Antidemokrat = nazist

Av Olle Ljungbeck

Olika ord men med ungefär samma innebörd/betydelse ger ofta olika associationer.

Två sådana ord är t ex antidemokrat å ena sidan och nazist å den andra.

Såväl den som kallar någon annan för antidemokrat som den som blir kallad så, tar oftast inte så allvarligt på benämningen.

Kallas däremot någon för nazist associerar vi omedelbart till gasade människor etc. Detta senare är naturlig eftersom det finns sanningsvittnen och bevis på kopplingen mellan nazism och gasugnar.

Men trots detta gör man det för lätt för sig genom att avfärda att någon är antidemokrat med en axelryckning. Framförallt om det är politiker i ledande ställning.

Båda orden står nämligen för samma sak – ett auktoritärt förhållningssätt mot andra människor – framförallt om de är överordnade de senare. Såväl antidemokraten som nazisten är bärare av en övermänniskofilosofi som innebär att de betraktar människor som befinner sig ”under” dem i hierarkin som underlägsna vilket skulle ge dem rätt att  bestämma över oss andra på samhällets och alla mänskliga områden.

Antidemokratiska människor tror vi framförallt finns i diktaturer och andra auktoritära system. Men de finns tyvärr också i samhällen som kallar sig demokratier.

Detta har vi medborgare tydliga bevis för i dag vad gäller ”sjuklöverpartierna”.

Det allvarliga är att medborgarna i gemen inte insett detta genom att de styrande antidemokratiska politikerna spelar ett spel som om de vore demokrater. För detta ändamål har de inte dragit sig för att låtsas vara världens främsta humanister genom en okontrollerad massinvandring. Men de har också genom denna tydligt avslöjats som förtryckare av sitt eget folk.

Det finns många exempel i Sverige enbart från tiden för medlemskapet i Europeiska unionen (EU) som bekräftar att de inte är demokrater utan vill styra folket i enlighet med sin övermänniskofilosofi.

Därför får vi inte avfärda antidemokrater med en axelryckning. Deras främsta sätt att komma undan egen kritik är att fokusera på nazister och liknande. Det har varit mycket framgångsrikt eftersom nazister bevismässigt gjort sig skyldiga till avskyvärda illdåd historiskt och kritiken därför inte kan avfärdas som osann. Deras egna brott förminskas därmed genom att de även gjort SD till måltavla för sådana påståenden trots att de självklart inte kunnat beslå partiet med sådana illdåd. Detta visar endast hur hänsynslöst man agerar för att behålla makten. I denna lögnaktiga fokusering på SD ligger självklart en fara genom att de hittills kunnat dölja för en stor del av folket sin egen medvetna strävan att avdemokratisera Sverige.

Denna fokusering på nazister har inneburit att antidemokraterna/sjuklöverpartierna kunnat avveckla demokratin så att vi i dag endast kan tala om en formell sådan också i Sverige.

Det senaste exemplet på ett försök till avveckling av demokratin var ”Decemberöverenskommelsen (DÖ)”. Den innebar avskaffande av Parlamentarismen för att därigenom göra det möjligt för en minoritet att styra landet. Minoritetsstyre kan självklart inte kallas demokrati utan är något som tillämpas i diktaturer eller andra auktoritära system. De sju partier som slöt upp kring DÖ kan därmed inte hävda att de agerade utifrån ett demokratiskt förhållningssätt.

Andra för samhället Sverige och därmed för medborgarna synnerligen viktiga förändringar som skett utan medborgarnas samtycke är bl a följande.

–  Alla brutna löften som ställdes ut vid folkom-

   röstningen för inträde i EU.

 

–  2002 års grundlagsbrott då Grundlagen ändrades

   helt i strid mot hur den får ändras. Detta gjordes

   trots Lagrådets uttalande att det stred mot lagen.

   Ja, ett antal av våra högst respekterade och kunniga

   jurister påstod att det måste betraktas som en

   statskupp!

 

–  1998 gjordes riksbanken överstatlig varvid inflati-

   onsmålet blev övergripande sysselsättnings-

   målet. Enligt vissa ekonomer har detta kostat ca

   350 tusen arbetstillfällen.

 

–  2006 godkände riksdagen Lissabonfördraget (EU.s

   grundlag) utan att höra medborgarna i Sverige. Det

   innebär i dag att ca 70 procent av gällande lagar

   stiftats i EU! Eftersom det skedde utan medborgar-

   nas godkännande måste det  ses som ett avskaff-

   ande av demokratin.

 

– Avvecklingen av värnpliktssystemet som nu alla

  inser var en katastrof.

 

–  Härutöver har ett flertal ändringar gjorts i grund-

   lagen utan folkets kännedom eller medgivande.

   V som ofta vill framstå som EU-fientligt röstade t ex

   ja till att medlemsskapet skulle skrivas in i Grund-

   lagen!

 

–  Massinvandringen fr o m 2015 togs helt utan att

   medborgarna hördes och ännu mindre i val eller

   folkomröstning fick uttala sig om bl a antalet etc.

   Ingen tidigare händelse historiskt har medfört

   sådana katastrofala följder för Sverige och de

   svenska medborgarna som denna. Kriminaliteten

   avseende grov brottslighet som mord, våldtäkter,

   rån, bil- och bränder av byggnader liksom skjutning-

   ar och brottslighet där sprängämnen använts saknar

   motstycke. Kvinnor/flickor är genom massinvand-

   ringen i dag helt skyddslösa. Risken att bli utsatt

   för våldtäkt i invandrartäta områden är närmast ett

   normaltillstånd.  

I en demokratisk stat skall det givetvis vara en självklarhet att medborgarna vid valurnor eller genom folkomröstning får fälla avgörandet i viktiga samhällsfrågor som t ex  massinvandring och därmed är av betydande vikt och betydelse för vårt lands ekonomi liksom medborgarnas trygghet.

Klart är att händelseutvecklingen till följd av massinvandringen, som denna hittills utvecklats, är ytterligt oroande. Inte minst de värderingar som muslimer genom sin kultur/och religion (islam) söker inplantera strider helt mot vår grundlagsfästa värdegrund. Dessa värderingar som står i motsatsförhållanden till demokratin och jämställdhet mellan kvinnor och män kan vi självklart inte acceptera. Trots detta har vi inte fått uttrycka våra åsikter i val eller folkomröstning. Politiker som inte låter folket avgöra sådana frågor måste betraktas som jämbördiga med nazister eftersom de är beredda att omskapa samhället i auktoritär riktning.

När nu allianspartierna och de rödgröna unisont anklagar Sverigedemokraterna (SD) för rasism och nazism osv skall vi självklart inte ta detta med en axelryckning utan kontrollera vad det står för.

Är det något de kan anklagas för som riksdagsparti eller ligger det bortom denna tidshorisont mm. Som riksdagsparti skall de givetvis utsättas för en kritisk granskning som inte får ta hänsyn till vänskap eller sympati för partiet.   

Sakligt sett har de emellertid alltsedan inträdet i riksdagen följt grundlagen. De var ju också enda parti som reagerade mot DÖ. Alltså värnade demokratin. Motsatsen var bl a Kinberg – Batra som önskade grundlagsfästa den utan att höra medborgarna. Även Löfven var av samma åsikt.

Skall vi gå bortom riksdagsinträdet måste givetvis samtliga partier ställas till svars för handlingar som är oacceptabla för ett riksdagsparti eller dess politiker.

Det finns faktiskt en skillnad mellan SD och övriga partier. SD har aldrig som riksdagsparti kunnat anklagas för att ha agerat odemokratiskt. 

Detta gäller emellertid inte de övriga (möjligen Miljöpartiet undantaget) som samtliga haft såväl medlemmar såväl som riksdags- och kommunalpolitiker vilka varit tydliga nazister som kommunister och då förespråkat enpartistaten.

Med andra ord diktatur.

Med hänsyn till sin historiska bakgrund – sjuklöverpartiernas – och hur dessa i dag hanterar demokratin diskvalificerar dem inte bara från att kritisera SD som odemokratiskt utan borde vara en allvarlig varning till  Sveriges medborgare att noga överväga vilket parti de lägger sin röst på 2018. De som är demokrater och det är väl majoriteten, kan väl inte lägga den på partier som det sakligt går att bevisa att de inte lever upp till en demokratisk värdegrund som bl a omfattar medborgarinflytande i de stora samhällsfrågorna. Att så inte varit och inte är fallet sedan EU- inträdet kan objektivt bevisas. 

Den rasering av demokratin och vår grundlagsfästa värdegrund som sjuklöverpartierna alltsedan EU-inträdet medvetet arbetat för och som de under ledning av bl a Reinfeldt, Löfven, Kinberg – Batra, Lööf, Björklund, Sjöstedt, Fridolin, Romson, Busch-Thorn m fl nu fullföljer i accelererande takt är bevis nog för att betrakta dem som antidemokrater.

De har under denna tid tydligt visat att de inte står för demokrati utan för en elitideologi som avsvurit sig demokratin som grundläggande samhällsideologi.

För detta har de närmast haft ett hundraprocentigt stöd av medier och journalister som söker dölja sitt svek med att också de ensidigt utmålar SD som demokratins dödgrävare. Självklart är denna skuldbeläggelse av SD nödvändig för att för folket dölja deras egen pågående avdemokratisering av vårt land.

Denna närmast maniska och patologiska lögnkampanj faller sig ju naturlig om vi tar i beaktande att vi aldrig  sedan demokratins införande haft en statsminister – Stefan Löfven – som genom sina lögner närmast måste betraktas som en person för vilken moral är ett okänt begrepp. Men tystnade från såväl politiker som medier om detta är ju också en mätare på de nämndas moraliska förfall.