Medborgarna har rätten att göra uppror och avsätta de styrande

Av Olle Ljungbeck

Svenska män och kvinnor! Vi har rätt att göra uppror! Sjuklövern har nämligen brutit Samhällskontraktet – Grundlagen – och därmed också avskaffat det demokratiska styrelseskicket.

Enligt vår grundlag skall folket i val eller i folkomröstning underställas de samhällsviktiga frågorna. En sådan var och är bl a massinvandringen.

Men inte nog att man frångått denna grundlagsfästa princip. Sjuklöverns totala politiska förfall i regering och riksdag på grund av inkompetens och en skrupelfri moral har nu också medfört den statliga förvaltningens sönderfall.

En av demokratins hörnpelare – Parlamentarismen – avskaffades för ett år sedan av sjuklövern gemensamt – genom införande av Decemberöverenskommelsen (DÖ).

När trycket från medborgarna blev för stort avskaffades DÖ formellt men i praktiken lever den fortfarande kvar.

När nu Alliansen i stället för att inlämna misstroende och avsätta regeringen, istället håller på att snattra som apor utan avsikt att göra vad Regeringsformen kräver, framstår också denna som totalt handlingsförlamad. Men samtidigt som ett sådant beslut vore att återupprätta parlamentarismen och därför är nödvändigt måste varje medborgare fasa för konsekvenserna av en sådan åtgärd.

Alternativet nämligen – Anna Kinberg Batra – kan få vilken stabil individ som helst att ligga sömnlös. Att inte moderaterna omgående tar bort denna totala olycka och obegåvade person från allt politiskt inflytande visar att tom 15 procent av väljaropinionen är för mycket. 

Vi ser förfallet inte minst genom att någon statlig förvaltningsmyndighet eller bolag så gott som varje vecka numera hamnar på tidningarnas första sidor för korruption eller för lagstridig eller brottslig myndighetsutövning.

Under senare tid har sådana bolag och myndigheter som; Migrationsverket, Arbetsmarknadsverket, Vattenfall, Telia, Postnord, Riksrevisionsverket, Transportstyrelsen etc under månader förekommit som förstanyheter i medierna pga såväl kompetensmässigt som moraliskt förfall. Detta har givetvis sin grund i att samma brister finns hos deras uppdragsgivare – regering och riksdag men också hos de politiker som utgör kärnan i sjuklövern.

Sådana beslut är bl a att man numera överlämnar befogenheter till myndigheterna som då Sverige hade kompetenta och hederliga regeringar, ministrarna själva tog ansvar, men också övervakade de myndigheter de hade ansvar för.

I dag kan man med fog påstå att många ministrar, inte minst statsministern, överlämnar sådant ansvar till myndigheterna, som de inte endast moraliskt själva borde ta utan även sådant som de enligt Regeringsformen själva skall ta. Detta kan ha sin grund i flera orsaker som t ex bristande kompetens, rädsla för att ta ansvar men också brist på ledarskapsförmåga.

Att t ex till generaldirektören för Immigrationsverket överlämna rätten att utfärda permanenta uppehållstillstånd är ett sådant exempel. Men sannolikt är dagens brister inom den offentliga förvaltningen till stor del sammanhängande med uselt och inkompetent ledarskap hos landets högsta ledning.

Även om man inte kan förhindra den offentliga förvaltningens fortsatta förfall enbart genom att staga upp myndigheternas regelsystem är det en nödvändig reform som borde startas omedelbart.

Detta borde också gälla kraven på statliga tjänstemän generellt. I dag kommer huvuddelen av dessa direkt från studier utan någon som helst praktik från yrkesliv utanför den statliga och kommunala förvaltningen.

Därför saknar en stor del av dessa myndighters personal förutsättningar att med utgångspunkt från vår grundlags-, allmänna lagstiftnings- och medborgarnas allmänna värdegrund, förmåga att fatta rätta beslut.

Till dessa myndigheter hör i hög grad sådana som Diskrimineringsombudsmannen (DO), Skolinspektionen, Justitieombudsmannen (JO), Barnombudsmannen (BO) etc. Bl a dessa myndighetschefer och tjänstemän är de som oftast bryter mot lagen och den värdegrund vi grundlagsfäst men också lagt fast i allmän lagstiftning.  Dessa är myndigheter som visar på en tydlig osjälvständighet när det gäller att hävda lagar och lagstiftad värdegrund. De handlar ofta i något man kan kalla godhets- snällhets- eller tyckasyndom-syndrom.

De tolkar ofta lagarna utifrån vad vi i dag kallar politisk korrekthet (PK). Endera helt efter känsla alternativt vad pk-eliten anser vara rätt. Detta gör att t ex inte minst religiösa muslimska friskolor dagligen kan få kränka och ”våldföra” sig på framförallt flickor i dessa skolor. Såväl Skolinspektionen som DO bryter i sina beslut regelmässigt mot rätten för barn att inte behöva deltaga i konfessionella inslag i dessa skolor. De grundar ofta sina beslut med något så omdömeslöst och omoget uttalande som att barnen i dessa skolor har rätt av avsäga sig konfessionella inslag i undervisningen. Hur begåvad är den myndighetsperson som tror att ungar mellan 6 – 13 års ålder vågar eller har den självständighet att de kan hävda sig i dessa sammanhang?

Trots att selektering av barn utifrån kön är förbjudet friade skolinspektionen en muslimsk friskola som just gjorde och troligen fortfarande gör detta.

JO är en annan myndighet som i dag knappast har något berättigande.  Denna har i så hög grad anammat godhetssyndromet att den tillåter bl a EU-emigranter färdas på våra allmänna vägar med bilar och husvagnar som belagts med körförbud.

Trots att massinvandringen medfört en sådan katastrofal ökning av brottsligheten i vårt land som aldrig tidigare förekommit söker ”sjuklövern” med inte minst statsminister Stefan Löfven i spetsen att dölja eller förminska den. I stället tar han upp nazismen (visserligen avskyvärd) som enligt Säpo organiserar på sin höjd 300 personer!

När han vid sin senaste resa ut i landet blev tillfrågad om det fanns någon fråga han hade med sig på denna resa svarade han; ”En fråga jag fick med mig från ett besök i Auschwitz nyligen är den om nynazismen. Där känner jag ett stort ansvar, för att vi ska göra allt för att förhindra en upprepning av det fruktansvärda som hände. Det kommer jag att läsa mer om och fundera över”.

Detta säger alltså en statsminister i Sverige när stora delar av världen i dag utsätts för en terror som inte på något vis står nazismen efter i våld och grymhet mot oliktänkande och etniskt andra grupper.

När hans eget land utsätts för en terror, brottslighet och grymhet som utgår från världens grymmaste och mest primitiva religion nämner han inte ens detta.

Att tusentals svenska kvinnor, män, flickor pojkar sammantaget mördats, våldtagits, misshandlats, rånats, fått sin egendom i form av bilar och fastigheter sönderbrända sedan tio år tillbaka och detta våld alltmer accelererar, förskjuter och ignorerar landets statsminister detta i stället för att förklara sig beredd att med alla medel bekämpa denna cancer i det svenska samhället!

När han därför upprörs av individer som förnekar förintelsen men inte med ett ord eller viljeinriktning går till storms mot invandrarvåldet mot Sveriges folk, faller hans indignation platt till marken. Därigenom röjer han sin totala falskhet och oförmåga till verklig medkänsla och ovilja att bekämpa invandrarvåldet.

Att 25 procent av svenska kvinnor/flickor inte vågar gå ut efter mörkrets inbrott liksom att 35 procent ständigt känner otrygghet för det våld som denne landsförrädare och notoriske lögnare är skyldig till berör honom inte alls. Trots sin roll som landets statsminister ignorerar han det helt och anser det inte ens vara skäl att omnämna, när han reser i vårt land. Detta är inte endast skandal utan visar på en person med en moral som väl kan jämföras med den förintelseförnekarna står för och vilken han i sin skenhelighet påstår sig vilja varna för.

Slutsats:

–  Sverige är i dag endast en formell demokrati.

–  En regering och riksdag som inte i första hand 

   värnar, skyddar och verkar för sitt land och dess 

   befolkning har förbrutit sig mot grundlagen.

–  Ett land där kulturen hos regering, riksdag och stats-

   förvaltningens tjänstemän helt skiljer sig från

   medborgarnas är endera på väg mot diktatur eller sin

   egen undergång (som kan bli våldsam).

–  Ett land som tillåter de myndigheter som skall

   övervaka och hävda lagarna men i stället

   accepter att dessa bryter mot dem är ingen rättsstat.

–  Riksdagspartier som med öppna ögon är beredda att

   släppa fram individer till statsminister och andra 

   regeringsposter trots att dessa under en lång ”praktikperiod”

   visat sig inte endast totalt oduglig utan tom en fara för landet, saknar  

   totalt ansvar och måste av väljarna vid val bedömas därefter.

–  Ett land kan inte ha olika värdegrund i de frågor som

   anges i grundlag eller allmän lagstiftning. Därför

   måste den kultur och de värderingar som grundar

   sig på islam förbjudas. Värdegrunden får aldrig bli 

   mångkulturell. Konsekvensen av detta måste bli utvisning

   av de invandrare som ej accepterar detta.

   Något annat alternativ skall inte ges.

Grundlagen får betraktas som ett avtal mellan folket och de styrande. När de styrande ensidigt brutit detta avtal har medborgarna rätten att göra uppror och avsätta dem.

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle