Avskaffa Justitieombudsmannen och inrätta en Medborgarnas/folkets ombudsmannafunktion

Av Olle Ljungbeck

Sverige har ett antal myndigheter vars främsta uppgift är att övervaka den offentliga makten (regering, riksdag, myndigheter såväl statliga som kommunala).

De mest kända är Justitieombudsmannen (JO), Riksrevisionen, Diskrimineringsombudsmannen (DO) och Barnombudsmannen. En något annorlunda organisation är Konstitutionsutskottet vars medlemmar är riksdagsledamöter, som har till uppgift att granska regeringen och ministrarna, bl a om grundlagarna följs. Eftersom regering och ministrar utgår från riksdagspartierna får det anses vara ett ytterst tveksamt kontrollorgan eftersom man i praktiken granskar sig själv.

Jag skall här i första hand uppehålla mig vid Justitieombudsmännen (JO) även kallade riksdagens ombudsmän.

JO bildades samtidigt med 1809 års regeringsform. Myndigheten består av fyra jurister (ombudsmän) varav en är chefs-JO.

Under JO:s tillsyn står:

–  Statliga myndigheter (inkl domstolar)

–  kommunala och landstingskommunala myndigheter

–  Tjänstemän vid statliga och landstingskommunala 

   myndigheter

–  andra som har anförtrotts myndighetsutövning 

   (myndighetsutövning innebär beslutsfattande eller 

   andra åtgärder som utgör uttryck för samhällets 

   maktbefogenheter i förhållande till medborgarna)

En anmälan till JO kan grunda sig på följande:

Anser man att man själv eller någon annan blivit felaktigt behandlad av en myndighet eller en tjänsteman, vid handläggningen av ett ärende kan man klaga hos JO. Som medborgare kan jag också anmäla myndigheter för att inte följa lagarna i sin ämbetsutövning eller inte vidtager de åtgärder de som myndighet är skyldiga till etc.

Vem som helst kan göra anmälan. Man behöver inte ha uppnått viss ålder, vara svensk medborgare eller bo i Sverige för att klaga. Det är inte heller nödvändigt att man personligen är berörd av det man anmäler.

Så här, nedskrivet ser JO:s skyldigheter och åtagande mot medborgarna ut att rimma med en väl utvecklad demokrati och ett väl fungerande rättssamhälle. Eller hur?

Nej i ärlighetens namn är JO i dag endast en tandlös tiger.

Med hänsyn till att JO är en av få möjligheter för medborgarna att påverka myndigheter och få sin sak prövad fungerar den illa.

Därför måste två frågor ställas:

– Fyller JO sin uppgift?

– Tjänar den rätt ”herrar”?

För det första beslutar JO fritt vad som skall utredas. JO behöver inte heller motivera sina beslut och besluten kan inte överklagas.

Det vanligaste svaret från JO är därför detta:

”Du har anmält myndigheten A.

Din anmälan ger inte anledning till någon åtgärd eller något uttalande från min sida”.

Detta är sålunda det svar medborgaren som har klagat får i de flesta fall.

För det första uttrycker svaret en slags von oben attityd som inte hör hemma i en demokratisk stat.

Om inte klagomålet eller anmälan leder till någon åtgärd borde rimligen klaganden få veta varför av flera skäl. Det ökar kunskapen hos medborgarna men framförallt är det viktigt för den klagande att få veta om handlingen stred mot lagen, om vederbörande kan gå vidare till annan instans men också och kanske framförallt om JO underlåter att på olika grunder inte hävda lagarnas efterföljd.

Som ett litet men dock exempel på hur lite nämnda myndigheter bryr sig, kan jag nämna följande.

Jag ställde en gång frågan om statsministern och övriga ministrar var arbetsmiljöansvariga på sina departement till bl a JO, m flera.

Ingen utom en svarade ”kanske”.  Trots att alla dessa rimligen med sin juridiska bakgrund skulle kunnat svara på detta. Det har senare slagit mig att de helt enkelt inte vågade! Jag svävar sålunda fortfarande i okunnighet om detta! Problemet det gällde var ganska viktigt.

Sedan är det såväl otidsenligt som odemokratiskt att JO i första hand skall vara riksdagens ombud. Självklart skall JO vara folkets/medborgarnas ombud där lagarnas efterlevnad skall utgöra tyngdpunkten.

I dag med hög invandring, globalisering och mångkultur är det inte lika självklart att regering och riksdag agerar på ett sådant sätt att de egna medborgarna skyddas och undgår att drabbas av de förstnämnda händelserna/utvecklingen.

I dag utsätts tusentals medborgare kvinnor/flickor, män/pojkar för brott av olika slag. Men också av företeelser som t ex smittsamma sjukdomar etc.

Det räcker inte med att den som t ex blivit våldtagen vänder sig till advokat för att få förövaren dömd. Det behövs i stället en ombudsmannafunktion där medborgarna/folket kan ställa regeringen till svars för handlingar som denna indirekt är ansvarig för pga att den handlat politiskt omdömeslöst, ogenomtänkt och oansvarigt etc.

Vi såg nyligen hur en annan ”övervakande” myndighet spårat ur – Riksrevisionen. Nu skall riksdagen granska och eventuellt göra en utredning. Självklart måste dessa myndigheters agerande i större utsträckning kunna följas av medborgarna. Regerings- och riksdagsledamöter är i dag så starkt förbundna med myndigheternas chefstjänstemän att man närmast kan tala om ett symbiotiskt förhållande.

Därför bör det inte vara självklart att regering och riksdag är huvudmän för organisationer/myndigheter som skall granska andra myndigheter, ja tom dem själva. Konstitutionsutskottet skulle Kafka om han levat kunnat göra en lysande parodi på. 

Annonser
Det här inlägget postades i Andra författare. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s