”Dubbelt dömd i svensk domstol”

Epilog nr 6 till Svensk rättsbusiness, om hur vårt rättssystem fungerar. Målet har några år på nacken, men eftersom ingenting har hänt för att undanröja påtalade orättvisa, så vitt jag vet, så tar jag upp det nu.

Av PAULINA NEUDING, chefredaktör för det liberala samhällsmagasinet Neo

”Dubbelt dömd i svensk domstol

13 augusti 2011

På ytan ser det ut som ett dussinfall. Göran (som egentligen heter något annat) lurade Skatteverket på tre miljoner kronor. För detta påfördes han ett skattetillägg på drygt en miljon kronor av Skatteverket, utöver att han fick betala tillbaka de pengar han hade lurat staten på. Sedan dömdes han till fängelse i två och ett halvt år. Hans ärende behandlades helt enligt gängse praxis – det avgörs ett hundratal mål av det slaget i Sverige varje år.

Det som gör Görans fall unikt är att han valde att överklaga domen till Högsta domstolen med hänvisning till sina mänskliga rättigheter. Skattetillägg i kombination med fängelsestraff innebar att han hade straffats två gånger för samma brott, hävdade han. Något som är förbjudet enligt Europakonventionen om mänskliga fri- och rättigheter.

I mars förra året fastställde högsta domstolen fängelsedomen mot Göran, och HD avgjorde därmed än en gång hur försvaret av våra mänskliga rättigheter ska gå till i Sverige. Men HD gav uttryck för en märklig syn på sin roll i förhållande till Europakonventionen: I brist på klart stöd i Europadomstolens praxis avseende dubbelbestraffning menade man att det inte var det svenska rättsväsendets uppgift att underkänna det svenska systemet med dubbla sanktioner vid skattebrott. Det där med mänskliga rättigheter fick man med andra ord sköta vid Europadomstolen i Strasbourg.

Det är en inställning som rimmar illa med de senaste 20 årens konstitutionella utveckling i Sverige. En sådan syn har dessutom stor praktisk betydelse: I maj väntade 151250 mål på avgörande i Strasbourg, och varje månad kommer det in 1600 fler fall än domstolen hinner behandla. Det tar numera upp till fem år att få sin fråga avgjord i Europadomstolen, och dit kommer man först när man gått igenom alla instanser i hemlandet. Det kan alltså ta ett decennium att få en fråga om sina mänskliga rättigheter avgjord.

I början av sommaren åkte jag till Strasbourg och träffade Elisabet Fura, Sveriges domare vid Europadomstolen för mänskliga rättigheter, för att höra hur hon ser på HD:s dom i dubbelbestraffningsmålet. Fura är med och dömer i alla fall i Europadomstolen som rör Sverige, och hon är kritisk till HD:s avgörande i Görans fall. Hon uttalar sig naturligtvis inte om dubbelbestraffning i sak – en sådan fråga kommer sannolikt så småningom att hamna på hennes bord – däremot är hon kritisk till HD:s syn på vem som egentligen ska slå vakt om våra rättigheter enligt Europakonventionen.

Sverige har förbundit sig att tillämpa konventionen, underströk hon, och påminde om Europadomstolens enorma arbetsbörda. Det är därför vi är så måna om att medlemsländernas egna domstolar själva ska tillämpa Europakonventionen, och göra det enligt vår praxis, sade hon.

Det är knappast bara en akademisk fråga. Om Göran klagar till Europadomstolen har han goda utsikter att få rätt, men det dröjer tills domstolen kan ta sig an fallet. Innan dess har han förmodligen hunnit sitta av sitt fängelsestraff ett straff som han, och ett hundratal andra skattebrottslingar med honom, sannolikt aldrig skulle ha dömts till.

PAULINA NEUDING chefredaktör för det liberala samhällsmagasinet Neo

paulina@magasinetneo.se

Annonser
Det här inlägget postades i Andra författare. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s