Från feta lögner till systematisk mörkläggning

Vem handlar det om? Systemmedia så klart – eller mer exakt uttryckt – propagandamedia. 

Här följer ett axplock av rubrikens bevis från året hittills.

Om du inte redan lyssnat eller läst så finns Läkaruppropets grävande journalistik (som givetvis lyser med sin frånvaro i propagandamedia, det är ju själva syftet med propaganda) på rumble.com:

https://rumble.com/v287g7z-welcome-to-the-stockholm-conference.html

Welcome – PANDEMIC STRATEGIES, LESSONS AND CONSEQUENCES, 21st- 22nd January 2023Dr Sven Román, co-founder and Chairman of Läkaruppropet surprises the audience with a warm, melodic Swedish welcome!rumble.com

Mer i ämnet ur Nya Tider: 

Överdödligheten katastrofalt hög av Christer Ericsson den 24 februari 2023

”Fler britter avlider nu oväntat på en enda vecka än alla offer för terrordådet 9/11.

Den respekterade brittiske hälsoexperten John Campbell utmanar nu det medicinska etablissemang han en gång var en del av. På kort tid har han påvisat Pfizers fulspel, militärens psyops mot den egna befolkningen och inte minst hög och snabbt stigande överdödlighet i Europa, som ingen myndighet eller media talar om. Vi börjar med att presentera den av etablissemanget en gång omhuldade Campbell, som idag har över 2,6 miljoner följare på YouTube. Det är relevant för att kunna värdera det han berättar. Kombinationen av en klanderfri bakgrund, känd objektivitet, stort kunnande och brittisk humor har gjort honom mycket svår för etablissemanget att censurera, trots att han avslöjar den ena obekväma sanningen efter den andra.”

Själv har jag kopierat hela artiklarna och kan lägga upp i kommentarsfältet om någon önskar, med undantag av följande eftersom i princip allt är ett bevis för rubriken:

Den fetaste lögnen av Karl-Olov Arnstberg den 1 februari 2023

”Lördagen den 16 augusti 2014 höll Fredrik Reinfeldt sitt sommartal på Norrmalmstorg. Om ”flyktinginvandringen” sa han att svenska folket ”inte kommer att ha råd med så mycket annat”. Kostnaderna skulle bli så pass omfattande att det inte gick att lova just någonting i den kommande valrörelsen. Det fanns ingen ekonomi för det.

Mindre än åtta månader tidigare, vid World Economic Forum i Davos, Schweiz, hävdade Fredrik Reinfeldt att invandringen till Sverige ”ger oss de resurser som vi behöver för att upprätthålla våra välfärdsambitioner”. Det var säkert en helt medveten lögn. Han kan inte gärna ha varit okunnig om att Sverige åren 2006 till 2014 hade den lägsta BNP-tillväxten i mannaminne.

Så sent som 2014 fanns det inga svenska nationalekonomer eller andra relevanta forskare som stödde påståendet att asylinvandringen var lönsam. Emellertid, när politiker ljuger i ideologisk medvind ställer inga journalister vassa frågor. Inget konstitutionsutskott kal­lar in dem till utfrågning.

I slutet på maj samma år levererade revisionsbolaget PWC, på beställning av Sandvikens kommun, en rapport där det påstods att kommunen tjänade över en halv miljard årligen på kommunens utlandsfödda invånare. I genomsnitt blir det drygt 145 000 kronor per invandrad person och år. Dagens Nyheter slog upp nyheten stort och helt okritiskt, därför att den stämde med deras önsketänkande. Journalisten Ossi Carp frågade Leif Jansson på revisionsbyrån PWC om Sandviken var ett specialfall och fick svaret att Sverige inte skulle klara sig ekonomiskt utan invandringen. Ett av de ”bevis” som lyftes fram var att det gick dåligt för Finland. Förmodligen berodde det på att de hade för liten invandring.

Beställarna fick det resultat som de ville ha. Det gick till så att dels räknades det tvååriga statliga bidraget som vinst, dels exkluderades alla kostnader, ungefär 70 procent, som betalades av stat och landsting. Det blev inte bättre när det stod klart att Sandvikenrapporten framför allt räknat fram invandrarnas egna inkomster, inte de som kommit kommunen till del. Räkneexemplet framstår som ett närmast desperat försök att övertyga svenska folket om invandringens lönsamhet.

Efter ett tag upptäcktes politikernas lögner, men innan dess hade Sandvikenrapporten spridits som en löpeld över Internet. 18 000 personer gillade den på Facebook och två regeringsmedlemmar, liberalerna Erik Ullenhag och Birgitta Ohlsson applåderade. Uppenbarligen kunde de inte räkna. Det som kanske var mest upprörande var att Dagens Nyheter vägrade att införa en rättelse, med motiveringen att det inte var de som hade gjort eller beställt undersökningen. Således var de inte ansvariga.

Fem år senare hade Sandviken ett budgetunderskott på 67 miljoner. Huvudorsaken var att de inte längre hade några statliga ersättningar som täckte upp de extra kostnader som invandrarna förde med sig. I Svenskt Näringslivs företagsranking – en lista över platser i Sverige där det är bäst att starta och driva företag – låg Sandviken på plats 244 av 290.

Året därpå, 2015, släppte tanke­smedjan Arena Idé, som utger sig för att vara politiskt oberoende och progressiv, LO-ekonomen Sandro Scoccos och Umeådocenten Lars Fredrik Anderssons rapport ”900 miljarder skäl att uppskatta invandring”. Som rubriceringen utvisar hade flyktinginvandringen bidragit med 900 miljarder i intäkter för Sverige. Utan efterkrigstidens tillskott av utlandsfödda skattebetalare hade skattkistan saknat i snitt 65 miljarder per år. Vi hade inte haft råd med lika mycket vägar, järnvägar, forskning eller försvar. Att invandringen fortfarande skulle vara lönsam – trots många nyare invandrargruppers höga arbetslöshet och stora beroende av kommunalt försörjningsstöd – byggde Scocco och Andersson på det faktum att den 1,6 miljoner stora gruppen utrikes födda hade färre kostnadskrävande äldre och fler i förvärvsarbetande ålder än gruppen inrikes födda. Därför kunde de utrikes födda – trots lägre sysselsättningsgrad – finansiera samhällets kostnader för den egna gruppens konsumtion av samhällstjänster och transfereringar. Dagens Nyheter rapporterade lika okritiskt som tidigare, att invandringen har varit en god affär för Sverige.

Nationalekonomen Tino Sanandaji kal­la­de rapporten för kalkonforskning, bland annat därför att den utgick från påhittade siffror över intäkter istället för riktig statistik från SCB eller Skatte­verket.

Peo Hansen är professor i statsvetenskap vid Linköpings universitet. Politiskt står han till vänster och har bland annat hjälpt Vänsterpartiet med deras migrationspolitiska program. År 2021 gav han ut boken Migrationsmyten, där huvudtesen är att den eniga expertisen hade fel när den påstod att flyktingmottagandet år 2015 var en ekonomisk katastrof.

År 2015 sa den dåvarande finansministern Magdalena Andersson (S) att Sverige skulle behöva låna massor av pengar för att klara flyktingkrisen. Två år senare konstaterade hon i en intervju att staten inte hade behövt låna en enda krona för att finansiera flyktingmottagandet, utan till och med klarat att betala av på statsskulden. Filosofen Roland Paulsen recenserade boken i Dagens Nyheter våren 2022 och skrev att åren mellan ”flyktingkrisen” och pandemin hade gett överskott för Sveriges statsfinanser. Även på kommunal nivå var finanserna goda. Kommunernas kostnader ökade visserligen med flyktinginvandringen, men det gjorde även de statliga bidragen, vars stimulans så småningom ledde till ökade skatte­intäkter. För 2016 redovisade bara nio av Sveriges 290 kommuner ett underskott. Organisationen Sveriges Kommuner och Regioner beskrev det som ett historiskt resultat, ett av de ”starkaste någonsin”.

Peo Hansens förklaring var att staten inte fungerar på samma sätt som ett hushåll, som måste balansera utgifter och intäkter. Eftersom staten har monopol på pengarna kan den alltid skapa mer genom Riksbanken, eller genom att bara spendera. Så när staten spenderade pengar för att klara flyktingkrisen innebar det en stimulans för ekonomin.

Nu är denna uppfattning inte precis okänd, varken bland politiker eller ekonomer. Den brukar kal­las för helikopterpengar, efter ett resonemang som nationalekonomen och nobelpristagaren Milton Friedman förde på 1960-talet kring en hypotetisk helikopter som släpper kontanter från himlen. Kortsiktigt kan det sätta fart på konsumtionen och därmed ekonomin, men långsiktigt finns risken att man förstör de grundläggande drivkrafterna för arbete och företagsamhet. De är helt avgörande för att driva en ekonomi. Det är som att kissa på sig när man fryser. Först blir det varmt och skönt, men sedan …

Hur som helst, det som enligt Peo Hansen betyder något är inte pengarna utan det arbete som utförs och invandrare utför mycket viktigt jobb i Sverige. Av dem som arbetar inom äldreomsorgen är nästan 30 procent utrikes födda och för städare är siffran 60 procent. 51 procent av alla buss- och spårvagnsförare, 49 procent av alla taxichaufförer och 42 procent av alla restauranganställda är födda i ett annat land. Lägger vi till dem som har utrikes födda föräldrar stiger andelarna ytterligare. Alla dessa kan betraktas som ”inkomster”, till skillnad från exempelvis alla de journalister, nationalekonomer och politiker som, samhällsekonomiskt sett, utgör ”kostnader”.

Det som Peo Hansen inte redogör för är att de statsbidrag som satte snurr på ekonomin togs som lån och kom från andra områden. De var tillfälliga och så fort de försvann, så fick kommunerna ta smällen. Så småningom måste ny­anlända stå på egna ben, jobba och betala skatt. Om dessa betalar in betydligt mindre skatt i snitt än kommunens inhemska befolkning så kommer det att bli en kostnad till slut. Flera kommuner hamnade på grund av flyktingkostnaderna på ruinens brant. Filipstad blev det i medierna mest uppmärksammade fallet. Kommunen gick nästan bankrutt därför att det inte fanns någon efterfrågan på utrikesfödda analfabeter.

Alltsedan millennieskiftet har Sverige enligt SCB i genomsnitt tagit emot drygt 100 000 immigranter per år utan att väljarna fått veta vad invandringen kostar. När medborgarna inte vet hur mycket skattepengar som spenderas på invandring kan de inte fatta upplysta beslut på valdagen. Demokratin försätts ur spel.

Påståendet att invandringen är lönsam måste vara svensk politiks fetaste lögn. Den typ av massinvandring som gäller för Sverige producerar fattigdom. Fattiga svenskar och fattiga invandrare.”

Själv anser jag lögnen om Plandemin vara kanske historiens fetaste, fast metoderna är desamma, liksom den svenska exporten av krig till just nu Ukraina som döpts om till ”stödet” till Ukraina. Fårflocken som konsumerar propagandan (SVT, DN, SvD o s v) hjärntvättas med begreppet ”stöd” och tror till slut att det är stöd trots att det handlar om leverans av mer död och krig genom den aldrig sinande strömmen av svenska vapen.

Dagens sista avslöjande av propagandamedias lögner ur Nya Tider:

USA bakom sabotaget mot Nord Stream av Karl Björkman den 9 februari 2023

”I västerländsk media fick Ryssland omedelbart skulden för sabotaget mot Nord Stream 1 och 2, trots att de rent logiskt inte hade något att vinna på att förstöra sina egna gasledningar. Nu kommer dock en minst sagt graverande rapport om att det var amerikanska attackdykare understödda av Norge som låg bakom sabotaget. Det hävdar den välrenommerade och Pulitzer-prisvinnande journalisten Seymour Hersh i en sensationell rapport.

… En tysk utredning kunde i förra veckan konstatera att det inte fanns några bevis för att det skulle vara Ryssland som låg bakom sabotaget heller.

Tidigt började det därför spridas teorier om vilka som kunde ligga bakom där det mesta pekade på att USA hade ett finger med i spelet. Den polske EU-parlamentarikern, tillika tidigare polske utrikesministern, Radoslaw Sikorski skrev till exempel ett inlägg på Twitter där han tackade USA för attacken mot Nord Stream. Sikorski är idag ordförande för EU-parlamentets USA-delegation och gift med den amerikanska neokonservativa profilen Anne Applebaum. Hans kopplingar till USA är omfattande och många tolkade hans inlägg som att han visste om att det var USA som låg bakom attacken.”