Är det därför ingen bryr sig?

Minns att jag läste en artikel på DN:s ledarsida med rubriken SJUK AV BARN. Frågan som ställdes i undersökningen (skattefinansierad) var varför kvinnorna blir sjukare än männen efter första barnets födelse.

Är inte frågan ganska enkel att besvara om vi betänker hur mamma, tvärt emot en sund modersinstinkt, lämnar bort sitt knappt färdigammade barn till institutionsuppväxt, på ”dagis”? Kanske kan smärtan dövas något om kvinnan har ett meningsfullt arbete att gå till, men har hon inte det tvingas hon, om det vill sig illa, gå till Arbetsförmedlingen (AF) istället för att stanna hemma och uppfostra, vårda och skydda sitt barn. Var finns en mer meningsfylld uppgift än den?

På AF erbjuds småbarnsmamma kurser för att lära sig att vässa armbågarna. Eftersom lediga jobben är få och allt fler slåss om dem, så förväntas hon visa varför de jobbsökande medmänniskorna är sämre än hon. Hon ska vinna kampen om jobbet, som alla andra på AF. Du fick nobben, jag vann!

Under tiden mår hennes lilla barn på dagis inget vidare av att inte få växa upp hos dem som älskar det, på riktigt. Då är det bara att ta ut ”Vård av sjukt barn”, kallas ”vabba”, tills den lille för en tid står ut med konkurrensen och främmande bakterierna i stora dagisgruppen igen.

Om mamma inte klarar av att armbåga sig fram på jobbmarknaden är det bara att fortsätta konsumera AF:s utbud. Ifall hon efter en tid skulle bli deprimerad (varför begriper vi naturligtvis inte, en utredning måste tillsättas) är det bara att köpa antidepressiva piller på apoteket. Istället för att stanna hemma och uppfostra, vårda och skydda sitt barn. Så smart uträknat: Läkemedelsaktien stiger!

Featured Image -- 9807   Efter den kollektiva manglingen på dagis är det sedan dags för nästa steg i den lilles utveckling, eller ska vi kalla det nedbrytning? Skolan. I samma takt som kunskapsnivån sjunker stiger numer elevernas psykiska ohälsa, som en följetong från dagis. Vad göra? Vi vet i alla fall att ju mer våra politiker befattar sig med ”utmaningen”, dess sämre mår våra unga. För varje ny läroplan, varje ny skollag pekar numer utvecklingen – ja du vet…

Efter glada studenten, som numer inte har att göra med om du klarat ämnena i skolan utan snarare har att göra med hur mycket alkohol du kan förtära utan att behöva krypa upp på studentflaket, skall vingarna prövas på arbetsmarknaden. En del blir glada om de alls får något svar på någon av jobbansökningara.

”Tyvärr, det var väldigt många sökanden och tjänsten tillföll annan.”

Man går hem till mamma/pappa och knäpper på datorn eller kollar mobilen och konsumerar det som bjuds. Vad ska man annars göra? Nu får man i alla fall bo mer hemma än när man var 1 år gammal i Sverige!

Som ett brev på posten kommer depressionen, eller vad det nu är för diagnos, krypande. En del går på gatan och köper knark för att dämpa ångesten medan andra köper knarket på apoteket. Dessa står snyggt i kön till receptbelagda läkemedel och det enda man behöver för att hämta ut sitt behov är att komma ihåg sitt personnummer. Så smidigt, och så smart uträknat: Läkemedelsaktien stiger!

img_20180605-082224_5b162c2046c55

Sedan har vi den värdelösa näringen från tidig ålder, om vi nu orkar befatta oss med mer nedbrytning och hjärndimma. Med hjälp av den lyckas beskriven cirkus galant. Vi äter oss deprimerade och sjuka. Forskarna som vill ge en sann och objektiv insyn i beskrivna ämnen tilldelas helt enkelt inga forskningsbidrag. Bara läkemedelsbolagens och livsmedelsindustrins forskare får betalt! Så smidigt…

Featured Image -- 10754

Nedbrytning, hjärndimma, är det därför ingen bryr sig?

Ur Katerina Magsin

”Jag läser om en tioåring som blivit våldtagen i ett förråd i Malmö. Våldtäktsmannen är en tidigare känd sexförbrytare, en trebarnspappa från Libyen, född 1988. En tioåring! Ändå vet jag att det inte kommer att generera några högljudda protester eller krav på att det får vara nog nu. Folk går till sina arbeten och ser fram emot fredagsmyset. Vad spelar det för roll att ett barn fått sitt liv förstört, det drabbade ju inte mig. Om jag inte bryr mig om det, försvinner nog problemet.”

Detta inlägg publicerades i Samhälle. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Är det därför ingen bryr sig?

  1. hllviken skriver:

    ll

    Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.