Mest lästa artikeln i SvD 2016 blev

”Jag är läraren som har gett upp”, en verklighetsbeskrivning av tillståndet i den svenska skolan av idag. Intressant att beskrivningen i all sin enkelhet slukades så ivrigt – vem som helst med ögon att se och hjärna att tänka kan ju iaktta verkligheten och analysera den!

De flesta är eller har varit i nära kontakt med skolan, men när censur och lögn blivit vardag för folket är man tacksam att det alls finns människor som vågar beskriva sanningen. Har du tänkt på att de flesta av dem är rätt gamla, eller snällare sagt – i mogen ålder? Då har man inte mycket att förlora längre, jag menar pengar. En och annan hjärntvättad vän ryker, men var tacksam att bli av med sovande dödgrävare!

Mer om Sveriges sorgliga tillstånd av läraren Per Kedland:

Känsligt att skriva om skolan.

Varför skulle det vara känsligt? Det gäller ju våra barn! Är det inte dags att våga öppna munnen även om du riskerar sparken? Står vi upp tillsammans måste diktatorn vika!

Även kopierat ur SvD 2016-09-24:

”Jag är läraren som har gett upp”

”Jag har under 30 år arbetat som gymnasielärare på olika tekniska program, men i somras gav jag upp. Nu vill jag förklara varför, skriver Per Kedland.

per-kedland

Per Kedland. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

DEBATT | SKOLAN

Jag skulle som vanligt ha tagit hand om nya ettor i augusti. När eleverna börjar i gymnasiet är de flesta vana vid att gå in och ut genom klassrummet under lektionstid utan att fråga läraren, prata i telefon, störa och tjafsa med läraren och andra, surfa på telefonen, ta rast efter 35 minuter, med mera. Att göra läxor är man inte van vid. En annan sak är förkunskaperna.

När jag började för 30 år sedan var det mycket ovanligt att eleverna inte kunde de fyra räknesätten, nu kan inte majoriteten av eleverna addition, subtraktion, division och multiplikation. Samma sak med enkla ekvationer och procenträkning. Ett par byxor kostar 500:-, byxorna ökar i pris med 10 procent, vad är det nya priset?

Även läsförståelsen har blivit mycket sämre, många elever har svårt att läsa en instruktion. Hur är det tänkt att en tekniker ska kunna gå vidare ut i arbetslivet med svårigheter att läsa en manual? Hur är det överhuvudtaget möjligt att majoriteten av eleverna i en normal klass på gymnasiet inte klarar av den enklaste matematiken och har svårt att läsa?

Om man leker bort halva lektionstiden, vilket är normalt i många klassrum i Sverige, är det inte så konstigt att det påverkar inlärningen. Inte blir det bättre av att många lärare, för att orka, ger eleverna eget arbete eller rast under lektionstid.

Nu handlar det inte bara om grundskolan – även gymnasieskolan har stora brister, högskolan klagar på samma sätt, många elever har inte grundkunskaper att fortsätta. Även arbetsgivarna klagar på dåliga kunskaper och låg social kompetens. Att göra som chefen bestämt är främmande för många när de kommer ut på praktik eller arbete. Ska eleverna även här ha rast efter en halvtimme?

Den sociala kompetensen har också blivit sämre med åren. Jag har alltid som lärare haft god kontakt med föräldrarna. Tidigare när jag ringde hem vid disciplinproblem så fick jag stöd av föräldrarna, idag möts jag ofta av oförståelse. När man tillrättavisar nya elever så får man en blick som avslöjar att de inte är vana vid att bli tillsagda. Det är ett enormt slöseri med tid i den svenska skolan på grund av alla disciplinproblem.

En stor förklaring till problemen i skolan är den svenska modellen som går ut på att inte ställa krav, inget ska hända när man gör fel, linda in det i bomull. I den svenska modellen är ideologin viktigare än resultatet och det är inte bara politikerna som kan lastas för detta, utan även föräldrar, lärare och skolledare driver den vidare. Lärare som fortfarande tror på den svenska modellen förklarar dåliga Pisa-resultat med att de svåra frågorna kommer först. Spelar det någon roll i vilken ordning frågorna kommer om man har kunskap? Vad går det ut på, varför envisas med något som är fel? Hur ska man kunna lösa ett problem som man inte vill erkänna? Varför är inte det viktigaste elevernas framtid?

Nytt betygsystem har inte hjälpt, nya gymnasieskolan har inte heller hjälpt och andra eventuella nya reformer kommer inte heller att hjälpa, det sitter i väggarna. Det enda som skulle hjälpa är att börja ställa krav, skippa den svenska modellen och sätta rättvisa betyg. På gymnasiet är det uppenbart att många elever inte har täckning för sina grundskolebetyg då deras förkunskaper är på en alltför låg nivå.

Andelen som inte är behöriga till gymnasiet ökar. Att i detta läge införa rättvisande betyg skulle innebära en drastisk ökning av elever utan behörighet till gymnasieskolan. Det finns skolor som sätter lärarlöner efter vilka betyg läraren gett eleverna. Lärare som arbetar professionellt och följer Skolverkets betygskriterier får sämre lön på vissa skolor, det är till nackdel för läraren att sätta rättvisande låga betyg och ännu värre F-betyg. Kan det bli något annat än betygsinflation med detta system? Att sätta godkänt betyg på en elev på F-nivå känns bra för stunden och är bra för skolans betygsstatistik, men det är att lura eleven.

Min grundinställning har alltid varit att alla elever är lika mycket värda, alla har rätt till tysta klassrum för att kunna lära sig så mycket som möjligt. Därför lade jag alltid ner mycket tid, speciellt i början när de kom från grundskolan, för att få ordning och reda i klassen. Något som alla elever i klassen och jag hade glädje av under följande tre år. Allt fokus låg på undervisning och att ge eleverna självförtroende för att därefter få ett arbete eller fortsätta studera. Alternativet att inte lägga ner mycket arbete i början innebär problem under följande tre år. Men det kostade på eftersom eleverna inte är vana med ordning och reda. Jag tillämpade: Vänlig men bestämd – ställ krav, ge beröm, kombinerat med goda kunskaper i kurserna vilket alltid fungerade. Eleverna fick en framtid och arbete eftersom de hade kunskaper och social kompetens, detta gällde även elever med olika diagnoser. Det bästa för elever med diagnoser som till exempel ADHD, är nämligen studiero. Något som lärare och skolledare som håller fast vid den svenska modellen aldrig tycks vilja erkänna – däremot är man bra på att prata om dessa elever.

Men att en gång till uppfostra nya elever orkar jag inte, jag ger upp. Jag blev mordhotad av en elev förra läsåret när jag tillämpade skolans ordningsregler. Det gjorde att bägaren svämmade över och jag sa upp mig. Några kollegor stöttade mig, andra reagerade uppgivet. Rektorn agerade professionellt enligt de lagar och regler som finns, men eleven fortsätter att härja och förstöra för andra i skolan. Läraren slutar – svenska modellen.

Vi ska inte glömma bort alla de elever som går i skolan för att lära sig och få en framtid, föräldrar som är engagerade, lärare som gör ett bra jobb, kompetenta skolledare. Tyvärr börjar de bli för få, förstörda av den svenska modellen. Hur ser framtiden ut för den svenska skolan? Tyvärr är jag pessimist eftersom det handlar om ideologi och att det är bekvämt för många när det inte ställs krav.

Per Kedland

före detta gymnasielärare och förstelärare”

Annonser
Det här inlägget postades i Samhälle. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s