Varning inför valet!

Av Olle Ljungbeck

När jag vid kvällsnyheterna på TV tog del av Jan Björklunds och Annie Lööfs avståndstagande från att ge Sverigedemokraterna (SD) ordförandeposter i riksdagens utskott blev jag kanske inte förvånad men däremot skakad över dessa individers självbild trots vad de orsakat oss medborgare.

De markerade utan minsta skamkänsla att de inte kunde tänka sig att gå in i förhandlingar med SD om ordförandeposter, ja i förhandlingar överhuvudtaget.

Här har vi två ledande representanter för sjuklövern som tillsammans med de 5 övriga partiledarna Stefan Löfven, Ulf Kristersson, Ebba Busch Thor, Jonas Sjöstedt, Gustav Fridolin är ansvariga för det grövsta brott någonsin mot Sverige och svenska folket och trots detta förhäver sig själva och förnekar verkligheten totalt. För mig står det i denna stund klart att deras hybris och övermod måste vara patologiskt alltså sjukligt. Detta gör det dubbelt allvarligt att det inte finns människor i deras närmaste krets som inte ser detta. Med hänsyn till deras totala avsaknad av ånger och ruelse innebär de ett fruktansvärt hot mot oss medborgare om de än en gång ges möjlighet att utöva makt.

Eftersom deras agerande i form av total förnekelse om vilka brott de begått känns det fruktansvärt olycksbådande att de än en gång skulle få makt.

Efter att ha upplevt deras agerande i TV slog jag upp ordet försvarsmekanismer vilket bekräftar mina farhågor om att deras förhållningssätt måste vara patologiskt.

Här nedan följer ett utdrag om just Försvarsmekanismer som ganska väl belyser att såväl Jan Björklund som Annie Lööf måste ha förskansat sig bakom dessa.

Försvarsmekanismer är enligt freudiansk psykoanalytisk teori en central jagfunktion av omedvetna psykologiska strategier som skapas för att klara av verkligheten och att upprätthålla en tillfredsställande självbild. Sigmund FreudAnna Freud och Melanie Klein var pionjärer på området, som mött stort intresse hos alla senare generationer som studerat det mänskliga psyket och hjärnan.

[1] Friska personer brukar använda försvar som humor, sublimering och altruism medan förskjutningbortträngning och reaktionsbildning är exempel på försvarsmekanismer som syftar till att hålla skrämmande tankar, känslor, minnen, önskningar eller rädslor utanför medvetandet.

[2] En försvarsmekanism blir patologisk endast när dess ihållande användning leder till maladaptivt beteende, så att den fysiska och/eller psykiska hälsan hos individen påverkas negativt. Här handlar det om försvar på verklighetsförvrängnings- och förnekandenivå som till exempel omnipotensprojektionförnekanderationalisering. Samt om försvarsmekanismer från kraftigt utagerande och apati ända upp till vanföreställningar och verklighetsförvrängning på psykotisk nivå.

Jagets eller sinnets syfte med försvarsmekanismer är att skydda sig från ångest, sociala sanktioner eller för att ge en fristad från en situation som man för tillfället inte orkar med.

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle

Detta inlägg publicerades i Övrigt. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Varning inför valet!

  1. hllviken skriver:

    Till alla läsare:

    MEDITATIONSBILD

    Vila blicken länge på bildens centrum – hjälper att få inre lugn.

    Vilket verkligen behövs nu.

    Gillad av 2 personer

  2. michaelnilsson228 skriver:

    Hela den svenska överheten, såväl till höger som till vänster, är i dag politiskt korrekt. Eftersom honnörsorden är så entydigt positiva blir det möjligt för de politiska korrekta att definiera sig själva som goda, oavsett hur de klarar att styra landet. Här gör den politiska korrektheten sitt mest grundläggande och största misstag. Det finns nämligen bara ett sätt att avgöra om handlingar är goda eller onda. Det är att se till konsekvenserna. Deras protester är inte verklighetsrelaterande utan språkliga etiketter: vi som står med fötterna på jorden och tillämpar det sunda förnuftet är högerextremister, rasister, fascister, nazister etc. Den byråkrat eller politiker som vill minimera riskerna för att råka illa ut gör därför så lite som möjligt och säger också så lite som möjligt, så att det inte ges något utrymme för uttolkarna att attackera. Mönstret finns där: ”Skit samma hur det går med Sverige, bara jag klarar min position och min karriär.” För den som nödvändigtvis måste säga något, är det viktigt att tala om att man vill göra något bra. Ett värdegrundsarbete innebär att man berättar för omvärlden att man är bra. Och så ska man agera utefter det. Om man ska vara en modern organisation ska man vara för en bra miljö, snälla människor och rättvisa. Värdegrund betyder sådana bra saker. Eller kanske inte egentligen. Men man säger bra saker hela tiden. Det låter fint. Man är så att säga för det som är bra och mot det som är dåligt. För den politiskt korrekte är ingenting omöjligt. Då säger man att det är en utmaning. Exempelvis är integreringen en utmaning. De politiskt korrekta ägnar sig inte åt självkritik. Av lätt insedda skäl skulle det inte fungera. De erkänner inte ens att det finns någon moralisk kod som går att beskriva under rubriceringen politisk korrekthet. För dem finns det enbart politiska positioneringar; för eller emot, god eller ond. Några utanförstående, neutrala eller objektiva kritiker finns inte. Anledningen till detta kategoriska förhållningssätt gentemot kritiker och avvikare är att den politiska korrektheten inte tål logik. Logiken har kraft att förklara bristerna i den politiska korrektheten. I mötet med logiken riskerar den politiska korrektheten att spricka som ett troll i solen. Det gäller därför för de politiskt korrekta att undvika att möta logiken. Den förnekas eller avfärdas föraktfullt. Är det något som de politiskt korrekta är bra på, så är det härskartekniker. Utövarna vet hur de ska bära sig åt för att ideologin ska överleva. Dagens svenska makthavare är inte goda. Det är ljug, hur ivrigt de än försöker övertyga oss. Goda ledare skapar bra samhällen. Dåliga ledare skapar dåliga samhällen. Tro inte på deras påstådda godhet. Se på den politiska korrekthetens konsekvenser. Se vad de har gjort med Sverige! I dagens Sverige är kriminaliteten explosiv, bostadsbristen skrämmande stor, jobb för lågutbildade saknas, fram växer ett skuggsamhälle samtidigt som antalet så kallade utanförskapsområden också växer. Detta samhälle har de politiska korrekta skapat, men det rör dem inte i ryggen. Många bland de politiskt korrekta vägrar till och med att se att Sverige befinner sig i svår kris. Och när de inte kan undvika att se vad som händer, så är det givetvis inte deras fel. De är rent definitionsmässigt goda, hur skrämmande än konsekvenserna av deras maktutövning är. För de politiskt korrekta är det inte terrängen som gäller utan kartan, den kollektiva överenskommelsen om att ”så här ska världen tolkas”. De politiskt korrekta är som sagt inte goda. De har heller inte mycket till övers för sanningen och är därför inte heller hederliga. Deras maktutövning drivs av ett maniskt självrättfärdigande, vilket är något helt annat än att ha goda avsikter. Återigen, därför att det är så viktigt: den som har goda avsikter intresserar sig för handlandets konsekvenser. PK-samhällets selektiva bild av verkligheten trummas in av en kör av opinionsbildare och journalister. Varje dag börjar med det kollektiva medvetandet som en ren tavla där dagens händelser ska skrivas in. Gårdagen är borta och morgondagen inte här. Medierna kontrollerar på så sätt nuet, det förflutna och framtiden. Nyheter har alltid ett överläge gentemot historien och det gamla kan bara överleva om det får nya kläder, alltså genom uppdatering. Denna mediernas ständiga rapportering är den enda gemensamma verklighet som finns i ett land som Sverige. Det är enorma kvantiteter text, bild och ljud som strömmar ut och omger oss. Det är lättillgängligt, underhållande och intressant. De flesta bland oss är inte alls observanta på det propagandistiska inslaget. Problemet är det som går som en röd tråd genom denna text, förhållningssättet till verkligheten. Till skillnad från vetenskap som underordnar sig verkligheten, så agerar den politiska korrektheten som om den vore överordnad. I mötet med verkligheten och de sätt som människor biologiskt och socialt fungerar på, säger den politiskt korrekte att ”det är jag som bestämmer”. Eftersom detta är en övermäktig uppgift, så flyttar den sitt fokus från verkligheten till verklighetens beskrivning, det vill säga språket. Tanken är att den politiska korrektheten genom att styra språket ska styra verkligheten. Det som istället händer är att klyftan mellan språk och verklighet vidgas. Det uppstår också en klyfta mellan de människor som låter sig styras av språket – de politiskt korrekta – och ”verklighetens folk”, som fram till en viss gräns underkastar sig de politiskt korrektas maktinnehav. När klyftan mellan den politiskt korrekta språkverkligheten och verkligheten blir för stor så ”vinner” verkligheten alltid. Frågan är inte om den gör det utan när det sker. Samt, det som kanske är mest oroande, till vilket pris? Hur många människor ska dö? Vilka kulturella erövringar överlever? De politiskt korrekta transformerar samhällskritik till sjukdom, ondska, något lägre stående, vilket är en från Frankfurtskolan ärvd härskarteknik. Fienden måste förgöras, men samtidigt som man konstaterar att PK-folket är skoningslöst mot sina kritiker, så behöver PK-ideologin sina fiender. Den behöver rasisterna, den förtryckande vite mannen för att motivera sitt maktinnehav. Den ska ju skapa en bättre värld genom att förgöra ondskan. Hittar den ingen ondska, så måste den konstruera en sådan, för att sedan bekämpa den. I rollen som underordnade förblir de offer. Att de inte har något värdefullt att erbjuda vårt samhälle spelar ingen roll, därför att det finns ingenting som är värdefullt för PK-ideologin. Eftersom ingenting är på riktigt utan allt konstruerat så är det inte problematiskt med att fienden, exempelvis rasismen, är uppblåst till alldeles orimliga proportioner. Inte heller sanning har något egenvärde. Det som en majoritet av relevanta personer tycker, det är sanning i det politiskt korrekta Sverige. Eftersom de är sociala konstruktivister anser PK-folket inte att verklighetsrefererande invändningar är på riktigt. Politisk korrektet är en ideologi som drivs på en abstrakt nivå. Den behöver inte bevisa sitt värde genom att referera vare sig till konsekvenser av politiska beslut eller rent allmänt till hur verkligheten fungerar. Bakom denna avvisande hållning finns inga kunskaper utan enbart moral. När dissidenter visar att resonemangen är ohållbara, till och med groteskt felaktiga, så lyssnar inte de politiskt korrekta, därför att verkligheten och verklighetsreferenser är fientliga och därför irrelevanta. Varför vill den politiskt korrekte att världen ska bli en bättre plats? Svaret är att det finns inget egentligt intresse av att världen blir lite bättre utan det handlar om att det är nödvändigt för den politiskt korrekte att manifestera sin godhet. Det är en symbolhandling. Hade det handlat om verklig godhet hade den politiskt korrekte adresserat sina hjälppengar till ett flyktingläger där de ger ojämförligt mer hjälp för pengarna. Det är en tribut som avser att göra världen bättre, trots att den blir sämre för dig och de dina (när man ska hjälpa ”flyktingar” så får man ju inte se vad det kostar). Vi släpper in folk i landet trots att det inte ens är säkert att vi hjälper dem. Att tvingas sitta på en flyktingförläggning i mellan ett och två år och inte ens veta om man får stanna kvar i landet, är det godhet? Enligt PKs regelbok är svaret ja. Det goda är att släppa in dem, inte det som därefter händer. Dessutom skulle det innebära minskad risk för vår egen civilisations undergång, men så gör inte de goda därför att godheten är inte kopplad till konsekvenserna. Det är en abstrakt godhet, ett slags vansinne därför att det är fullt möjligt att den inte producerar godhet utan ondska skiljer sig från de övriga offergrupperna. Hon befinner sig inte bland de offer, som är och förblir underordnade utan är samtidigt såväl offer som högsta hönset. Det är därför vår regering är feministisk.

    Gillad av 1 person

  3. hllviken skriver:

    Enligt min mening:

    Många värdefulla synpunkter men det är svårläst pga att textmassan är för kompakt. Man måste indela i stycken!

    Gillad av 2 personer

    • michaelnilsson228 skriver:

      Tack för tipset, hllviken! Jag har alltid skrivit så här och du är den förste som har påpekat detta. Jag har googlat på styckeindelning och ska lära mig att göra texterna mer lättlästa.

      Gillad av 1 person

      • corneliadahlberg skriver:

        Va säjs om nedan indelning? Tänkte först blogga som separat inlägg då du formulerar många intressanta och relevanta tankar, men slutet förstod jag inte hur du menar?

        ”Hela den svenska överheten, såväl till höger som till vänster, är i dag politiskt korrekt. Eftersom honnörsorden är så entydigt positiva blir det möjligt för de politiska korrekta att definiera sig själva som goda, oavsett hur de klarar att styra landet. Här gör den politiska korrektheten sitt mest grundläggande och största misstag. Det finns nämligen bara ett sätt att avgöra om handlingar är goda eller onda. Det är att se till konsekvenserna.

        Deras protester är inte verklighetsrelaterade utan språkliga etiketter: vi som står med fötterna på jorden och tillämpar det sunda förnuftet är högerextremister, rasister, fascister, nazister etc. Den byråkrat eller politiker som vill minimera riskerna för att råka illa ut gör därför så lite som möjligt och säger också så lite som möjligt, så att det inte ges något utrymme för uttolkarna att attackera. Mönstret finns där:

        – ”Skit samma hur det går med Sverige, bara jag klarar min position och min karriär.”

        För den som nödvändigtvis måste säga något, är det viktigt att tala om att man vill göra något bra. Ett värdegrundsarbete innebär att man berättar för omvärlden att man är bra. Och så ska man agera utefter det. Om man ska vara en modern organisation ska man vara för en bra miljö, snälla människor och rättvisa. Värdegrund betyder sådana bra saker. Eller kanske inte egentligen. Men man säger bra saker hela tiden. Det låter fint. Man är så att säga för det som är bra och mot det som är dåligt.

        För den politiskt korrekte är ingenting omöjligt. Då säger man att det är en utmaning. Exempelvis är integreringen en utmaning. De politiskt korrekta ägnar sig inte åt självkritik. Av lätt insedda skäl skulle det inte fungera. De erkänner inte ens att det finns någon moralisk kod som går att beskriva under rubriceringen politisk korrekthet. För dem finns det enbart politiska positioneringar; för eller emot, god eller ond. Några utanförstående, neutrala eller objektiva kritiker finns inte.

        Anledningen till detta kategoriska förhållningssätt gentemot kritiker och avvikare är att den politiska korrektheten inte tål logik. Logiken har kraft att förklara bristerna i den politiska korrektheten. I mötet med logiken riskerar den politiska korrektheten att spricka som ett troll i solen. Det gäller därför för de politiskt korrekta att undvika att möta logiken. Den förnekas eller avfärdas föraktfullt.

        Är det något som de politiskt korrekta är bra på, så är det härskartekniker. Utövarna vet hur de ska bära sig åt för att ideologin ska överleva. Dagens svenska makthavare är inte goda. Det är ljug, hur ivrigt de än försöker övertyga oss. Goda ledare skapar bra samhällen. Dåliga ledare skapar dåliga samhällen. Tro inte på deras påstådda godhet. Se på den politiska korrekthetens konsekvenser. Se vad de har gjort med Sverige!

        I dagens Sverige är kriminaliteten explosiv, bostadsbristen skrämmande stor, jobb för lågutbildade saknas, fram växer ett skuggsamhälle samtidigt som antalet så kallade utanförskapsområden också växer. Detta samhälle har de politiska korrekta skapat, men det rör dem inte i ryggen. Många bland de politiskt korrekta vägrar till och med att se att Sverige befinner sig i svår kris. Och när de inte kan undvika att se vad som händer, så är det givetvis inte deras fel. De är rent definitionsmässigt goda, hur skrämmande än konsekvenserna av deras maktutövning är.

        För de politiskt korrekta är det inte terrängen som gäller utan kartan, den kollektiva överenskommelsen om att ”så här ska världen tolkas”. De politiskt korrekta är som sagt inte goda. De har heller inte mycket till övers för sanningen och är därför inte heller hederliga. Deras maktutövning drivs av ett maniskt självrättfärdigande, vilket är något helt annat än att ha goda avsikter.

        Återigen, därför att det är så viktigt: Den som har goda avsikter intresserar sig för handlandets konsekvenser. PK-samhällets selektiva bild av verkligheten trummas in av en kör av opinionsbildare och journalister. Varje dag börjar med det kollektiva medvetandet som en ren tavla där dagens händelser ska skrivas in. Gårdagen är borta och morgondagen inte här. Medierna kontrollerar på så sätt nuet, det förflutna och framtiden.

        Nyheter har alltid ett överläge gentemot historien och det gamla kan bara överleva om det får nya kläder, alltså genom uppdatering. Denna mediernas ständiga rapportering är den enda gemensamma verklighet som finns i ett land som Sverige. Det är enorma kvantiteter text, bild och ljud som strömmar ut och omger oss. Det är lättillgängligt, underhållande och intressant. De flesta bland oss är inte alls observanta på det propagandistiska inslaget.

        Problemet är det som går som en röd tråd genom denna text, förhållningssättet till verkligheten. Till skillnad från vetenskap som underordnar sig verkligheten, så agerar den politiska korrektheten som om den vore överordnad. I mötet med verkligheten och de sätt som människor biologiskt och socialt fungerar på, säger den politiskt korrekte att ”det är jag som bestämmer”. Eftersom detta är en övermäktig uppgift, så flyttar den sitt fokus från verkligheten till verklighetens beskrivning, det vill säga språket. Tanken är att den politiska korrektheten genom att styra språket ska styra verkligheten.

        Det som istället händer är att klyftan mellan språk och verklighet vidgas. Det uppstår också en klyfta mellan de människor som låter sig styras av språket – de politiskt korrekta – och ”verklighetens folk”, som fram till en viss gräns underkastar sig de politiskt korrektas maktinnehav. När klyftan mellan den politiskt korrekta språkverkligheten och verkligheten blir för stor så ”vinner” verkligheten alltid.

        Frågan är inte om den gör det utan när det sker.

        Samt, det som kanske är mest oroande, till vilket pris? Hur många människor ska dö? Vilka kulturella erövringar överlever? De politiskt korrekta transformerar samhällskritik till sjukdom, ondska, något lägre stående, vilket är en från Frankfurtskolan ärvd härskarteknik. Fienden måste förgöras, men samtidigt som man konstaterar att PK-folket är skoningslöst mot sina kritiker, så behöver PK-ideologin sina fiender. Den behöver rasisterna, den förtryckande vite mannen för att motivera sitt maktinnehav. Den ska ju skapa en bättre värld genom att förgöra ondskan. Hittar den ingen ondska, så måste den konstruera en sådan, för att sedan bekämpa den.

        I rollen som underordnade förblir de offer. Att de inte har något värdefullt att erbjuda vårt samhälle spelar ingen roll, därför att det finns ingenting som är värdefullt för PK-ideologin. Eftersom ingenting är på riktigt utan allt konstruerat så är det inte problematiskt med att fienden, exempelvis rasismen, är uppblåst till alldeles orimliga proportioner. Inte heller sanning har något egenvärde.

        Det som en majoritet av relevanta personer tycker, det är sanning i det politiskt korrekta Sverige. Eftersom de är sociala konstruktivister anser PK-folket inte att verklighetsrefererande invändningar är på riktigt. Politisk korrektet är en ideologi som drivs på en abstrakt nivå. Den behöver inte bevisa sitt värde genom att referera vare sig till konsekvenser av politiska beslut eller rent allmänt till hur verkligheten fungerar. Bakom denna avvisande hållning finns inga kunskaper utan enbart moral.

        När dissidenter visar att resonemangen är ohållbara, till och med groteskt felaktiga, så lyssnar inte de politiskt korrekta, därför att verkligheten och verklighetsreferenser är fientliga och därför irrelevanta. Varför vill den politiskt korrekte att världen ska bli en bättre plats? Svaret är att det finns inget egentligt intresse av att världen blir lite bättre utan det handlar om att det är nödvändigt för den politiskt korrekte att manifestera sin godhet. Det är en symbolhandling.

        Hade det handlat om verklig godhet hade den politiskt korrekte adresserat sina hjälppengar till ett flyktingläger där de ger ojämförligt mer hjälp för pengarna. Det är en tribut som avser att göra världen bättre, trots att den blir sämre för dig och de dina (när man ska hjälpa ”flyktingar” så får man ju inte se vad det kostar). Vi släpper in folk i landet trots att det inte ens är säkert att vi hjälper dem. Att tvingas sitta på en flyktingförläggning i mellan ett och två år och inte ens veta om man får stanna kvar i landet, är det godhet? Enligt PKs regelbok är svaret ja. Det goda är att släppa in dem, inte det som därefter händer.

        Dessutom skulle det innebära minskad risk för vår egen civilisations undergång, men så gör inte de goda därför att godheten är inte kopplad till konsekvenserna. Det är en abstrakt godhet, ett slags vansinne därför att det är fullt möjligt att den inte producerar godhet utan ondska skiljer sig från de övriga offergrupperna. Hon befinner sig inte bland de offer, som är och förblir underordnade utan är samtidigt såväl offer som högsta hönset. Det är därför vår regering är feministisk.”

        Gillad av 1 person

  4. michaelnilsson228 skriver:

    Tusen tack och snyggt jobbat, Cornelia! Nu kan man läsa texten utan att svimma:)

    Jag har skrivit om det det sista stycket om det var det som du inte förstod vad jag menade:

    Dessutom skulle det innebära minskad risk för vår egen civilisations undergång om vi hjälpte till på plats först, men så gör inte de goda därför att godheten är inte kopplad till konsekvenserna av en massinvandring. Det är en abstrakt godhet, ett slags vansinne för att det är fullt möjligt att den inte producerar godhet utan ondska och skiljer sig från de övriga offergrupperna (t.ex. ”vita heterosexuella män”). Feminismen befinner sig inte bland de offer som är och förblir underordnade utan är samtidigt såväl offer som högsta hönset. Det är därför vår regering är feministisk.

    Gillad av 1 person

  5. hllviken skriver:

    ”Goda ledare skapar bra samhällen…den som har goda avsikter intresserar sig för handlandets konsekvenser.”

    Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.