Höstsaga

hostbild

Det var en gång ett vackert land med konung Calle på tronen. Hovet bestod förutom av kungen själv, hans maka drottningen och deras diverse telningar, av 7 underhuggare, en hovnarr, många budbärare och sist men först ett bestämt antal skuggregenter. Hovnarren var anställd att säga sådant de 7 underhuggarna förbjudits att säga. Detta  för att tillfredsställa den vakna delen av bondebefolkningen. Utifall narren i sin glättighet gick för långt och pratade bredvid mun, blev han i värsta fall avrättad. Hu. 

Du behöver inte oroa dig, narren lyckades hålla sig vid liv genom att anpassa sig väl. Han retade sällan upp skuggregenterna, varför kung Calle sällan behövde skälla och budbärarna slapp rapportera en massa olydigheter. Hovnarren hade efter några väl uppmärksammade klavertramp lärt sig låta bli att störa ordningen.

Genom hovnarrens klavertramp och de mycket flitiga budbärarnas rapporter om de samma, så lärde sig till sist även bönderna de oskrivna reglerna. Budbärarna avkrävdes ett klanderfritt jobb. Ifall någon av dem skulle råka sprida icke önskvärda budskap, ja då var det budbärarens tur att bli avrättad. Hu, vem vill det? 

Med tiden började dock vissa bönder uppfatta de oskrivna reglerna och så småningom ogillade de den kvävande ordningen. De längtade i sina hjärnor efter uppror, s.k. bondeuppror. Fast de kom aldrig så långt denna gång. Varför kanske du undrar? Lyssna noga.

En dag upptäckte en klassresande bonde telefonen, helt kortfattat. Skuggregenterna, som alltid hade huvudet på skaft, gjorde genast big business av uppfinningen. De både kontrollerade marknaden och skaffade sig lagrum (eller också struntade de i lagen vilket visade sig vara inte så noga) för att kunna använda bönderna både som kunder och som experimentboskap. 

Experimentet löpte över förväntan. När de trådbundna telefonerna äntligen hade fasats ut och nästan varje dagisbarn lärt sig hantera en mobil, så var det en lätt match att fylla de små skärmarna med önskvärt innehåll. Det fåtal uppstickare som trodde att de skulle kunna delta i marknadsleken på fria villkor, lärde sig snart av jätten vem som var störst. Antingen ingick man i jättens marknad och lydde jättens regler, eller så drog man svansen mellan benen och bockade, för att få behålla i alla fall några smulor.

En nagel i ögat var dock bönder som inte levde sina liv i skärmar och inte heller hunnit bli förvirrade i huvet av de allt hastigare frekvenserna som gick kors och tvärs genom alla hem och skärmar. Dessa bönder började krångla och krävde saker som rättigheter, vilket var besvärligt så klart. En del av bönderna hade gjort en klassresa in i finkulturens salonger och här blev de riktigt besvärliga. De ifrågasatte och krävde den där för marknadskontrollen förödande friheten. Hu! 

Att skjuta av dem fungerade inte längre eftersom det på den tiden civiliserade folket ansåg det vara barbariskt. Därför uppfann skuggregenterna en mycket finurligare metod som skulle visa sig fungera alldeles utmärkt.

Skuggregenterna såg till att högt utvecklad kultur sällan förmedlades i rutorna de ägde. Sådan gjorde som sagt bara bönderna krävande och frihetstörstande. Istället serverades öronbedövande och blixtrande kultur för att ingen skulle hinna tänka eller känna själv. Den nya kulturen inte bara bedövade öronen, utan tillsammans med de osynliga och därför icke existerande frekvenserna så skapade den kaos och slutligen utmattning i hjärnan. Sedan gjorde hjärnorna det skuggregenterna önskade sig. 

Lång tid hade förflutit sedan telefonens upptäckt. För att befästa den nya ordningen satt Svenska Akademiens 12 ledamöter vid ovala bordet för att besluta vem som skulle bli årets litteraturpristagare. Skulle bönderna tampas med hjärngymnastik genom böcker de aldrig läst, så skulle de bara bli krävande och besvärliga igen. De skulle kunna få för sig att vilja förverkliga höga ambitioner istället för att gå i Hollywoodfruarnas fotspår, eller någon annan skärmhjältes fotspår. 

För att göra en lång historia kort. Enhälligt beslutade de 12 ledamöterna att i år utse en munspelande populärartist till litteraturpristagare. Ibland kunde han hålla tonen till sina 4-taktslåtar, men vad spelar det för roll i litteraturen? Äsch, nu byter vi tema.

Förresten, på tal om det så har rekordfå ligg per capita noterats under senare tid, globalt sett. Sexologerna är förvirrade, inte bara av alla frekvenser och öronbedövande skärmproduktioner, utan för att de inte kan förstå vad det är som händer? 

Förstår du?

Annonser
Det här inlägget postades i Gräsrotstankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s