NÄRINGSLIVET

Kapitlel 2 ur Gräsrotsrevolutionen

NÄRINGSLIVET 

Näringslivet är överheten ALLA bugar sig för. Tar vi RÄTTSLIVET som exempel så faller domarna olika beroende på vilken position du har inom näringslivet. Juholt gick fri för sitt bostadsbidragsfusk medan den lille Herr eller Fru Skattebetalare som gjort sig skyldig till samma bidragsfusk riskerar finkan. Juholt var näringslivets tjänare, men tydligen inte så det räckte eftersom han blev avsatt. Hade han däremot sagt ja till EMU, EU:s ekonomiska och monetära union, hade han nog suttit kvar trots sin Kulbo, som han försökte döpa om sin sambo till för att rädda bostadsbidraget.

Näringslivet är beroende av trogna medspelare, därför hade Juholt sin position, därför gick han fri. Folket däremot skall kuvas och hållas på mattan, veta sin plats. Om folket bestod av vakna och fria individer skulle knappast någon acceptera att behandlas som mindre värd än politikern inför domstol. Nu är det inte så och därför kan rättslivets maktmissbruk fortgå.

Ett annat exempel: Jag har numer vant mig och reagerar därför knappt, men minns tiden då jag förvånades över tidningarnas KULTURSIDOR. Jag bläddrade och undrade, när ska de börja skriva om kultur? Snart insåg jag att de kallar innehållet i dessa sidor för kultur. Popstjärnor som ser ut som Barby eller värstingar hamnar högst på listorna. P.g.a. deras stora musikaliska skicklighet? Nej, p.g.a. att de tillfredsställer vinstmaskinen, näringslivet. Sveriges Radio sänder inte musiken som musikaliskt håller en någorlunda nivå, utan musiken så många som möjligt lyssnar på, så att det håller ekonomiskt.

Kultur har blivit näringsliv liksom SKOLAN har blivit näringsliv. Det övergripande målet är att eleverna ska tillfredsställa näringslivet. Inte utvecklas till fria, självständiga och ansvarstagande individer som efter studenten väljer om de vill arbeta för näringslivet eller en annan del av samhället. Som att bli fria pedagoger, för att ta ett exempel. Inte dagens slavar till pedagoger som bl.a. tvingas utföra en mängd administrativt arbete, inte för elevens bästa utan för att tillfredsställa byråkraters kontrollbehov.

Näringslivet är inte intresserat av fria pedagoger utan har behov av lydiga deltagare i vinstmaskineriet. Minskar man i smygande takt människors frihet genom att utsätta dem för ett bombardemang av intryck, statligt tillåtna gifter och annan onaturlig påverkan, verkar det som att man kan få människor att göra nästan vad som helst. Trötta, förvirrade, uppgivna stannar de kvar och gör som de blir tillsagda eftersom de är rädda att förlora sin inkomst, den allt annat överskuggande.

Vi tar en titt på vår skattefinansierade SJUKVÅRD som därför väl ändå borde vara befriad från näringslivet, eller? En svensk läkare som arbetade i Darfur berättade att han där hinner med hundra konsultationer på samma tid som han i Sverige behöver för tio patienter. Skillnaden beror inte på lägre kvalitet eller säkerhet i behandlingen, som du kanske tror, utan skillnaden beror på det svenska kravet på kontroll i form av dokumentation. Till vilken nytta? Som du ser sker det inte för patientens bästa. Det vore naturligtvis mycket bättre om fler patienter fick vård till samma summa, kvalitet och säkerhet, det är ju patienterna som betalar (vissa i alla fall).

Politikerna är dock inte intresserade av att skattebetalarna ska få ut så mycket som möjligt av sin insats, utan de är intresserade av en växande gärna ogenomtränglig kontrollapparat med växande antalet anställda och fram för allt växande löner till sig själva. Det kan de naturligtvis inte säga högt varför de glatt fortsätter att ljuga.

Här följer fler exempel på områden politikerna har makten över och styr in i ett näringslivsliknande system i motsats till vad de talar om inför valen:

Den som knackar på porten till PSYKIATRISKA KLINIKEN och ber om hjälp får ofta återvända hem till ensamheten och ångesten eftersom det är fullbelagt och ska sparas pengar, så till vida patienten inte blir lönsam för inläggning enligt dagens koder i det iskalla människofientliga systemet vid namn New Public Management.

Ibland tillgriper den avvisade hjälpsökaren i ren desperation medel som leder till en annan form av ”hjälp” eller sällskap – i fängelset. Med allt vad det innebär av brottsoffers lidande.

Som kroniskt sjuk kan du vara totalt utelämnad och beroende av hjälpande anhörig som för din talan och ger dig ditt dagliga bröd. Har du hamnat ”mellan stolarna”, d.v.s. mellan myndigheterna, kan det nämligen betyda noll kronor i bidrag. Politikern svarar:

– ”Det var olyckligt, vi ska se över systemet.” Och tillsätter en utredning som några år senare kommer fram till att den under tiden blivit för gammal och därför måste göras om.

Ingen ställs till svars för knäckta människoöden, ingen har ansvar. Det går bra att skylla på EU-reglerna ännu längre bort. Där är omröstningarna hemliga så vi vet inte vem som har ansvar. Ingen har ansvar.

Ett land eller en kultur sägs kunna värderas utifrån dess bemötande av dess hjälpberoende medborgare. Eller om du så vill, dess svagaste medborgare.

Vi kan ju titta på hur vi behandlar våra barn, närmare bestämt 1-åringarna. Som 1-åring i Sverige är det dags att flytta hemifrån dagtid. DAGIS kallas det, men för statushöjningens skull heter det Förskola. Våra 1-åringar behöver gå i skola istället för att vistas bland dem som förbehållslöst älskar dem. Sverige har undertecknat FN:s Barnkonvention som säger att barn inte skall behöva vistas mer än 10 timmar/dygn hemifrån. Det struntar vi glatt i och det är inte alls ovanligt att små barn vistas runt 11 timmar/dygn på dagis.

Vikarier dyker upp titt som tätt när den ordinarie personalen har planeringstid eller uppföljningstid eller fortbildning eller semester eller sjukskrivning eller vabbar (vård av sjukt barn). I en stor grupp främmande barn och växlande vuxna skall du som 1-åring finna dig tillrätta. Immunsystemet håller under denna tid på att utvecklas och hjärnan vidgar sitt upptagningsområde.

Plötsligt har du kastats ut ur hemmets trygga vrå. Massor av nya, främmande intryck på en gång. Och nya bakterier som den lilla kroppen ska hantera. Födoämnena är nya med nya kemikalier och omgivningen blir allt mer belastad av elektromagnetisk strålning. Alla frekvenser går igenom den lilla växande kroppen för vi vill ju att internet ska gå snabbare och inga störningar i mobilnätet vill vi ha, bästa mottagning överallt!

Att ”vabba” har blivit ett vanligt begrepp hos oss. Barnet behöver ta igen sig från stressen. Forskarna talar nämligen om stress-syndrom, som 1-åringen systematiskt utsätts för i vårt moderna och rika samhälle.

Hur kommer det sig att allt fler barn får bokstavsdiagnoser som ADHD, inlärningssvårigheter, svårigheter att anpassa sig socialt, ångest, suicidala tendenser och behov av sömnmedel? Medicineringen mot ADHD, ett knarkliknande preparat innehållande amfetamin, har ökat lavinartat för våra barn. Kan det ha med den tidiga stressen att göra? Överkänslighet mot den ständigt ökande strålningen? Alla kemiska tillsatser i vår mat, våra kläder och barnens leksaker? En kombination? Det finns forskning som tyder på det, men sådan kunskap passar inte näringslivet och därför får sådana forskare inte komma till tals.

Istället säger utvalda och väl betalda forskare det som gynnar näringslivet, som kablar ut det i den av näringslivet ägda och styrda median. Propaganda kallas det i en diktatur. Hos oss kallas det ”fri press”. Mer om den senare.

Mitt konkreta förslag till förändring på småbarnsområdet är att ge föräldrarna samma summa, eller i vart fall en tillräcklig del av summan, som de själva skattevägen tvingas betala för daghemsplatsen för ett av sina barn, nämligen ca.160 000 kronor/år. Då kan varje familj välja om man vill lämna sitt barn heltid på dagis som 1-åring, eller kanske deltid eller stanna hemma tills barnet fyllt kanske 3 år.

Vi skulle säkert se bokstavsdiagnoserna och behovet av sömnmedel minska! Läkemedelsbolagens aktier lär dyka, men varför ska vi ta hänsyn till dem på bekostnad av våra barn? Näringslivet får väl tjäna sina slantar utan att skada våra barn.

I samma anda kan man förändra dagens system inom äldrevården och sjukvården: Fördela summan genomsnittsådringen eller genomsnittsjuklingen kostar samhället till varje individ utifrån kompetent läkarbedömning, inte politikerbedömning, och låt individen välja vårdform helt fritt, utan likriktad politikermall skapad av näringslivet.

En alldeles utmärkt vårdform är att stanna hemma med vårdande anhörig med ovan nämnda summa, eller valfri person som sköter omvårdnaden såsom vårdtagaren vill, inte politikern vill. Det skulle kunna bespara skattebetalarna ansenliga summor eftersom politikerna som sagt har en fantastisk förmåga att få kostnaderna att skena. Vi skulle t.ex. kunna använda besparingarna till förnyelsebar energi istället för att ödsla dem på paragrafskaparfolket.

Det som inte kontrolleras av näringslivet verkar gå under. Där har vi kanske kärnan i vår dekadens, systemet vi behöver begrava/förändra för att kunna leva i balans och harmoni med varandra och vår jord. Eftersom näringslivet är den del i samhället som starkast tilltalar vårt EGENINTRESSE är det lätt att fånga oss. Egot blossar upp och tar över utan att vi ens reflekterar. Se bara på vad som visas i statliga TV. I stort sett varje program är skapat för och tilltalar just egot, som vill ha mer och mer.

Barnets själ får idag till stor del sin näring genom TV:n och datorn. Innehållet i barnprogrammen? Det behöver jag inte gå in på, de flesta har sett. Kan man tänka sig större smörja att fylla barnets rena själ med? Vem styr innehållet? Vem vinner? Näringslivet styr och vinner. Om inte annat så på den följande pillerkonsumtionen.

För inte länge sedan jublade vi över maskinerna som förenklade vardagen för oss och gav oss tid över till annat. Minns när mamma stod i källaren och rörde om i en jättegryta med ångande tvätt. Så mycket tid och arbete tvättmaskinen besparar oss!

Tid till vad? Vad fyllde vi tiden med? TV:n? Datorn? Mobilen? Inköpslistan? Har vi blivit friare? Eller har vi bara bytt slavkostym?

Det råder arbetslöshet samtidigt som vi har mer prylar än vi behöver, även som arbetslösa. Någon begåvad med sunt förnuft skulle väl säga: Men då får ni naturligtvis FÖRKORTA ARBETSTIDEN så att arbetena räcker åt alla. Ni behöver ju inte ha mer än ni behöver! Men många kan inte släppa tanken på att pengarna ska räcka till överflöd, åt dem själva så klart, inte andra. Trots att vår jord mår allt sämre av rovdriften. Trots att diagnoserna ökar och allt fler unga tar sitt liv.

Förkortad arbetstid innebär mer tid för barnen. Mindre prylar, men mer samvaro. Det beror på dig och dina prioriteringar vilket samhälle vi får. Vi behöver inte sälja oss till näringslivet, vi kan välja att se och lyssna på våra barn och vår jord istället. Lyssna till oss själva, på djupet.

Konsumerar vi för våra behov eller för våra begär? Går vi tillbaka till våra ursprungliga drömmar upptäcker vi nog att våra behov egentligen inte frågar efter det vi jagar och konsumerar idag. Det är begären som liksom tagit över.