ETT TREGRENAT SAMHÄLLE 

Rudolf Steiner har lanserat en mycket intressant och som jag ser det naturlig och konstruktiv idé till samhällsorganisation som beskrivs av Åsa Brandberg här samt kopierat nedan. Tanken är inte ny men lika aktuell idag anser jag!

Tänk om vi kunde implementera den modellen istället för dagens hungriga och förtvivlade jakt på innehåll i livet, om det så är föda, tak över huvudet och/eller en meningsfull sysselsättning. Modellen skulle inte ge anledning till några krig vågar jag lova! Kan det vara orsaken till att den aldrig genomförts?

Finnes någon/några som vill arbeta med idén, hör av dig/er 🙂

ETT TREGRENAT SAMHÄLLE 

Av Åsa Brandberg

”I hundratals år eller ännu längre har man diskuterat en samhällsmodell som bygger på människan som tänkande, kännande och handlande varelse. Förr skedde samtalen i slutna kretsar, men idag finns den så kallade tregreningen på agendan i en internationell debatt.

Ämnet tycks vara outtömligt. Det bygger på en ”tregrenad” människosyn; att människan är ett andligt väsen med kropp och själ. Kroppen, själen och anden motsvaras av viljan, känslan och tanken. Dessa tre är lika oskiljbara som form, färg och storlek på ett föremål, och lika lätta att urskilja. Detsamma gäller samhällets motsvarande tre funktioner: näringsliv, rättsliv och kulturliv.

Utifrån den trefaldiga människosynen har en tregrenad samhällsmodell uppstått. Enligt denna modell bör samhällsstrukturen avspegla människans trefaldiga väsen. Detta är en förutsättning för att samhället ska kunna utvecklas och förändras i fas med människornas behov och utveckling.

I det sociala livet motsvaras tanken av kulturlivet, känslan av rättslivet – där även politik och lagstiftning ingår – medan viljan, d v s handlandet, motsvaras av näringslivet. För att få en hållbar utveckling måste de tre samhällsfunktionerna gynna varandra. Det kan bara ske om vart och ett tillåts utvecklas på sitt eget sätt; på sina egna, speciella premisser.

Frihet i kulturlivet, jämlikhet i rättslivet och solidaritet i näringslivet kan också kallas fri tanke, rättskänsla och God Vilja. En sådan förenkling kan verka dogmatisk, men även dogmer kan prövas. I det verkliga livet är de tre kvalitéerna visserligen oskiljbara, men de är ändå fruktbara begrepp för att reda ut och förstå till exempel en personlig konflikt, en fysisk eller psykisk kris, ett krigshot eller den nutida krisen i vår industriella civilisation.

Det heliga tretalet 
Viljan yttrar sig i handling, och i tanken lär vi känna världen bortom sinnesintrycken, till exempel i matematik och logik och inre bildskapande fantasi. Men utan en balanserande länk mellan vilja och tanke löper antingen viljan eller tanken amok på motpolens bekostnad, och då blir man sjuk. Den helande kraften inom oss har vi i det rytmiska systemet, som jämnar ut och balanserar ytterligheterna i den kalla och den varma polen. Inom naturmedicinen talar man om förhårdnande, ”kalla” sjukdomar som cancer och reumatism samt dess motsats som är upplösande, ”varma” febersjukdomar.

På motsvarande sätt harmoniseras även samhällets organ genom lagar och regler utifrån medborgarnas rättskänsla. Här har vi samhällets mittenområde, rättslivet, som utjämnar ensidigheter och obalans. Rättslivet skyddar samhällets hälsa på samma sätt som det rytmiska systemet skyddar kroppens och själens hälsa.

Tregrening i våra kroppar
Ett treveckors embryo består av tre groddblad: ektoderm, entoderm och mesoderm. Dessa tre bildningar utvecklas till kroppsligt underlag för tanke, känsla och vilja.

Ur ektodermet, det yttre bladet, uppstår den kalla nervsinnespolen, bestående av hjärna, nerver, sinnesorgan, hud, hår och naglar, det vill säga kontaktytorna mot yttervärlden samt hjärnan som redskap för att bearbeta intrycken. Kulturlivet är samhällets motsvarighet till nervsinnespolen.

Ur entodermet, det inre bladet, uppstår bland annat matsmältningsorgan, lungor, tarmar och genitalier – alla med en rytmiskt utjämnande verkan på de två polerna så att jämvikt bibehålls mellan huvudets och sinnenas kalla pol och blodsystemets och lemmarnas varma pol. Rättslivet är samhällets utjämnande motsvarighet.

Mesodermet, mellanbladet, utvecklas till bland annat muskler, skelett, bindväv, hjärta och blodkärl. Med hjälp av dessa organ sätter vi spår i yttervärlden som uttryck för vår vilja, vilket i samhället motsvaras av näringslivet.

Dessa tre samarbetande funktioner kan man iaktta i alla levande organismer – även i växter, fast då upp-och-nervänd. Roten, växtens huvud, letar sig ner till vatten och näring, medan blomman, växtens könsorgan, slår ut mot himlen och ger färg och doft. Bladen sköter ämnesomsättningen och förvandlar ljus via klorofyll till syre som en gengåva till allt som andas. Var finner man en vackrare ekonomi?

Det är fascinerande att upptäcka den tregrenade signaturen i världen omkring oss – i dagstidningens tre delar, i allmänmänskliga ideal, i samhällslivet, i våra kroppar och i vår psykiska konstitution. Till och med i växterna finner vi denna evigt återkommande Livets Logga. Men var observant! Det finns en risk att vi börjar se hela världen genom tregrenade glasögon. Då är det bättre att gå ut förutsättningslöst. Det är ju så som alla upptäcktsfärder börjar.

Ord på glid 
Frågan om rätt – om ont och gott – förändras över tid och på olika håll världen. Den maktfullkomlige definierar människorätt efter egenintresse. Men frågan är om det finns en objektiv rätt. Rättskänslan bryter ut som en vulkan hos barn, även om oförrätten gäller en annan, och den kan få en vuxen att gå ut i kamp på liv och död, även för andras skull. Trots skilda traditioner inom olika kulturer uppfattas rätt och orätt påfallande likartat över hela världen.

FN:s manifest De Mänskliga Rättigheterna formulerades i samförstånd mellan folk med olika traditioner. Ett nytt manifest om Jordens Rättigheter, Earth Charter, genomgår nu samma globala procedur genom Internationella Gröna Korset på initiativ av Michail Gorbatjov. Formuleringar och innehåll diskuteras bland tusentals människor världen över för att stadfästas i FN.

Människans och Jordens rättigheter kan sägas vila på kulturellt och konfessionellt övergripande värderingar, ett slags sammanhangsmedvetande som är gemensamt för alla vad gäller rättigheter och skyldigheter. Utifrån den gemensamma etiken – det transcendentala rättsmedvetandet – formulerar vi lagar och överenskommelser som bejakas av folk med de mest skilda traditioner och uppväxtvillkor, även om maktspråk och propaganda lägger tillfälliga rökridåer över omdöme och samvete. Om rättskänslan förblindas, hjälper varken handlingskraft eller intelligens, då har vi slutat lita på varandra. Därför bör lagstiftning och rättsväsende avspegla den gemensamma rättskänslan, åtminstone tills alla har utvecklat förmågan till frivillig lydnad. Om vi kommer dithän är naturligtvis en öppen fråga.

Ordet kultur betyder språkligt sett odling, kultivering. Det kan gälla själslig och andlig kultivering likaväl som att odla och förädla tomater. Denna ursprungliga betydelse håller på att blekna bort, och ordet kultur har mer eller mindre kommit att betyda underhållning eller stela traditioner. Ordstammen, kult, har tillkommit före vår materialistiska tid. Ordet vittnar om en världsbild där allt hänger samman.

Detsamma gäller ordet religion. Det latinska re-ligio betyder limma ihop. Enligt denna tolkning handlar religionen om att återgå till helheten, det helhetliga, eller heliga, det som inte är söndrat. Sammanhangsmedvetandet har gått sönder, och det är synd – samma ord! Kanske uttalar vi ordet helig utan darr på stämman en dag, då det åter igen kan användas som en kortform av helhetlig.

Ordet ekonomi kommer från gammalgrekiskans ”oikonomia”, som betyder att hushålla med ändliga resurser. Denna slags hushållning går ut på att förädla och fördela de godor vi har, så att de räcker för alla i längden, även för kommande generationer. Då måste vi ta hand om och förvalta tillgångarna – vilket innebär förädling. Detta är raka motsatsen till dagens kortsiktiga, så kallade ekonomi. Därför är det svårare idag än förr att förstå vad tregrening handlar om. Men det är spännande att försöka. Och lyckas vi – ja då öppnas nya och fruktbara perspektiv.

Tre samhällssektorer i ett idealtillstånd
1. Näringslivet är sektorn där vi arbetar för att fylla varandras behov genom produktion och handel. Genom produktionen bryts naturen ner, medan produktens kommersiella värde ökar. Skillnaden blir ett mervärde till människans favör mätt i pengar på en marknad för varor och tjänster. Eftersom näringslivet är vinstgivande pekuniärt men olönsamt för miljön och kulturlivet som helhet, så bör en ström av pengar gå till kulturlivet där andliga värden blir en sådd för framtiden. Syskonskap är näringslivet motto. Här arbetar vi för att fylla varandras behov. En sådan obegränsad solidaritet behöver än så länge stöd av demokratiskt stiftade lagar.

2. Till kulturlivet hör bland annat konst, litteratur, kommunikation, religion, undervisning, forskning, entreprenörskap, hälso- och sjukvård samt ett skogs- och jordbruk som höjer markens och kulturlandskapets kvalité. Hit räknas även folkrörelser och den gemensamma sektorn. I en vårdande och skapande kultur arbetar man för kultivering på alla plan, inklusive förädling av den egna viljan. Här deltar man på frivillig bas i det så kallade civilsamhället, som är själva spjutspetsen för samhällets utveckling. Frihet är den bärande kraften för kulturlivet. Den behöver rättsligt skydd och stöd.

3. Inom rättslivet sätts regler enligt överenskommelser i stort som smått. Hit hör även politiken, där vi skapar lagar som skydd mot obalans i samhället. Rättslivet är överordnat de två andra samhällssektorerna. Här stiftas lagar som skydd mot utnyttjande i arbetslivet och för att hindra att kulturlivet kvävs av kommersialism och maktmissbruk. Detta gäller även penningutgivningen, som följaktligen bör ske enligt demokratiska beslut.

Människorätt bygger på gemensam rättskänsla, och så gör alla överenskommelser, regler och lagar för mellanmänskliga relationer, även organisationer, kommuner, nationer unioner och hela världssamhället. Demokrati och jämlikhet inför lagen förutsätter jämlikhet inom hela rättsområdet. Jämlikhet är alltså den bärande kraften i rättslivet.

Franska revolutionens våldsexplosion är ett avskräckande exempel på vad som kan hända i spåren av idealism utan kunskap. Varför ledde de vackra idealen till en blodig katastrof? Var det på grund av bristande insikt i förutsättningarna för de tre olika samhällsfunktionerna, eller var det på grund av missbrukad penningmakt? Kanske bådadera. Oavsett svaret är det fruktbart att undersöka hur de tre kvaliteterna förhåller sig till varandra i vardagslivets situationer. Men då måste vi vara överens om vad vi menar med orden vi använder. Många ord har ändrat betydelse sedan tiden då de präglades i ett tregreningssammanhang.

Näringslivets dilemma 
Ingen kan undgå att lägga märke till hur det tregrenade samhällsidealet kontrasterar mot den värld vi lever i. Näringslivet lägger beslag på kulturlivets frihet, och politikerna låter sig korrumperas av penningmakt – medan skogs- och jordbruk, vård, omsorg, försvar och rättsväsende blir alltmer kortsiktigt eller monteras ner för att vi ska kunna konkurrera i den globala tävlingen om ”ekonomisk” tillväxt.

Idag får ekonomiska intressen alltmer makt över sinnena. Vi tänker i termer av brist och konkurrens. Även rättsväsendet och de politiska besluten präglas av bristtänkande, när det egentligen inte finns någon brist. Brist på förnödenheter uppstår på grund av ojämn fördelning av livets gåvor. Den ojämna fördelningen förklaras av räntans automatiskt omfördelande verkan – eftersom alla våra pengar är utlånade mot ränta. Därför tvingas även rättsväsendet att foga sig i de ”ekonomiska realiteterna”. Dessa kräver alltfler förlorare, samtidigt som politikerna tvingas göra nedskärningar som undergräver välfärd och samhällsmoral. Det är få som önskar en sådan utveckling, och ännu färre förstå varför det blivit så. Rättskänslan såras och tanken förblindas när penningmakten styr människornas sinnen som en drog.

Idag tryter färskvattnet och planetens klimat är hotat, vilket kan bero på att vår resursförbrukning måste öka i en ekonomi som i sig kräver tillväxt. Ingen kan peka på en realistisk utväg utan att offentligt ifrågasätta vårt finansiella system. Det kan kosta jobbet, åtminstone för en ekonom.

I Sovjet och Nazityskland hade envåldshärskare makten över både rättslivet och näringslivet, och kulturlivet kvävdes genom statlig censur. Idag håller kommersiella intressen på att få samma maktmonopol, med samma verkan, även i den mediala strömmen där fria kapitalflöden framställs som vore de naturnödvändiga. I frihetens namn propageras för ”ekonomisk” tillväxt, och i media har det blivit ett mantra som befäster pengarnas makt över tanken och hindrar en hållbar utveckling. Så länge vi inte förstår varför situationen är som den är, tar ångesten över. Och så länge sammanhangen inte kan ventileras, är våra tankar lätta att manipulera

Alla vill värna om jordens liv, och ytterst få vill ha en världsdiktatur. Trots detta håller marknaden på att skapa en slags global diktatur som vilar på penningmakt. Makten utgår från transnationella företag som opererar utanför nationella lagar. Deras ägare bor var som helst på jorden och saknar insyn i dessa företags agerande. Som regel rättar man sig bara efter aktiekurserna i hopp om att öka sitt kapital.

Mycket måste ändras för att uppnå hållbar utveckling på global nivå. Pengar och teknik måste förnyas. Kulturen måste förnyas. Nästan allt måste förnyas när politik, ekonomi och media klavbinds av de maktkoncentrationer som uppstår när pengar köps för pengar. Därför är det särskilt viktigt att civilsamhället inte utarmas genom att de mest komptenta låter sig uppslukas i karriärer som ger pengar och ytlig status.

Genom nätverk arbetar vi underifrån för en bättre värld. Här tas initiativ, och här uppstår idéer medan media tiger tills det inte längre går att tiga. De som riskerar att förlora makt blir taktiska och tar kortsiktiga hänsyn. Därför är det fria individers initiativ som styr utvecklingen. Margaret Mead har uttryckt saken så här:

”Tvivla aldrig på att en liten grupp tänkande, hängivna människor kan förändra världen. Det är faktiskt det enda som någonsin har förändrat den.”

För att finna lösningar måste tabuområden genomlysas och samhällssystemet debatteras av människor som inte bundits upp av ekonomiska och karriärmässiga intressen. Sådana kommer det att finnas många av, i varje fall när de unga inte kan försörja pensionärerna längre, och när pensionärerna undrar vart deras pension tagit vägen. Då undrar allt fler varför detta kunde hända, och debatten går inte att hejda. Unga och gamla, realpolitiker och idealister, alla sitter vi i samma båt. Vi ingår i samma brokiga förtrupp för ett mänskligt samhälle på en frisk planet. Vi har börjat i flera länder, inspirerade av Nicanor Perlas seminarier.

Den fria tankens dilemma 
De moderna kommunikationsmedlen är ovärderliga hjälpmedel för att lära av varandra. Delad kunskap är ju dubbel kunskap. Den växer på nolltid genom informationsteknik. Mötesfrihet, yttrandefrihet, tankefrihet, åsiktsfrihet, religionsfrihet och fri forskning ger efter hand en friare värld för oss alla, förutsatt att kommersialismen inte lagt beslag på vår förmåga att tänka. Så länge tittarsiffror, lösnummerförsäljning, reklam och propaganda bombarderar våra sinnen är tankens frihet i fara. Frågan är hur den ”fria” kommersialismen kan tämjas till förmån för mänsklig helgjutenhet, mod och integritet.

Rättskänslans dilemma 
Utifrån en intuitiv rättskänsla gör vi överenskommelser på det personliga planet. Kollektivt går det visserligen trögare, men det går. Vi slår inte längre våra barn, och vi skär inte handen av tjuvar eller bränner oliktänkande på bål. När det gäller de grundläggande värderingar är vi rätt lika, trots att vi kommer från olika kulturer.

I samhällets institutioner och inom oss alla är det rättskänslan som är den överordnade instansen, eftersom den är förankrad i ett sammanhangsmedvetande som vi kallar intuition – eller samvete när det gäller etiska omdömen. När samhällets påbud och förbud bottnar i ett gemensamt sammanhangsmedvetande, kan rättslivet genom demokratiska penningreformer bli ett skydd för medmänsklig produktion och handel och ett fritt kulturliv.

Vägen dit är fortfarande stenig, för det händer att vi kallar svart för vitt och vitt för svart. Förr var högmod, girighet, vrede och likgiltighet betraktade som dödssynder, men nu möts de mest av beundran. Det sätter också spår i språket… kaxig, våga visa ilska, ta för sig, inte bry sig, vara cool… orden har faktiskt samma betydelse som de ovan nämnda dödssynderna.

Det vanliga är att vi avskärmar oss som skydd mot samhällets motstridiga signaler. Detta kan bli en negativ spiral. Ju motsägelsefullare samhället är, desto mer autistiska blir dess medborgare och desto osundare blir samhällsandan. Även tilliten till medmänniskorna kan förtvina. Då är det risk för krig.

Det var mot en sådan bakgrund som Rudolf Steiner utvecklade den så kallade waldorfpedagogiken. Av samma skäl talade han för att upplösa nationalstaterna och i stället införa tregrening av samhällenas institutioner – något som han även lät framföra under fredsförhandlingarna i Versailles som ett medel för att bevara den bräckliga freden efter första världskriget. Men tiden var för knapp för att smälta så nya idéer, så tregreningsimpulsen gick till vila ännu en tid.

Idag står vi mitt i civilsamhällenas uppvaknande som reaktion på ekologiska utmaningar, massförstörelsevapen och en världsekonomi som omfördelar jordens resurser från fattig till rik. Det kan låta som ett hot, men det är en arbetsuppgift.

Vi har vad vi behöver för att skapa en bättre värld. Vi har varandra, och vi har tillgång till kunskap, teknik, kommunikationer och alla de redskap vi behöver för att ställa tillrätta vad som gått snett. Antingen klarar vi det, eller så klarar vi det inte – trots att vi inte har någon annan fiende än rädslor, fixa idéer, projektioner och andra hjärnspöken som vädras ut medan vi ägnar oss åt framtidsarbete.

TREGRENING I NÄRINGSLIVET – ETT EXEMPEL

En gång i mitten av 70-talet blev jag tillfrågad om jag ville vikariera som föreståndare i en butik för biodynamiska varor i Oslo. Jag visste inte då att detta skulle bli ett fem år långt, otroligt spännande jobb inom en för mig då okänd ekonomisk ordning.

Butiken hette Helios och låg mitt i Oslo. Vid första anblicken liknade den en handelsbod med varor av olika slag – inte bara mat, utan också konsthantverk, leksaker, sidentyger, naturlig kosmetika och böcker. Men i motsats till hälsokostbutiker fanns det inga pillerburkar i butiken, och inga syntetiska material. Allt var vackert och andades frisk natur. Senare fick jag dock erfara att allt inte var som det skulle. Det fanns allvarliga problem i denna charmfulla butik.

Denna lilla butik ingick i en association med tre parter: ett konsumentkooperativ, ett producentkooperativ av odlare och ett handelsled bestående av butiksfolk och grossist. Det fanns och finns flera likadana associationer i Norge. Men just denna var problematisk, eftersom den ägdes av en grossist som krängde sina sekunda varor där. Mest iögonfallande var de skrumpna morötterna, som legat i för länge på lager – i Trondheim! Kunderna klagade på en hel del oegentligheter, samtliga effekter av att grossisten som ägde butiken satte villkor. Vi beslöt att göra något åt saken.

Vid ett möte med grossist och konsumentrepresentanter blev det till sist bestämt att kunderna skulle friköpa butiken. Processen blev lyckosam. Vi bildade en insamlingssiftelse tillsamman med kunderna, och bidrag för friköpandet strömmade in regelbundet, ända tills det var dags att köpa både lokal och varulager ett par år senare. Grossisten var nödgad att godta ordningen, eftersom han behövde både kunderna och butiken, även sedan butiken blivit självständig.

Från och med friköpandet kunde vi köpa in färska, närproducerade, biodynamiska och ekologiska grönsaker från odlare i trakten. Dessa ingick i ett producentkooperativ som i sin tur ingick i vår trefaldiga association där också ett handelsled och ett konsumentkooperativ ingick. En gång om året samlades representanterna för de tre parterna för att komma överens om sorter, priser och mängder inför nästa år.

Metoden med regelbundna avtal mellan de tre parterna gjorde att vi slapp att slåss med armbågar och övertrumfande reklam. Genom avtalen uppstod överenskommelser mellan jämbördiga parter. Dessutom donerades stöd för en waldorfskola och startstöd för en biodynamisk gård, bland annat. Vid överskott var det dags för donationer. Kulturen behöver ju få del av näringslivets vinst, eftersom kulturella verksamheter ger andliga värden som leder till utveckling.

Anledningen till att Helios blivit en folkrörelse i Norge är att det norska Helios startade innan hälsokostbutikerna fått spridning. Men vi har fortfarande möjligheter även i Sverige. Associationer kan bildas inom fler områden, bara vi undviker att upprepa de norska misstagen.

Man kan betrakta en association som ett utvidgat konsum, där även producenter och handelsledet ingår. Metoden är tillämplig på lokalplan och gynnar en småskalig, decentraliserad ekonomi. Det är just vad vi behöver, eftersom småskalighet lägger grunden för ett hållbart samhälle.”

1007px-Dornach_-_Goetheanum_-_Grosser_Saal3

Detta inlägg publicerades i Övrigt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.