Den politiska dårskapen upprepas som ett mantra!

Av Olle Ljungbeck

Flertalet kommer sannolikt ihåg när landets ”statsminister” Stefan Löfven mitt under värsta massinvandringsvågen stod och basunerade ut för världen att Sverige var den humanistiska stormakten och han och anhängarna mänsklighetens största välgörare.

Men eftersom han inte hade gjort någon konsekvensanalys av om det var möjligt att släppa in sådana massor kom verkligheten i fatt honom. Konsekvensen blev att invandringspolitiken fick vinklas 180 grader i försök att stoppa den katastrof som nu är ett faktum.

Tyvärr har han inte lärt sig läxan.

I dag den 6 september får vi veta att regeringen Stefan Löfven har gjort den största miljösatsningen historiskt! Någon konsekvensanalys av vad denna satsning innebär för bättre miljö har naturligtvis inte skett. Ej heller att satsningarna trots storleken på föreslagna antal miljarder inte kommer att vara mätbara sett ur ett världsperspektiv.

Lika ogenomtänkt som massinvandringen var är också dagens miljösatsning. Den viktigaste satsningen och som mycket säkrare kommer att leda till en naturkatastrof om inget görs är nedsmutsningen av haven. På samma sätt som Löfven överraskades av massinvandringen kommer han ännu säkrare att överraskas av kommande katastrof vad gäller havens nedsmutsning.

I motsats till den påstådda koldioxidfaran om vilken det finns delade meningar vet vi med säkerhet att haven kommer att dö om nedsmutsningen får fortsätta som den gör. Att rädda haven är sålunda fullt möjligt genom att förhindra utsläpp i dessa. Ett förbud av utsläpp i haven drabbar inga industrier och påverkar inte mänskligheten negativt på något sätt utan är enbart positivt. Detta är också fullt möjligt utan de gigantiska kostnader som nu slängs ut på framförallt koldioxidbekämpning, som vi i dag inte säkert vet  den eventuella nyttan av. En räddning av haven skulle kunna ske på mycket kort tid. Förbudet att släppa ut avfall i havet går att lösa mycket enkelt och skulle genom de insatser som krävs både gynna utveckling och sysselsättning.

Men om detta sägs inte något i Löfvens budget som i stor utsträckning är ett försök att i första hand rädda Miljöpartiet över 4 – procentspärren. Men här kanske han har gått på en nit. Svenska folket är säkert på väg att nyktra till också vad gäller katastrofteorierna om koldioxidutsläppen.

Sålunda inget annat än ett spel för gallerierna som man förr brukade säga när folket skulle grundluras.

”Att spela för galleriet innebar att man vilseledde eller knep lättköpta poäng genom att vända sig till den breda massan på de enklare och billigare platserna i salongen, galleriet”.

Att inte allting är vad det tros eller påstås vara har vissa tänkare som genomskådat makthavarnas falskhet kunnat konstatera långt tillbaka i historien. Så t ex uttryckte sig en gång den tyske författaren Gottfried Seumes (1763-1810), ”Under humanismens täckmantel döljer sig det gemenaste humbugsmakeriet bäst och säkrast”.

Med samma förakt för sanningen talar Löfven om historiens största satsning på miljöområdet. Han gör detta med vetskapen att större delen av miljarderna beräknas satsas efter nästa val. Eftersom då en helt annan regering med sannolikt annan inriktning kan komma till makten kan löftet bli en antiklimax.

Men eftersom vi alla vet vid det här laget, nämligen, att Sveriges statsminister i dag är mytoman, förväntar sig ingen att detta löfte liksom de många andra som inte infriats, inte heller kommer att göra det.

Till slut en vädjan till de få politiker som ännu har någon hederlighet kvar. Verka för att ingen person får tillsättas som myndighetschef eller som chef på annan betydelsefull samhällstjänst. Verka för att alla sådana tjänster skall sökas och kraven skall vara visad skicklighet på tidigare uppgifter.

Den svågerpolitik som i dag utgör grunden för så gott som all slags rekrytering till nämnda uppgifter hör inte hemma i en stat som respekterar den svenska grundlagens skrivning om tjänstetillsättning.

Självklart är inte Karolinska Institutet det enda exemplet på sådan svågerpolitik. I dag går det nästan inte att hitta t ex en landshövding som uppfyller kraven för denna tjänst. Och tyvärr är  högst en handfull av de statliga myndighetstjänsterna i dag tillsatta med tjänstemän som är kvalificerade för sin uppgift. Samma gäller statliga utredare.

Nyligen lades en utredning fram som benämndes ”Demokratiutredning”.

Ordförande för denna var en man som aldrig varit kvalificerad för de uppdrag han fått . Lika lite var han kvalificerad för ”Demokratiutredningen”. I denna föreslogs bl a att 15-åringar skulle få rösträtt. Då är att märka (vilket framkommit inte minst under senaste tiden gällande invandrare) att straffmyndighetsåldern för fängelse är 21 år.

Trots detta anser man sålunda ett en 15-åring är mogen att deltaga i valet till vårt parlament!