansregering. Det olyckliga och allvarliga är emellertid att hon efter snart ett år som ledare för moderaterna hela tiden överraskat med  tillkortakommanden. Hon saknar verbal förmåga på samma sätt som Löfven. Deras ordfattigdom år förvånande med hänsyn till den nivå de rör sig på. Hon talar inte tydligt utan mycket av det hon säger når aldrig lyssnaren. Batra lär ju ha en akademisk examen! Hon har varken visioner eller program. Nästan alltid berör hon endast detaljer i de stora frågorna. Aldrig ett klart ställningstagande i de frågor som är aktuella.

Annie Lööf har visserligen ännu inte fronderat mot Batra men har säkerligen aspirationer, som sträcker sig längre än till ”vanlig” minister. Men även hon vore en katastrof. Även hon är ”smal” inom det politiska området. Hennes omdömeslöshet inte minst vad gäller att omge sig med ”Stureplansgänget” tyder inte på någon större begåvning vad gäller människokännedom. Utkastet till partiprogram visade på en skrämmande usel verklighetsförankring.

Hennes åsikt om att Sverige kunde ta emot 25 miljoner invandrare var inte ett skämt. På fullt allvar rekommenderades månggifte som en kulturell berikning av vårt land etc etc. Eftersom hon som ideal har Margeret Thatchers ekonomiska politik kan ju vem som helst förstå vilket proletariat vi skulle få med denna och 25 miljoner invandrare. Jo visst låter det som ett skämt. Men i så fall visar det också på hennes mognadsgrad.

Lars Björklund är en oförarglig man och kanske är den som kunde göra minsta skada. Men att regera är nog lika lite hans starka sida som de två tidigare nämnda. Jag föreslog för några år sedan att han som troligen en god soldat kunde göras till chef för Flyinge hingstdepå. Lokaltidningen som tog in det ansåg det vara en ypperlig idè!

KD.s Ebba Busch – Thor har ännu inte fått visa vad hon duger till. Men det lilla vi hittills sett och hört av henne har inte varit några statsmannaegenskaper. Hon liksom Annie Lööf har åtminstone en egenskap som höjer dem över de andra. God språkbegåvning, men tyvärr räcker inte detta för att styra Sverige.

Det kan tyckas förmätet av mig att här ”värdera” ovanståendes lämplighet för landets högsta ”ämbete”. Jag gör det emellertid utifrån en mer än trettioårig erfarenhet som personalchef där jag rekryterat allt ifrån springpojkar till verkställande direktörer.

Så min slutsats efter ovanstående får bli denna. Om de fyra Allianspartierna inte bara är ute efter makt utan om att leda Sverige mot en bättre framtid, bör de omgående kasta all lojalitet och hänsyn till de fyra partiernas nuvarande ledare och söka någon som är uppgiften vuxen. Sannolikt finns det någon. Då har ni som vågar detta verkligen visat er storhet och kan därmed betraktas som mogna och omdömesgilla personer beredda att oegennyttigt verka för Sverige och dess folk. Risken att ni emellertid saknar denna nödvändiga egenskap för de som skall leda ett land är emellertid stor.

Kom i håg att Sverige har aldrig tidigare befunnit sig i en sådan moralisk kris som de senaste tio åren vad gäller landets ledarskap. Ni har inget att försvara er med om läget förvärras.

Tillägg till artikeln:
Tyvärr glömdes en viktig händelse bort i min senaste artikel. Den rör Anna Kinberg-Batra. Hon var en av aktivisterna för Decemberöverenskommelsen och ville helst haft den kvar.
Efter att den dödförklarats ville Batra införa den på nytt igen men då grundlagsfästa den. DÖ innebar ju att en av demokratins viktigaste grundpelare – parlamentarismen – avskaffades!
Detta innebär att Batra måste anses som synnerligen opålitlig vad gäller ställningstagande för demokrati. Detta gör henne därför helt olämplig som partiledare men än värre som statsminister. Moderaterna kan ju då inte heller svära sig fria utan partiet som sådant måste då också ha en grumlig demokratisk förankring.
Olle Ljungbeck, Gävle
Annonser
Det här inlägget postades i Andra författare. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s