Gräsrotsrevolution

Först Gräsrotsrevolutionen i 7 korta filmer skapade av Gunilla Weenborn (klicka).

Sedan min text i sin helhet, som även finns kapitelvis under Kategori Gräsrotstankar till höger i bloggen. Avslutningsvis Bakgrund till Gräsrotsrevolutionen, mailet som skickades till samtliga partier innan valet.

1: Vem äger din möjlighet att överleva  

2: forts. Köket+ Banken o bonden + Näringslivet

3: forts. Sjukvården – Arbetslöshet

4: Media o vår demokrati

5: Gräsrotsrevolutionen + Bidrag

6: forts. Gräsrot – Hyra ut + Parallellsamhälle

7:  Direktdemokrati

 

Till dig som inte vill anpassa dig till ett allt råare samhälle med krav på allt vassare armbågar. Till dig som tror att konkurrens till förintelse inte är den saliggörande vägen – som att med hjälp av uselt behandlad arbetskraft långt härifrån konkurrera bort dina föregångare. Genom giftutsläpp som ”tack” till vår jord.

Vem ÄGER din möjlighet att ÖVERLEVA?

En gång för länge sedan tillhörde jorden dem som föddes till den, så länge de befann sig på platsen. Tillhörde? Det fanns en självklar helhet mellan jord och människa. Vi vårdade det jorden gav och tackade för gåvan. Allt eftersom drog vi vidare till trakter där vi fann överlevnad. Så småningom lärde vi oss göra eld och med hjälp av elden tillverkade vi redskap av järn. Dessa använde vi till att bruka jorden och bygga bostäder. Alla blev inte bofasta, men så småningom de flesta. Jorden tillhörde brukaren som anlänt till platsen och valt att stanna. Vem annars? Familjen tog hand om sina medlemmar och delade genom hårt arbete på det jorden gav.

Minns så väl när vi i min barndom besökte bondgården där våra släktingar lever. Gammelfarmor brukade sitta där familjen samlades och ibland deltog hon i någon kökssyssla. Hennes son var bonde på gården och där fanns gott om kor. Ett minne som alltid lever kvar är när jag en eftermiddag deltog i att fösa korna genom byns gator och in i ladugården till mjölkning.

På gården fanns hästar att rida på och i svinstian stank det nästan outhärdligt, men jag stod ut eftersom de gulliga griskultingarna lockade. Där fanns dessutom hönsen med sin galande tupp, katter och alltid jättesöta kattungar. En hund som jag var rädd för vaktade gården. Han löpte kopplad längs en lina tvärs över gårdsplanen och för att hålla mig undan honom så gällde det att beräkna kopplets längd längs med linan. Plötsligt kom han rusandes ur sin koja och skällde förskräckligt innan han lärde sig att vi hörde till.

Bondens son och hans hustru, vilka tycktes arbeta nästan jämt, byggde så småningom ett eget hus på gården. Där föddes med tiden fyra barn. Bonden stannade på gården till sin död och sonen tog över. Det fanns inte bara djur på gården utan på fälten i närheten växte säd och foder till djuren och nära köket fanns grönsakslandet. De ägde sin gård – vem annars? De levde av den hela familjen och sålde mjölk och kött.

När jag besökte dem för några år sedan hade barnen flugit ut och grönsaksodlingen var borta. Det mesta från förr var borta och man hade specialiserat sig – det var korvtillverkning som var lönsam. Flera nya och stora betonghus hade tillkommit. Jag gick igenom det nya boningshuset – och fylldes av tomhet. Inte för att det saknades någonting, nej, flotta möbler stod där de skulle och tunga draperier hängde i gardinstängerna. Ekonomin gick bra, men jag mindes plötsligt stämningen i det gamla boningshuset. Så hemtrevlig, varm och ombonad med människor i alla de åldrar som rörde sig i huset. Man var sällan ensam därinne. I nya huset mötte jag ingen på jakt efter toan.

ÄLDREBOENDET och PENSIONEN

Hur hade gammelfarmor på gården avslutat sitt liv idag i vårt rika land? En gång i veckan hade hon kanske fått hela veckans ranson av vakuum-packeterad mat levererad i plastpåsar – en påse för varje dag. Bara att välja och stoppa i micron! Att komma ut i friska luften varje dag hade hon kanske bara kunnat drömma om. Det har blivit lyxvara i vårt rika land eftersom personalstyrkan ska krympas så mycket som någonsin möjligt. Det ska sparas pengar. Varför?

En del av besparingarna går till att betala de fantastiska lönerna till de otaliga EU-byråkraterna och deras kostsamma projekt. En annan del går till att rädda våra banker när bankchefernas spekulationer har misslyckats. Så att bankcheferna fortsatt tjänar sina miljarder på oss varje år. Våra inlånade pengar som vi knappt får ränta på räcker nämligen inte alltid till deras spekulationer.

En del av besparingarna går till de inhemska politikerna och deras stab för att den ständigt ska kunna växa, få lönepåslag och för att de ska kunna sjösätta kostsamma projekt omringade av onödiga och obegripliga regler. Regler vars enda syfte tycks vara att kunna plocka av dig dina skattepengar.

Samma politiker behöver även dina pengar för att kunna försörja en fantastisk mängd nya röster varje år. De kallar dem flyktingar för att skattebetalarna skall gå med på kostnaden. Bara en liten del av dem är dock verkliga flyktingar enligt FN:s Genevekonvention. Verkliga flyktingar har nämligen sällan råd att ta sig hela vägen till Sverige – landet som är världsberömt för sina generösa bidrag och en befolkning som litar på alla. Varför inte hjälpa de verkligt utsatta istället för att ösa våra pengar över lycksökare? 

Listan på dina pengaslukare kan göras mycket längre, men vi återgår till vår gammelfarmor:

Det sparas på de utsatta eftersom de inte kan eller vågar föra sin talan. Var tacksam om du får behålla benet med liggsåret som inte ville läka – ingen hade tid att vända på dig där i sängen på äldreboendet. Maten som lagrats några veckor nedkyld i plastpåsen kan ha ett näringsinnehåll sämre än kattmat. Så är det i vårt rika och moderna samhälle med dess fantastiska tekniska framsteg. Snabbt och billigt ska det vara att nära den som knappt kan föra sin talan.

POLITIKER

När folk talar om politiker så verkar det underförstått att det handlar om en mer eller mindre inkompetent yrkeskår som har rätt att leverera medvetna lögner. Som att det liksom skulle ingå i jobbet. Utan lögner – ingen politik. Ungefär som marknadsföringen av en tvivelaktig vara. Det gäller bara att hålla sig precis innanför gränsen för det tillåtna. Folk förstår, det gäller att sälja för att överleva. Vi tycks ha utvecklat ett nästan gränslöst överseende för den sortens beteende vid det här laget.

Nu handlar politik inte om vilken försörjning som helst. Topp-politikerna är nämligen i besittning av guld-läget att själva få bestämma både sina löner och sina lagar. Dessa politiker skapar regler som bara gäller för dem, inte för övriga medborgare = skattebetalare = politikernas försörjare. När du går i pension vid 65 års ålder förväntar du dig kanske fortfarande att kunna leva på dina under ett långt yrkesverksamt liv avsatta skattemedel för ändamålet. Det fungerade så ett tag. Men hur ser det ut för kommande generationer?

När sossestatsministern Göran Persson var med om att klubba igenom vårt nya pensionssystem sade han att om 20 år, när folket förstår vad det egentligen innebär, kommer de att bli besvikna. Han visste alltså att det nya pensionssystemet är ofördelaktigt för medborgarna. Ändå klubbade han igenom det, utan att ge medborgarna rak information och tid till debatt om vad som egentligen väntar dem.

Hur ser det då ut med systemet politikerna klubbat igenom för sin egen pension? Gäller samma regler för dem? Nej, naturligtvis inte. Redan efter två mandatperioders tjänstgöring = 8 år som riksdagsledamot, har politikern rätt till pension resten av livet, grundad på en nätt summa av 58 300 kronor/månad. Inte dumt, eller hur? Jag vet att de inte kallar det pension, men vad spelar det för roll vad de döper sina alster till? När det innebär försörjning resten av livet så är det pension, i alla fall för oss vanliga dödliga. Nu pratar de om att ändra detta – men tidigast fr.o.m. år 2014 och bara för nya politiker.

Konstruerar man oavbrutet nya system och förändringar blir folk till slut så förvirrade, trots uppmärksamhet i media, att många bara inte orkar ta till sig snurren. Man stänger av – vilket är ren vinstlott för politikerna! Nu kan de lura oss nästan hur som helst. Som att skriva under det ena EU-avtalet efter det andra utan att först informera medborgarna om vad det EGENTLIGEN innebär. Dessa politiker har t.o.m. ändrat vår grundlag utan att folket fick veta vad som pågick, eftersom tystnaden om förändringen var tämligen total i media. Den reella regeringsmakten är idag flyttad till Bryssel.

Reinfeldt talade i sitt sommartal i Almedalen med förtjusning om ”det nya åldrandet”. Nu kommer det inte längre handla om att bara koppla av, vilket ju är tråkigt, eller hur? Nej, nu handlar åldrandet om den fantastiska möjligheten att

STARTA EGET FÖRETAG NÄR DU FYLLT 70!

Tänk, så kul – du kanske kommer arbeta när du är 80! Då är du naturligtvis pigg som en lärka med moderaterna vid makten. Så finurligt att försöka få folk att tro att nu blir vi så friska så vi kan starta nya företag när vi är 70 och jobba till vi är 80, om det räcker. Läste just ur en studie att andelen demenssjuka ökat med 40 % under 5-7 års tid. Allergierna ökar, neuropsykiatriska sjukdomar ökar och inte minst cancern ökar stort.

Varför ska vi jobba så länge? Ja, som sagt – hur ska annars dina pengar räcka till politikernas ständigt växande stab av tjänare, tjänstemän, administratörer och allt vad det heter, deras allt generösare löner och förmåner och till deras vanvettiga påhitt?

Du kanske tycker jag överdriver när jag talar om att politikerna försnillar våra pengar. Då vill jag bara upplysa dig om följande exempel. Man kan önska att det är ett unikt exempel, men jag antar att samma sak gäller för alla politiker-styrda områden.

KÖKET

Om du ska köpa ett nytt kök på Ikea får du räkna med att summan för ditt färdiga kök hamnar kring 50 000 kronor. Vad tror du att politikerna plockar av dig när de ska bygga ett ”tillagningskök” som det numer heter, i ett av våra äldreboenden? Ett tag fick de för sig att man inte skulle laga mat på våra äldreboenden, utan istället skulle man ha s.k. ”förvaringskök” specialiserade för plastpåsarna – du vet, de med mat i. Fast nu har de kommit fram till att det är bra att laga mat på äldreboendet och därför ska det istället byggas ”tillagningskök”. Ifall dina skattepengar räcker vill säga.

På ett äldreboende lever kring 50 personer. Räknar vi med att vår villa bebos av 5 personer och ökar summan för köket i äldreboendet 10 gånger, så hamnar vi på 500 000 kronor. När fler samsas om samma kök brukar det bli billigare – man köper ju inte 10 spisar, men eftersom vi vet att allt politiker tar i blir mycket dyrare än befogat, så höjer vi generöst priset för deras kök till 1 miljon kronor.

Kostar politikernas kök verkligen så mycket?

En miljon kan man ju bygga en hel villa för! Nej, kära Herr och Fru Skattebetalare, politikernas kök kostar inte en miljon kronor, de plockar av dig ungefär 4,5 miljoner kronor för att bygga ett ”tillagningskök”!

Du kanske vet att det är strängt förbjudet att ta in jordig potatis i ett sådant kök? Den måste först sköljas, vilket betyder att det måste byggas extra innan potatisen får tillåtelse att beträda det sterila boendet. Ett boende så befriat som möjligt från dofter, annat än rengöringsmedel och möjligtvis urin. Så befriat som möjligt från allt hem-trevligt du minns från ditt liv. Sterilt ska det vara! Det finns massor av lagtext att följa som bidrar till den vanvettiga kostnaden för köket.

BANKEN och BONDEN

Åter till vår bonde, men nu tar vi en titt på dagens bonde. Äger han sin gård? Om han är mycket stor och rik, kanske. Annars äger banken hans gård. Bonden kämpar resten av livet med att betala av lånen till banken. När han dör kanske sonen tar över lånen. Förr tog sonen över gården. Och hur många äger sin bostad? Oftast äger banken den. Största delen i alla fall. Utom den äldre generationen som förr i tiden kunde ha råd att köpa sin bostad utan jättelika banklån.

Ändå har vi blivit rikare. Eller blir vi bara lurade? Gemene man tycks äga allt mindre av värde, medan få äger allt mer, äger det som… borde det inte tillhöra oss? Och allt fler tycks äga ingenting, egentligen. Fast de har mer prylar än någonsin. Prylar som egentligen inte betyder någonting. Ingenting för överlevnaden i alla fall.

Vad är det då som har blivit bättre? Egentligen. Håller vi kanske på med en evig rundgång i ett slags slaveri som vi inte tar oss ur? Vi tror att vi blivit rikare, fast någonstans på vägen hamnade vi i skulder och rätt som det var så övergick vårt ägande i några få makthavares händer. Precis som kungen ägde det mesta på den tiden när det begav sig. Och folket var kuvade. Livegna. Vi tror att vi är fria, att de kuvade lever någon annanstans eller hör historien till, men undrar om vi inte en vacker dag kommer vakna upp och inse att vi har – ingenting. Att vi blivit grundlurade på ett smygande, lömskt sätt medvetet iscensatt medan vi sov. Och sömnaktigt varit dumma nog att rösta fram lömska makthavarna. Som förvrider sanningen.

Många lever nog fortfarande i tron att staten även fortsättningsvis är räddaren i nöden. Politikerna vill få oss att tro det. Vi har vant oss vid att bidragen bara trillar in i Sverige. Även om det klagas på att de borde vara större. Har vi råd att betala välfärden för 100 000 nyanlända varje år nu, så ska vi väl ha råd att göra det för all framtid också, tycks vara tron. Förutom allt annat som redan nämnts.

Under många år har det inte spelat någon roll vem som egentligen äger din möjlighet att överleva. Pappa staten såg till att vi fick det vi behövde. Men ska vi verkligen lita på dagens politiker med tanke på hur de agerat de senaste åren? Med tanke på att det inte längre är vi själva utan banken som äger vår möjlighet till överlevnad – nämligen vårt boende och eventuellt vår trädgård med odlingsmöjlighet och tillgång till vatten. Kanske ett och annat träd att göra ved av under kalla vintern om pengarna inte längre strömmar in till el-räkningen. Litar vi på banken? Bankcheferna verkar ju vara moraliskt ansvarstagande människor, kanske du säger? Nej, jag tror inte du säger det.

Du kanske har hört att banken har lånat ut dina sparpengar i snitt 9 gånger. Om alla skulle gå till banken och plocka ut sina tillgångar samtidigt, skulle den inte kunna ge folk det som tillhör dem. Dina besparingar är alltså egentligen bara en bluff. Vad tänker du köpa mat med när du inser att dina pengar inte finns kvar? Vem vill köpa din flotta mobiltelefon då? Eller platt-TV:n? Eller alla andra prylar? Din belånade bostadsrätt eller villa vill ingen köpa till den summan du ska amortera. Det kan du fråga många nyfattiga i USA om, de vet hur det känns. De har flyttat in hos sina släktingar eller bor i husvagn och är beroende av sopp-köket kyrkan bjuder på. Bara några månader tidigare såg deras liv ut som hos oss. Du kanske säger:

-”Staten löser det här i Sverige. Vi har det alltid bättre än i andra länder.”

Jag är inte så säker längre och därför fortsätter jag.

NÄRINGSLIVET

Näringslivet har blivit vår nya kung, den alla bugar sig för, oavsett vilken del av samhället det handlar om. RÄTTSLIVET, för att ta ett exempel, dömer olika beroende på vem du är. Juholt gick fri för sitt bidragsfusk medan den lille mannen som gjort sig skyldig till samma bidragsfusk riskerar finkan. Juholt var näringslivets tjänare – men tydligen inte så det räckte. Han blev avsatt. Hade han däremot sagt ja till EMU, EU:s ekonomiska och monetära union, hade han nog suttit kvar trots sin Kulbo, som han försökte döpa om sin sambo till för att rädda bostadsbidraget.

Näringslivet är beroende av trogna medspelare, därför hade Juholt sin position, därför gick han fri. Folket däremot måste hållas på mattan – veta sin plats. Annars kan maktmissbruket inte fortgå, för vem skulle acceptera sådana skillnader? Fria individer? Om folket bestod av vakna och fria individer skulle väl ingen acceptera att behandlas som mindre värd än politikern inför domstol.

Jag har numer vant mig och reagerar därför knappt, men minns den tiden när jag förvånades över tidningarnas KULTURSIDOR. Jag bläddrade och undrade, när ska de börja skriva om kultur? Snart insåg jag att de kallade innehållet i dessa sidor för kultur: Popstjärnor med Barby-utseende som hamnat högst på listorna. P.g.a. deras stora musikaliska skicklighet? Nej, p.g.a. att de tillfredställer vinstmaskinen. Sveriges Radio sänder inte musiken som musikaliskt håller en någorlunda nivå, utan musiken så många som möjligt lyssnar på, så att det håller ekonomiskt. Kultur? Har blivit näringsliv.

Liksom SKOLAN har blivit till för näringslivet. Målet är att eleverna ska tillfredställa näringslivet. Inte utvecklas till fria, självständiga och ansvarstagande individer som efter studenten väljer om de vill arbeta för näringslivet, eller kanske något annat. Som att bli fria pedagoger, för att ta ett exempel. Inte dagens politiker-slavar till pedagoger som tvingas utföra en mängd administrativt arbete, inte för elevens bästa, utan för att tillfredställa politikers/tjänstemäns/byråkraters kontrollbehov.

Näringslivet är inte intresserat av fria pedagoger. Det har behov av lydiga deltagare i vinst-maskineriet. Minskar man i smygande takt människors frihet genom att utsätta dem för ett bombardemang av intryck och genom gifter och onaturlig påverkan, verkar det som att man kan få dem att göra nästan vad man vill. Trötta, förvirrade, uppgivna människor stannar kvar och gör som de blir tillsagda eftersom de är rädda att förlora sin inkomst, den åtråvärda.

Har vi befriat oss ur slaveriet? Jag kan inte se det. 

Ett annat exempel är SJUKVÅRDEN. En svensk läkare som arbetade i Darfur berättade att han där hinner med hundra konsultationer på samma tid som han i Sverige behöver för tio patienter. Skillnaden beror inte på lägre kvalitet eller säkerhet i behandlingen, som du kanske tror, utan skillnaden beror på det svenska kravet på kontroll i form av dokumentation. Till vilken nytta? Som du säkert förstår sker det inte för patientens bästa. Det vore naturligtvis mycket bättre om fler patienter fick vård till samma summa, kvalitet och säkerhet, det är ju patienterna som betalar. Men politikerna är inte intresserade av att skattebetalarna ska få ut så mycket som möjligt av sin insats. De är intresserade av så stor kontroll och därmed möjlighet till hög lön och pension som möjligt. Det kan de naturligtvis inte säga högt. Därav den ständiga lögnen.

Här följer fler exempel på områden politikerna har makten över, styr i en helt annan riktning än den de talar om inför valen:

Den psykiskt sjuke som knackar på porten till PSYKIATRISKA KLINIKEN och ber om hjälp får återvända hem till ensamheten och ångesten eftersom det är fullbelagt – psykiatriska kliniken ska spara pengar. Ibland tillgriper den avvisade i ren desperation medel som leder till en annan form av ”hjälp” eller sällskap – nämligen fängelset. Med allt det innebär, innan man hamnade i finkan, av brottsoffers lidande. 

Som kroniskt sjuk kan du vara totalt utelämnad och beroende av hjälpande anhörig som för din talan och ger dig ditt dagliga bröd. Har du hamnat ”mellan stolarna” – mellan myndigheterna – kan det nämligen betyda noll kronor i bidrag. Politikerna svarar:

”Det var olyckligt, vi ska se över systemet.”

Och tillsätter en utredning som några år senare kommer fram till att den under tiden blivit för gammal och därför måste göras om. Ingen ställs till svars för knäckta människoöden, ingen har ansvar. Numer går det dessutom bra att skylla på EU-reglerna. Ansvaret ligger ännu längre bort, om det alls finns. Där borta är omröstningarna hemliga. Vi vet alltså inte vem som har ansvar. Ingen har ansvar. De som tog besluten – röstade – kammar bara hem dina pengar.

Ett land eller en kultur sägs kunna värderas utifrån dess bemötande av dess hjälpberoende medborgare. Eller om du så vill, dess svagaste medborgare.

Vi kan ju titta på våra barn, närmare bestämt 1-åringarna. Hur behandlar vi dem? Som 1-åring i Sverige är det dags att flytta hemifrån på dagtid. DAGIS kallas det, lite gulligt. Sverige har undertecknat FN:s Barnkonvention som säger att barn inte skall behöva vara mer än 10 timmar/dygn hemifrån. Det struntar vi glatt i och det är enligt väninna som jobbar i branschen inte alls ovanligt att små barn vistas runt 11 timmar/dygn på dagis.

Vikarier dyker upp titt som tätt när den ordinarie personalen har planeringstid eller uppföljningstid eller fortbildning eller semester eller sjukskrivning eller vabbar = vård av sjukt barn.

I en stor grupp främmande barn och växlande vuxna skall du som 1-åring finna dig tillrätta. Immunsystemet håller under denna tid på att utvecklas och hjärnan vidgar sitt upptagningsområde. Plötsligt kastas du ut ur hemmets trygga vrå. Massor av nya, främmande intryck på en gång. Och nya bakterier som den lilla kroppen ska hantera. Födoämnena är nya och innehåller ett ökande antal kemikalier och omgivningen blir allt mer belastad av elektromagnetisk strålning. Allt fler frekvenser går igenom den lilla växande kroppen. Vi vill ju att internet ska gå snabbare, eller hur? Inga störningar i mobilnätet vill vi ha, det ska vara bästa mottagning överallt – med andra ord maximerad utsatthet för strålning överallt.

Att ”vabba” har blivit ett vanligt begrepp hos oss. Barnet behöver ta igen sig från stressen. Forskarna talar nämligen om stress-syndrom. Som 1-åringen systematiskt utsätts för i vårt moderna och rika samhälle.

Hur kommer det sig att allt fler barn får bokstavsdiagnoser som ADHD, inlärningssvårigheter, svårigheter att anpassa sig socialt, ångest, suicidala tendenser och behov av sömnmedel? Medicineringen mot ADHD har ökat lavinartat för våra barn – ett knark-liknande preparat innehållande amfetamin. Kan det ha med den tidiga stressen att göra? Överkänslighet mot den ständigt ökande strålningen? Alla kemiska tillsatser i vår mat, våra kläder och barnens leksaker? En kombination? Det finns forskning som tyder på det, men sådan kunskap passar inte näringslivet och därför får sådana forskare knappt komma till tals. Istället säger utvalda och väl betalda forskare det som gynnar näringslivet, som kablar ut det i den av näringslivet ägda och styrda median. Propaganda kallas det i en diktatur. Hos oss kallas det ”fri press”. Mer om det senare.

Mitt konkreta förslag till förändring på detta område är att ge föräldrarna samma summa, eller i vart fall en tillräcklig del av summan, som de själva skattevägen tvingas betala för daghemsplatsen för ett av sina barn – nämligen ca.150 000 kronor/år. Då kan varje familj välja om man vill lämna sitt barn heltid på dagis som 1-åring, eller kanske deltid eller stanna hemma tills barnet fyllt kanske 3 år. Vi skulle nog se bokstavsdiagnoserna och behovet av sömnmedel minska enormt! För att inte tala om brottsligheten. Läkemedelsbolagens aktier lär nog dyka, men varför ska vi ta hänsyn till dem? På bekostnad av våra barn! Näringslivet får tjäna sina slantar utan att skada våra barn.

I samma anda kan man förändra dagens system inom äldrevården och sjukvården: Fördela den summan som genomsnittsåldringen eller genomsnittssjuklingen kostar samhället till varje enskild individ när det är dags, d.v.s. utifrån kompetent läkarbedömning, inte politikerbedömning, och låt individen välja vårdform helt fritt, utan politiker-mall som gör valet enkelspårigt.

En alldeles utmärkt vårdform är att stanna hemma med vårdande anhörig med ovan nämnda summa, eller valfri person som sköter omvårdnaden såsom vårdtagaren vill, inte politikern vill. Det skulle kunna bespara skattebetalarna ansenliga summor eftersom politikerna har en fantastisk förmåga att få kostnaderna att skena. Vi skulle kunna använda besparingarna till förnyelsebar energi istället för löner till paragrafskaparfolket och deras projekt.

Det som inte kontrolleras av näringslivet verkar gå under. Där har vi nog kärnan i vår dekadens. Systemet vi behöver förändra för att kunna leva i balans och harmoni med varandra, i fred. Eftersom näringslivet är den del i samhället som starkast tilltalar vårt EGENINTRESSE är det lätt för de mäktiga inom näringslivet att fånga oss. Egot blossar upp och tar över utan att vi ens reflekterar. Se bara på vad som visas i statliga TV. I stort sett varje program är skapat för och tilltalar just egot, som vill ha mer och mer. 

Barnets själ får idag till stor del sin näring genom TV:n och datorn. Innehållet i barnprogrammen? Det behöver jag inte gå in på, de flesta har sett. Kan man tänka sig större smörja att fylla barnets rena själ med? Vem styr innehållet? Vem vinner? Näringslivet styr – och vinner. Om inte annat så på den följande pillerkonsumtionen.

För inte länge sedan jublade vi över maskinerna som förenklade vardagen för oss och gav oss tid över till annat. Minns när mamma stod i källaren och rörde om i en jättegryta med ångande tvätt. Så mycket tid och arbete tvättmaskinen besparar oss!

Tid till vad?

Vad fyllde vi tiden med? TV:n? Datorn? Mobilen? Inköpslistan? Har vi blivit friare? Eller har vi bara bytt slav – kostym?

Det råder arbetslöshet SAMTIDIGT som vi har mer prylar än vi behöver, även som arbetslösa. Det går inte ihop. Vem som helst med sunt förnuft skulle väl säga: Men då får ni naturligtvis FÖRKORTA ARBETSTIDEN så att arbetena räcker åt alla. Ni behöver ju inte ha mer än ni behöver! Men några få, sett till jordens befolkning som helhet, kan inte släppa tanken på att pengarna ska räcka till överflöd – åt dem själva, inte andra. Trots att vår jord mår allt sämre av rovdriften. Trots att diagnoserna ökar och allt fler unga tar sitt liv.

Förkortad arbetstid innebär mer tid för barnen. Mindre prylar, men mer samvaro. Det beror på dig och dina prioriteringar vilket samhälle vi får. Vi behöver inte sälja oss till näringslivet, vi kan välja att se och lyssna på våra barn och vår jord istället. Lyssna till oss själva – på djupet.

Konsumerar vi för våra behov eller för våra begär? Går vi tillbaka till våra ursprungliga drömmar upptäcker vi kanske att våra behov egentligen inte frågar efter det vi jagar och konsumerar idag. Det är begären som tagit över våra liv.

MEDIA och vår DEMOKRATI

Demokratin föddes i Grekland före Jesus födelse. Platon (427-348 f.Kr) sade:

”De som är för smarta att engagera sig i politik blir straffade genom att bli styrda av de som är dummare.”

Redan då. Nu har vi facit i hand. I Sverige kallar vi våra parlamentariska val vart 4:de år för demokrati. Då väljer vi det parti som lyckats marknadsföra sina lögner bäst – genom media. Eftersom denna media ägs av näringslivets företrädare så är även innehållet i de politiska programmen ensidigt näringslivsvänliga. De som inte följer näringslivets spelregler kommer helt enkelt inte till tals. Likt en diktators röst kablas det ensidiga budskapet ut i den s.k. ”fria pressen”.

Skulle ett nytt parti någon gång dyka upp så kommer det helt enkelt inte till tals – eller förtalas för att det ska försvinna igen och makten stanna hos de redan bearbetade. Lättare så att kontrollera. Eller så väljer uppstickarpartiet att anpassa sig och säger det de egentliga makthavarna vill höra och får därmed del av makten. Så länge man är lydig. Det gäller med andra ord att hålla sig väl med den kapitalstarke!

”Folkvald” kallas vårt parlamentariska system. Tanken var god en gång i tiden. Då var det tänkt att lögnerna istället skulle bestå av löften om vilken politik som skulle drivas. Nu är vi många som insett att löftena bara blev tomma ord. Medvetet vilseledande ord för att få din röst, för att få makt och pengar.

Vad är medvetet vilseledande ord annat än ren och skär lögn?

Har man blivit lurad en gång bör man se sig för nästa. Blev man lurad igen borde man väl bli än mer vaksam? Blev man lurad en gång till borde en varningslampa börja blinka. Blev man sedan lurad YTTERLIGARE en gång – vi är uppe i fjärde valet – borde väl sirenerna börja tjuta, kan man tycka. Mina har börjat tjuta.

Vårt samhällsbygge, vår s.k. demokrati, anser Västerlandets ledare vara överlägsen övriga samhällsbyggen i världen. Man vill sprida det till resten av världen. Precis som kolonisatörerna på sin tid gjorde. Många talar med avsky om andra länders diktatorer. Som om vi inte hade våra egna diktatorer att tampas med! Vad är EU om inte ett totalitärt maktmedel? En skendiktatur. Ett ”röda mattan” för näringslivet. Övriga är dess undersåtar.

Hur mår barnen och de unga i länderna vi anser oss överlägsna? Hur ser det ut med självmordsfrekvensen i dessa länder? Hur ser den ut hos oss? Självmordsfrekvensen är väl om något en barometer på hur våra barn och unga egentligen mår, i vårt s.k. fria demokratiska samhälle här i väst. 

Jag vill inte byta med förhållandena i en ”traditionell” diktatur. Men jag vill rikta ljuset på våra dolda diktatorer. Jag vill inte heller leva i en annan tid. Vår dekadens är spännande och om inte annat så uppmanar den till handling! Vad jag vill är att se och tolka i fler nyanser, från fler sidor och med hänsyn till fler omständigheter. Som att ta hänsyn till den fysiska och psykiska hälsan hos befolkningen vid bedömningen av hur samhället mår och ser ut. Hur beskriver man innebörden i livskvalitet? Vem kan mäta glädje? Trygghet? Bekräftelse? Upplevd meningsfullhet? Spirituella behov och deras tillfredställelse? Behov av gemenskap? Känsla av kränkning? Vi uttalar orden, men hur upplever vi dem? Troligen skiljer det sig så mycket att det är omöjligt att fånga i siffror och tabeller. Kanske är det dags att finna nya metoder för bedömningen av vårt samhällstillstånd. Kanske är konsumtionen av antidepressiva medel en barometer?

Vill vi frigöra oss ur slaveriet under våra okända makthavare, likt personerna som väljer våra politiker, d.v.s. lyfter fram dem i fördelaktig dager i pressen, eller sänker dem genom medvetet förtal, bör vi plocka fram dem i ljuset, se de egentliga makthavarnas ansikten och lära känna deras syften. De vill oss inte väl, de är i full färd med att rasera våra liv och vår jord. De tjänar sina egna intressen, bygger sin egen värld. 

Tar vi en titt på vår historia, både bakåt i tiden och samtida, ser vi hur det gick och hur det går med försöken att genomdriva våra gamla samhällsideologier:

Kommunismens företrädare har drygt 100 miljoner dödsoffer på sitt samvete, där övergrepp och dödandet av ”olydiga” än idag fortsätter i bl.a. Tibet och Nordkorea. Nazismens företrädare har ca 6 miljoner dödsoffer på sitt samvete och vi minns fascismen med sina dödspatruller och otaliga offer. På nyheterna ser vi fortlöpande islamismens offer.

Slutligen tar vi en titt på kapitalismen som dödar och lemlästar civila i det ena landet efter det andra. Som i Libyen för inte länge sedan, med vi vet inte hur många dödsoffer – kanske kring 100 000 bara under de månader vår krigföring pågick. Detta visas knappt eller inte alls på nyheterna – bara de ”fördelaktiga” offren, fördelaktiga för vissa människors syften. När hörde och såg du en minneskonsert för de dödade och lemlästade barnen i Libyen? Dödade av våra bomber.

Idag ser vi människan som gruppvarelse, tillhörande en religion – kristen, katolik, jude, muslim, eller buddhismen, eller tillhörande en yrkeskår – snickare, sekreterare, läkare, eller i avsaknad av yrke eller arbete, eller som sexuell läggning – homo, bi, trans, hetero, eller politisk tillhörighet – moderat, sosse, miljöpartist eller den av makthavarna förbjudna sverigedemokraten.

Den dagen vi istället ser varandra som de individer vi är kommer nog våra krig kunna ta slut. Ser vi med egna ögon istället för att grunda vår bedömning på medias falska propaganda kan vi välja bort våra slavdrivare och istället bygga ett hållbart samhälle.

Där de är hjärtligt välkomna, men fråntagna sina förödande vapen. Sin förödande makt.

Är ekonomin till för människan, eller är människan till för ekonomin? Dagens politik genomför på det ena området efter det andra iskallt näringsliv på bekostnad av människan, som i makthavarnas ögon bara tycks vara till för ekonomin. Vi ser det inom äldrevården, sjukvården, skolan, kulturen, ja överallt.

Vårt politiska system är som ett skelett. En gång fanns där kött och blod, sedan ruttnade allt levande och idag återstår bara skelettet, kallt och hårt.

Det är hög tid för begravning!

Hur kan jag som enskild komma levande ur ett förbenat och destruktivt system? Vägarna är nog lika många som människorna som vill gå dem. För att rädda vår jord och leva i fred med varandra är jag helt övertygad om att det är dags att överge konkurrenstänket. Att slå sig in på marknaden för att ta mina medmänniskors kunder.

”Den enes död – den andres bröd” kan vi sätta som rubrik på dagens samhällsbygge – vår utslagning. Utslagningen som är grogrund för kriminalitet och i förlängningen krig. Men hur kan jag som enskild göra skillnad? Jag tror det gäller att frigöra sig ur näringslivets slaveri. Bli så oberoende som möjligt. Och börja i vår lilla vardag.

Jag är numer klar med mitt utkast till förslag – Gräsrotsrevolution. Utkast eftersom det kan förändras, kompletteras, raderas och finslipas så länge det vill vara levande. Där hoppas jag på medhjälp från Dig!

GRÄSROTSREVOLUTION

Läser du svensk dags- eller kvällstidning? Kollar du nyheterna på SVT? Tillhör du dem som tror att det du ser och läser är sant? Då ska du nog sluta läsa här. Jag vänder mig till dem som upptäckt att informationen vi får är vinklad och många gånger dessutom direkt osann. Att vi serveras den ena sidan, inte de andra. Vi har talat om hur det kunde bli så i en demokrati och vi har nämnt den ”fria pressen”.

Hur ska pressen kunna vara fri när bara ett fåtal ägare med vinstintressen kontrollerar densamma? I hela vårt avlånga land ser tidningarna ungefär likadana ut, med ungefär samma innehåll. Du kommer bara till tals om du säger ”rätt”. I vår demokrati har den kapitalstarke makten. Utan att vi egentligen har gjort ett medvetet val. Det bara blev så. Det blir så i ett kapitalistiskt samhälle där visioner och ideal saknas, annat än att komma över så mycket pengar som möjligt. Om man nu kan kalla det för vision eller ideal. Det tillhör i vart fall inte mina ideal.

JOBB

Tillhör du dem som är orolig att förlora jobbet, eller dem som konkurrerar med dina medmänniskor om jobben? Tillhör du dem som innerst inne tvivlar på att detta är för ditt eget, dina medmänniskors och jordens väl, så föreslår jag att du fortsätter läsa. 

Om du tittar på lediga jobb, vad är det du hittar? Något som gynnar ditt eget, dina medmänniskors och jordens väl? Något som kanske bara du kan bidra med? Eller måste du armbåga dig fram och hoppas att du får jobbet? För allt i världen inte någon av alla de andra sökande medmänniskorna. Tycker du att det är vassare armbågar som behövs i vårt samhälle? Mer ego? Svarar du ja på de senare frågorna kan du sluta läsa nu. Då är det bara att fortsätta leva och rösta som du gjort hittills. Är du däremot tveksam, så fortsätt.

Alla vill nog känna sig behövda och gärna oersättliga på sitt jobb, men i ett hårdnande samhällsklimat är det få som inte utan vidare kan bytas ut. Börjar man bli till åren kommen och vill bidra till helheten skulle man kunna fundera på om jobbet man innehar är eftertraktat bland unga arbetssökande. Kanske är det en social välgärning att ge vidare tjänsten till denna unga arbetssökande. Som kanske håller på att brytas ned av känslan att inte vara önskad.

Ger jobbet dig din livsenergi ska du naturligtvis behålla det oavsett ålder. Du kanske tillhör Reinfeldts favoritåldring – jobbar när du är 80! Om inte, det kanske börjar bli slitsamt, ta fram ditt livsmod och ge vidare ditt arbete trots att arbetet känns som en ekonomisk trygghet. Du får istället jobba på att skapa en annan trygghet.

Vad gör du i så fall med all din ledighet när du givit vidare din tjänst? Eller fått sparken, vilket som:

Fundera på vad du innerst inne vill, världen ligger åter framför dina fötter, din tid tillhör dig! Förutom när du måste gå till Arbetsförmedlingen eller vad det nu är för ihålig verksamhet du tvingas besöka. Men det ska inte behöva vara särskilt ofta. Det kan du arbeta på att påverka. Glöm inte att många arbetsförmedlare själva vet att vårt samhälls-system är sjukt. De vet att jobben är alldeles för få och de sökande alldeles för många. De lyder bara order, uppifrån. Motsätter de sig den ordningen är det tack och adjö. Men de vill absolut ha ett jobb, precis som du en gång ville. Därför fortsätter de käckt att jollra och ljuger:

–  ”Det här blir nog bra, det klarar lilla du, klapp-på-axeln! Gå hem och sök på Google så blir det nog ett jobb till slut.”

Jag skämtar inte! Jag hamnade en gång hos en av skattemedel välbetalda jobbsökarcoacher som efter många månaders idogt ”coachande” kom fram till den lösningen på min arbetslöshet. Gå hem och googla. För övrigt är det ganska talande att man behöver låna begrepp från ett främmande språk – ”coach”. Saknar vi ord ur vårt eget språk? Det beror nog på att ingen egentligen vet vad det är fråga om.

BIDRAG

Hur kommer det sig att arbetsbristen är så stor i vårt av materiellt överflöd präglade samhälle? Vi talade om vår fantastiska teknik som har kunnat ta över allt mer av våra tidigare göromål. Vilket är – helt fantastiskt! Men i kombination med att allt färre arbetar allt mer för att de vill tjäna mer, eller/och chefen vill pressa ur dem så mycket vinning som möjligt, blir det problematiskt. Det går naturligtvis inte ihop. Någon måste offras när de som har vill ha mer istället för att dela med sig av sina arbetstimmar. Man tror att man behöver mer. Se bara på TV, statliga SVT: Vi matas med bilder på kändisarnas lyxbostäder, som blir en dröm, ett mål som går att förverkliga om man armbågar sig fram, eller har tur.

Allt handlar om att kamma hem så mycket pengar som möjligt. Varför då inte följa våra makthavares exempel och plocka så mycket skattemedel för egen del som möjligt? Det blir väl bara en liten bråkdel av vad dessa plockar, men alltid något.

Det handlar just nu, i vårt dekadenta samhälle, om att kamma hem bidrag så det räcker för överlevnaden. Och här vill jag vara MYCKET tydlig med att jag INTE menar att det handlar om att slöa på skattebetalarnas bekostnad. Det handlar om att inte slå ut dina medmänniskor från de för få lediga jobben, utan att träda åt sidan frivilligt för att istället bygga upp ett liv så fritt från penga-beroende som möjligt. Ett liv som siktar på andra värden än bara pengar.

Se bara till att inte behöva delta i allt för mycket nollställd verksamhet i Arbetsförmedlingens regi. Lite måste du tåla, men du överlever genom att ta fram skådespelaren i dig så mycket du har lust. Vi befinner oss ändå i en jättelik teater, det har jag lärt efter min tid som politiker i Kommunfullmäktige i Norrköping. Det som sägs från talarstolen där förväntas aldrig komma ur hjärtat eller ens ur ryggraden. Tvärtom, ifall någon skulle göra misstaget att yttra sig på det viset, säga sin sanning, blir det uppläxning efteråt av politiker-kollegorna som anger den sedan länge inövade normen. Alla förväntas säga färdigproducerade floskler. Tomma ord. Annat får normalt inte tillträde till det rummet.

Samma talare yttrar sig däremot på ett helt annat vis privat, på festen eller på gatan. Där tillåter man sig säga sin sanna mening, den ur hjärtat, eller ryggraden. Undrar vilken kroppsdel de andra orden kommer ifrån, de från talarstolen? De som styr vårt land och dess medborgare. Jag upplåter svaret på den frågan till mina kära läsare. Mitt svar blev så grovt.

FÅ BIDRAGEN ATT RÄCKA

Hur får du bidragen att räcka? Du är ju inte topp-politiker med ett bidrag på 50 000 kronor per månad resten av livet – som arbetslös. Jo, du går noggrant igenom varje enskild utgift och stryker så mycket som någonsin möjligt:

BÄTTRE MILJÖVÄN KAN DU INTE BLI, GLÖM ALDRIG DET! Du tar därigenom hänsyn till jordens fattiga befolkning, som knappt får del av resurserna som de feta och bleka västerlänningarna slukar.

Fördelen är att du slipper alla bekymmer med prylarna du egentligen inte behöver. För att inte tala om aktierna som du slipper se sjunka. Den gamla bilen som inte gick genom besiktningen. Du kanske kan få flera bekymmer mindre?

Har du tillgång till liten jordplätt, om så bara en rabatt, eller blomkruka – ODLA. Minns när jag i min ungdom besökte Azorerna. I de små husens mycket små trädgårdar odlades det på nästan varje kvadratcentimeter. Inte gräs, utan grönsaker och en del blommor. De senare går ju att äta även de, om man väljer dem med omsorg.

Saknar du rabatt så plockar du grannarnas frukt. Många hinner inte skörda – det är bara att knacka dörr och fråga. Blir det nej så önskar du en fortsatt trevlig kväll och traskar snällt vidare. Den här skolan handlar inte om att ge vika för din feghet. Den handlar om att plocka fram ditt mod! Vad har du att förlora? Grannarnas frukt är dessutom ekologisk (hoppas vi). Du slipper alltså frestas att köpa den giftiga, ur näringssynpunkt nästan värdelösa frukten i livsmedelsbutiken! Om du inte hittar – och kan betala – ekologisk förstås.

Finns det någonting du kan HYRA UT? Ett rum där du bor kanske? Har du fina gamla kläder, väskor, skor som du inte vill sälja – hyr ut. Du kanske kan investera i någonting att hyra ut. Småsummor inte att förakta. Om du inte är sverigedemokrat kan du dessutom bli familjehem, det behöver du inte skatta för, det kallas samhällsnyttig verksamhet och vips kasserar du in ca 10 000 mer per månad. Och gör en god gärning på köpet, i bästa fall…

Har du en TJÄNST att sälja i liten skala, så sälj till dem du litar på. Undvik sådant du måste deklarera för eftersom det ofta leder till förlust (vi är ju inga storföretag) och då kan du ju lika gärna låta bli. Det handlar om att skrapa ihop ett kapital som du på sikt kan frigöra dig med. Du vet ju vad som gäller i vårt samhälle: Den som har kapital kan köpa sig allt, även inkomst. 

Fastighetsägare kasserar in hyra. 

Är du på botten 

får du jobba som en myra.

Där ser man, poesi kan du också pröva på någon av alla lediga timmar. Ta fram ditt konstnärliga jag. Du är inte arbetslös, du är KONSTNÄR. Någon kanske blir glad att få pryda sina väggar med dina tavlor? Sätt små röda märken på dem = såld, alltid lockar det någon…  Eller varför inte måla om deras väggar helt och hållet, för en slant?

Vad vill du uppnå? Vad drömmer du om? Du är den enda som sätter gränserna. Kanske möter du likasinnad, eller kan söka efter likasinnad. Tillsammans stark – utbyt idéer och samverka. Du bestämmer om du vill arbeta ensam eller tillsammans, du är fri, glöm aldrig det!

Någon har sagt:

– ”Visst är vi alla lika, men somliga är rika.” 

Rika på vad? Pengar? Eller fantasi och kreativitet. Där börjar vi. Den rikedomen kan ingen ta ifrån oss!

PARALLELLSAMHÄLLE

Låt oss utgå ifrån att en allt för stor del av befolkningen fortsätter sin törnrosasömn och att vi tvingas fortsätta leva under de gamla politikernas vanstyre. Vi är ju inte livegna och vem har egentligen givit dem rätten att förstöra vårt land och vår möjlighet att överleva av vår jord? Vem har givit dem rätten att förgifta vårt vatten och luften vi andas? De lovar visserligen motsatsen, men bryter systematiskt sina löften.

Lögnare är lögnare och borde avsättas, men just nu utgår vi som sagt från att flertalet fortsätter att lägga sin röst på lögnarna. Då kan vi som vill överleva, om vi gör gemensam sak, skapa ett hållbart liv utanför etablissemangets sjukdomsalstrande lagar. Att kringgå dessa har de själva lärt oss genom att ofta vara de sista att följa sina lagar. Låt oss vara lyhörda och lära av dem, hur vi kringgår de lagar som stiftats för att kontrollera och knäcka oss. Vi skulle kunna gå samman i ett nätverkande bytessamhälle innehållande allt vi behöver: 

Vår BONDE som förser oss med säd och mjölk och ägg, från värdigt behandlade djur. Bonden får ändå bara drygt 2 kronor per liter mjölk för sitt slit i politikernas samhälle. Vår bondes höns får ett liv där de kan stå på sina ben och t.o.m. breda ut sina vingar, till skillnad mot de torterade djur som säljs i våra matbutiker idag, trots alla djurskydds-lagar och allt politiker-prat.

När mina barn var små tog vi med oss mjölkspannen till bonden och hämtade färsk mjölk, direkt från kon. Inte flera veckor gammal processad och förstörd mjölk med tillsatser, den från matbutiken. Den politikerna tvingar oss att köpa. Den naturliga mjölken har de förbjudit. Fast drottning Elisabeth av England lär dricka färsk mjölk.

Hon vet säkert att matbutikens mjölk är sjukdomsalstrande. Tittar vi närmare på elitens levnadsvanor kan vi konstatera att de ofta inte konsumerar de giftiga produkter som de säljer till folket. 

Vi gjorde egen yoghurt på mjölken från bondgården. Den godaste yoghurt jag någonsin ätit! Fet och härlig och troligtvis proppfull av näringsämnen. Den var nämligen varken pastöriserad = upphettad = död åt känsliga näringsämnen, eller homogeniserad = fettet blir finfördelat = ökar risken för åderförkalkning och blodpropp.

GRÖNSAKSODLAREN förser oss med frukt och grönt odlat för att ge oss näring, inte för att med giftbesprutning preparera oss som kunder till läkemedelsbolagen och deras aktier. 

HANTVERKARE av alla de slag, restaurangägare som tillåts laga maten i ett normalt kök (inte ett svindyrt monster-regel-kök), bagare, SJUKVÅRDARE av alla de slag, barnmorskor. 

På tal om BARNMORSKOR – min sista förlossning var en hemförlossning.

Hemförlossning är enligt forskning säkrare för både mor och barn eftersom modern slipper stressande sjukhusmiljö och transport dit, vilket förlänger förlossningen. Istället kan hon slappna av och koncentrera sig på att föda, vilket innebär att barnet föds snabbare, varvid risken för syrebrist för barnet minskar, med allt vad det annars kan innebära av allvarliga komplikationer. En komplicerad förlossning kan man ofta förutspå och alltså planera för sjukhusförlossning.

På barnavårdscentralerna varnas vi för hemförlossning trots att just syrebrist är livsfarligt. Varför ska vi lyssna på den vinklade, konventionellt läkemedelsvänliga och ofta sjukdomsalstrande informationen vi serveras på skattebetalarnas bekostnad? Vi kan väl tänka själva och genomskåda deras syften!

Minns även när jag tillbringade två veckor på Södersjukhuset i Stockholm p.g.a. svårt sjuk anhörig. Vad jag lärde av den vistelsen var att du måste vara mycket frisk för att klara av en sjukhusvistelse. Alternativ vård är verkligen att föredra! Och nu när vår regering EU som bäst håller på att förbjuda naturens egna LÄKEMEDEL till förmån för deras kumpaner läkemedelsbolagen, så får vi hitta våra kanaler på annat håll istället. På nätet kan vi beställa råvaror eller färdiga produkter direkt från t.ex. Indien. Om vi inte kan odla eller finna läkemedlen själva i vår natur. Det mesta vi behöver finner vi där.

Fröerna från vår egen odling bör vi omhänderta varsamt. Sådana vill makthavare som jätten Monsanto förbjuda – för att vi ska tvingas köpa deras sjuka fröer istället, för att maximera deras kontroll och vinst. Vi måste tänka oss för och arbeta i det tysta. Kanske vara beredda på att behöva gömma våra ekologiska, inte genmanipulerade fröer. De senare kan leda till infertilitet. Alltså artens utrotning. Vi vill att vår jord med dess invånare överlever, inte bara makthavarnas bankkonton. Därför väljer vi att inte experimentera med naturen innan vi vet att den inte tar skada.

Idag skrivs KNARK ut i groteskt ökande mängder till våra barn och vuxna. På vårdcentralen. Godkänt av politikerna och deras tjänstemän. De kallar det inte för knark. Det har istället döpts till alla möjliga konstiga namn för att vi inte ska förstå att vi blir drogade och lurade. De som av egen bitter erfarenhet vet vad det är, kallar det för statligt knark.

Statligt knark är lika beroendeframkallade som knarket på gatan. Skillnaden är att vinsten går till läkemedelsbolagen. Gatans vinst går till ”mannen på gatan”. Han som ska knäckas och stoppas i finkan. Medan läkemedelschefen spatserar omkring med sin tunga aktieportfölj tillsammans med sina kollegor politiker. 

Istället för de ständigt nya skolreformerna som skapar förvirring bland lärare och elever och leder till stadig försämring av den svenska SKOLAN – om man läser statistiken och besöker ett klassrum – så ska lärarna i vårt parallell-samhälle ges utrymme att skapa en skola baserad på KUNSKAP och ERFARENHET inom pedagogiken. En skola där eleven får förutsättning och ro att utvecklas och lära. Där trångsynta och makthungriga politiker inte tillåts förstöra undervisningen med sina förvirrade idéer.

HEMUNDERVISNING har våra makthavare förbjudit i den nya skollagen, men om ”synnerliga skäl” föreligger kan det utdelas tillstånd. Jag önskar inte att föräldrar ska undervisa sina egna barn i var sin stuga, men kanske man kan använda lagstiftningen om hemundervisning till att komma runt kvävande skollagarna och den vägen bygga upp en fri skola baserad på beprövad och framgångsrik pedagogik. För elevernas bästa – inte för makthavarnas egoistiska syften och kontrollbehov. Kanske Sverige då lyckas ta sig upp ur den usla placeringen i den internationella Pisa-studien igen…

Våra BOSTÄDER byggs i kretsloppstänkandets och lågenergiförbrukningens tecken. Elförsörjningen ska kunna byggas utanför det statliga kraftnätet för att även mindre kapitalstarka individer ska ha råd att använda den. Idag tvingas vi ju betala halva el-fakturan till staten. Elen är dyr nog utan att staten dessutom ska skinnflå oss.

Om någon kommuntjänsteman, landstingstjänsteman, statlig tjänsteman eller EU-nisse skulle komma på besök för att ta ifrån oss det vi byggt upp, ja då måste vi naturligtvis försvara oss. Men snälla du – sikta på portföljen. Vi ska gå varsamt fram även om dessa byråkrater försöker knäcka och skinnflå oss. Vi är pacifister!

MYCKET VIKTIGT: Vi behöver en skicklig JURIST som vägleder oss och visar hur vi tar oss runt alla korkade och onödiga lagar och fram genom kryphålen. Vi vill ju inte dömas för brott och hamna i finkan. Vi vill ju bo i vårt lågenergihus och äta giftfria grönsaker. Den enda som däremot kan tjäna på att dömas till fängelse är åldringen som dömts av politiker att äta plastpåsematen – ni minns den med ett näringsinnehåll sämre än kattmat – och som sällan får en nypa frisk luft. I finkan är maten mycket bättre och kanske lite spännande att få uppleva något nytt på ålderns höst? Där är utevistelse dessutom lagstadgad, om än bakom galler. Men kanske bättre det än ingen frisk luft alls!

Det är hög tid att vi lär av etablissemangets framgångsmetoder om vi ska ha en chans att överleva. De vill oss inte väl, de vill bara skinnflå oss. Varför inte bli topp-experter på att plocka skattemedel, sådant går att utveckla till groteska mått för den som vill, det har vi ju många exempel på vid det här laget! Läromästarna i att lura till sig skatte-pengar långt över rimlighetens gräns är många. Ute i världen går som sagt ryktet att vårt land är ett bidrags-paradis som hela släkten kan livnära sig på. Bara att lära sig reglerna och säga rätt – sedan är det BINGO. Varför ska vi stillatigande fortsätta sponsra detta missbruk?

För vår trygghets skull behöver vi även en POLIS, som naturligtvis heter något annat. Kanske ”Gullegris”. I motsats till vår statliga polis har parallell-samhälles-polisen till uppgift att skydda och hjälpa medborgare och brottsoffer. Den finns där medborgarna finns, inte bara bakom dataskärmen i polis-huset. Brottslingen får istället vända sig till statliga polisen för fortsatt skydd och hjälp att fortsätta med sin verksamhet.

Vi har ju redan en lång rad säkerhetsföretag som mot betalning erbjuder medborgarna skyddet som den statliga polisen har slutat ge. Trots att vi tvingas betala allt mer till den statliga polisen – för ingenting. Kanske inleder vi byteshandel med något av dessa säkerhetsföretag, eller varför inte skapa ett nytt säkerhetsföretag direkt anpassat till våra behov?

DIREKTDEMOKRATI

En bloggare i Algeriet sade angående revolten i maj 2011: 

”Vi behöver människor som älskar sitt land och inte bara skor sig.”

Det gäller inte bara Algeriet, det gäller även Sverige – och varför begränsa oss till enstaka länder? Vi säger istället:

”Vi behöver människor som älskar vår jord och inte bara skor sig.”

Ta därför ifrån politiker makten att roffa åt sig och ruinera det som tillhör oss och med regler strypa oss. Vi behöver utrymme att vara kreativa och skapande och vill överleva på ett värdigt vis – inte genom att slå och armbåga oss fram. Vi vill väl inte fortsätta att tjäna hycklande politiker och giriga makthavare – som om vi fortfarande var livegna? Vi har haft våra tyranner länge nog som varken har känt ödmjukhet eller vördnad inför sina medmänniskor och allas vår jord. Det är hög tid att byta riktning och resa sig.

I beskrivna parallellsamhället försöker vi bygga upp ett liv så befriat från dagens samhällsdekadens som möjligt. Vi vill bygga upp ett hållbart samhälle där vi visar hänsyn till våra medmänniskor och vår jord – i verkligheten och inte bara i politikers och journalisters förvrängda ord. Ord som vi länge nog sett leder till sin motsats.

Hur kan vi påverka vår framtid vid nästa val? En sak är säker: Lägger du din röst på ovan beskrivna politiker garanterar du fortsatt korruption och förfall av vårt samhälle och allas vår jord. Det systemet är föråldrat och håller på att köra vårt samhälle i botten.

För att vända vår sjunkande samhällsskuta bör vi överföra makten direkt till folket. Vi har redan tekniken som gör det möjligt att genomföra fortlöpande digital folkomröstning i så många frågor som rimligt. Istället för att våra inkompetenta och förljugna ”företrädare” gör sina förödande tryck på voteringsknappen i riksdagen så kan vi själva lägga vår röst – direkt! 

Vi kan knappa in vårt personnummer som identifieringskod/e-legitimation i mobilen, datorn eller internetdosan för ändamålet. Därefter lägger vi vår röst och ett dataprogram räknar rösterna – utan valfusk på riks- landstings- och kommun-nivå!

Var med och kräv att få genomföra

DIREKTDEMOKRATI genom FOLKOMRÖSTNING

Sluta avlöna floskelmakarna – deras tid är förbi!

Våra barn och barnbarn skall aldrig behöva säga:

– ”Varför gjorde ni ingenting, ni såg väl förfallet? Såg ni inte att vår möjlighet att överleva höll på att tyna bort?”

 

 

Bakgrund till Gräsrotsrevolutionen

Erfarenheterna som ledde till min politiska bana är sammanfattade i en text som jag skickade till samtliga partier sommaren 2010, innan valet. Även de statliga myndigheter jag lärt känna fick texten, samt några tidningar.

Jag var mycket nyfiken på hur de behandlar och besvarar en medborgares utskick. Hur skulle partierna reagera på en väljares erfarenhet av det system alla utom Sverigedemokraterna varit med om att skapa – under många år – för de flesta av dem många långa decennier? Det var första gången jag tog kontakt med något politiskt parti. Sådana jag lagt min röst på, givit mitt förtroende ända sedan jag fick rösträtt. Jag lade min röst varje val, trots att jag befann mig utomlands ibland. Det kändes som ett viktigt samhällsansvar.

Så här svarade partierna och vi börjar med Socialdemokraterna:

Hej Cornelia.

Tack för ditt mejl.

Tack för dina reflektioner och synpunkter.

Vänliga hälsningar

Karin Berg
Brevsvar
Socialdemokraterna

Centern, det parti jag givit min röst flest gånger, fram för allt p.g.a. mitt solklara motstånd mot kärnkraften – ja, nu vet vi att de lurade sina väljare grundligt, men det anade jag inte då, godtrogen och dum som jag var:

Hej,

jag har läst det mesta i det mycket långa brevet. Förstår att du drömmer om ett annat liv och en annan värld. Men, vill man inte konsumera så behöver man ju inte. Då kan man antingen spara eller också behöver du ju mindre pengar. Det valet är ditt. Men, vill du inte lönearbeta utan leva i naturahushåll så vet jag personer som gör det – i vart fall väldigt nära. Men, jag väljer ett annat liv själv och det tror jag gäller för väldigt många. Jag tror på utveckling, på tekniska framsteg och på att våra liv och världen då kan bli bättre, mer innehållsrika och spännande.Jag tror på att vi alla mår bra av utmaningar, att de får oss att växa som människa. Men vi människor är inte egoister – utan humanister.Vi är sociala varelser som behöver varandra och vill ta ansvar för mer än oss själva. Jag vill då ta ansvar även för den jord vi ärvde – för mina barns och deras barns skull.

Med vänlig hälsning,

Kerstin

Kerstin kallade mig alltså drömmare och att hon minsann trodde på framtiden och tekniken. Jo, man kan ju alltid hoppas att den tekniska forskningen går framåt så vi slipper fortsätta dumpa det livsfarliga kärnavfallet över våra barn och barnbarnsbarn, som Centern satt i system.

Vänsterpartiets Hanna hänvisade till en sida där jag kunde läsa vad VP vill göra för ensamstående mammor. Jag gissar att hon bara läst rubriken:

Hej! 

Jag heter Hanna och jobbar på Vänsterpartiets riksdagskansli. Jag har nu läst ditt mejl. Jag vill skicka med en länk till dig: http://korta.nu/6b13 

Där kan du läsa (om du vill förstås) vad vi vill göra för ensamstående mammor. 

Vänliga hälsningar,

Hanna Löfqvist
Vänsterpartiets riksdagskansli
hanna.lofqvist@riksdagen.se

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet svarade inte alls.

Hur svarade då Sverigedemokraterna? Här får jag inflika att eftersom jag var nästan helt övertygad om att jag INTE passar dit efter allt jag läst i mainstream-media, så ställde jag där även frågan: ”Passar jag, med dessa åsikter, till SD?”

Hej Cornelia

Från Sverigedemokraternas kansli fick jag kännedom om ditt mail och ville därmed välkomna dig till vårt parti med en bekräftan på att du hör hemma här. Din berättelse kring självupplevda erfarenheter av Sverige var en fantastisk upplevelse att läsa där du på ett professionellt sätt fångade in den svenska mentaliteten i ett nötskal. Trots allvaret framlystes humorn och jag kunde så väl identifiera mig med det du skrev. Har man den här förmågan som du har, är det ett mycket värdefullt redskap till att väcka upp törnrosa-sömnen hos många. Spar därför alla dina skrivelser, utifall du väljer en dag att lämna in dessa till tryckning. 
 
Jag heter Margareta Sandstedt, bor i Gävle, och står som nummer sex på Sverigedemokraternas riksdagslista. Här i Gävle har jag under en mandatperiod  suttit som kommunfullmäktigeledamot för Sverigedemokraterna odh det har varit mycket lärorikt och intressant. I mina politiska uppdrag figuerar jag även nämndeman i tingsrätten och ledamot i Kyrkomötet och Uppsala stift där jag utifrån min kristna tro arbetar tappert och ihärdigt med att försöka motverka svensk galenskap. Jag lovar att jag under den tid jag varit engagerad i Sverigedemokraterna tvingats använda mycket galghumor för att orka stå emot de vansinnigheter som spelats upp framför ögonen på mig.
 
Jag blir oerhört glad varje gång jag träffar på en människa som tänker självständigt. Det styrker. Utifrån din skrivelse har du väckt mitt intresse och jag skulle därför bli glad om du ville fortsätta att skriva och berätta lite om dig själv. 

Vänligen/Margareta

Bara en av fem statliga myndigheter svarade på mailet som följer här:

Kära politiker och underlydande!

”Vanlig” svensk ensamstående 3-barnsmor reflekterar över sina erfarenheter inför valet. 

Och önskar få svar!

Om inte annat vill jag veta namnen på personerna som läst mitt brev och vad de gjort av det: raderat, till vem de vidarebefordrat eller om det hamnat ”i en låda”.

Tidningarna ber jag meddela om ni vill publicera eller inte. Skickar annars vidare till andra.

MVH

Cornelia Dahlberg

SVERIGE GÅR TILL VAL – EKORRHJUL eller?

FÖRÖDANDE KORRUPTION är rubriken och ovanför den en bild på ilskna afrikaner med kedjor i händerna. I SvD den 20 mars 2010, men det kunde ju vara vilken tidning som helst, eller nyheterna på TV. Vem blir förvånad? Förödande korruption i Afrika – så brukar det heta. Långt ifrån Sverige.

– ”Stackars människor därborta. Vilken tur jag har som slipper leva där! Ska jag skänka en slant? Eller får de skylla sig själv? Jo, jag skänker en slant. En liten slant. Får mig att känna mig bättre. Jag är hjälparen. De är offren. Jag befinner mig högre upp, inte högst, men jag kan i alla fall se ner. Tillfredställande känsla.

Bläddrar vidare i tidningen och tittar på bilder, på svenska ungdomar. 

Där är en, blek och småfet. Och så hon, med glanslös blick och lila ringar under ögonen. De andra, de fattiga barnen ser förunderligt friska ut. Glädjen strålar ju faktiskt ur ögonen på många av dem, kroppen ser fin ut. Kläderna är färgglada. Inte trasiga och svarta. Undrar om de fattiga barnen där långt borta också skär sig? Önskar ta livet av sig?

Hur kunde det bli så, i vårt välreglerade samhälle? Regler in i minsta vrå, ingenting lämnat åt slumpen.

Och vi har allt. Absolut ALLT!!! 

– ”Mamma, jag behöver nya byxor.” 

– ”Men det var ju bara en månad se`n vi köpte.”

– ”Jag behöver. Vill ha. BEHÖVER!!!”

Vill ju inte säga nej till mitt barns behov. Vi hamnar på köpcentret, igen. 

– ”Titta va snygga, dom vill jag ha.” 

Byxorna ser skitiga ut. Och trasiga, rejält trasiga faktiskt. 

– ”Men dom kostar ju bara 799:-” 

Det är ju i alla fall bara halva priset, på rean. Vi tar dom.

Jo, ungen hade rätt. En månad senare MÅSTE vi köpa nya. Dom gick sönder. Tänk så finurligt mode. Och ingen sätter stopp. Alla vuxna dansar med. Vuxna? När är man vuxen? 

I gamla Rom låg människorna ner och åt. De lär ha ätit mycket. De ville njuta.

Naturen har dock en gräns, det går inte att äta hur mycket som helst. Men människorna vill så gärna äta mycket, massor, både i gamla Rom och här hos oss!

Hur lurar vi då naturen så att vi kan trycka i oss lite till? Det lär gå med hjälp av glass! Den hjälper till att skölja ner maten. Så att man orkar äta mer. Det sägs att glass serverades av den anledningen i gamla Rom. Idag bjuds det på glass mellan rätterna på riktigt fina restauranger. Istället för att kräkas. Romarna kräktes. Och åt glass. Och efter maten njöt man av att se offren slitas sönder av vilddjuren på arenan. Gladiatorspelen.

Vi tittar på nyheterna istället, medan vi äter glass.

-”Hu, så det ser ut därborta, blod och skräp om vartannat.”

För ett ögonblick växlar känslorna. Tomrummet fylls. Och när det inte visas nyheter, ja, ni vet, alla program, vi kan välja! Vi äter chips och godis och glass. Vi njuter.

Ungdomarna, de bleka och feta, med glanslös blick, de får allt. Men de vill ha jobb också. Det finns inte så det räcker. De kan ju inte få allt. Något får de väl göra själva! Finns inga jobb, så får de skriva CV istället. Med hjälp av ”coacher”. De växer som svampar ur jorden. Coacherna sitter bakom sin dator i varsitt litet perfekt rum. Här finns även stora, perfekta lokaler med många datorer, för våra ungdomar. Och toaletter exakt enligt reglerna. Ibland syns en hel flock arbetssökande ungdomar i lokalerna. De ser besvärade ut, så jag tittar bort. Så snart de får, lämnar de lokalerna. Datorerna är oftast lediga. Stolarna tomma. 

Men coacherna är alltid trevliga. Mycket trevliga.

 De lär ut hur man skriver CV. Och peppar käckt våra ungdomar. Ge inte upp, det gäller att ta för sig, visa att du är bättre än dina kamrater. Så att arbetsgivaren vill anställa just DIG, inte din kamrat. Han får sköta sig själv bäst han kan. Det finns ju coacher. Och terapeuter. Och piller.

Samtidigt som coacherna växer som svampar ur jorden måste det sparas, inom äldrevården. Personalen är för dyr tycker våra folkvalda politiker, och vi håller med. 

DET MÅSTE JU SPARAS. Varifrån ska coacherna annars kunna få sina löner? Och politikerna och deras stab? Och socialtjänst och byråkrater. Nej, nu måste vi spara. 

Chefen för äldreboendet ger den unga delen av personalen sparken, de som kom sist. De får bidrag istället och har på så vis ändå råd att köpa nästan hur många trasiga byxor som helst. Så det spelar väl egentligen ingen roll. De får istället skriva CV. Och lära hur man armbågar sig fram, ifall de inte redan lärt det.

Och våra äldre, vem bryr sej. De kan ändå inte tala för sej. Sitter där i sina stolar. I fall personalen hann sätta dem i stolen. Annars så ligger de kvar i sängen. Nackdelen är alla liggsår som ska läggas om. Men läkemedelsaktien stiger, så vem bryr sej. Och våra äldre brukar vara ganska lätta att vända på. Ingen hade tid att mata dem riktigt. Det måste ju sparas på personal! Vem bryr sej, egentligen. De kan ju inte tala för sej.

Har Du funderat på varför vi ska spara inom äldrevården, eller skolan, eller sjukvården, eller…, samtidigt som vi delar ut bidrag? Det är ju skattepengar vilket som. Varför inte låta våra unga medborgare få arbete, ett meningsfullt arbete? Och alla andra för den delen.

Kan det vara så att svaret är: Nej, vi behöver offer! Vi behöver samhällsmedborgare som befinner sig på botten, för att upprätthålla maktbalansen. Och vad är mer effektivt för att få unga människor att bli lydiga än att knäcka dem, att säga: du behövs inte. 

-”DU BEHÖVS INTE!”

Du är överflödig. Läkemedelsaktien stiger på köpet, piller mot depression har blivit så effektiva, nästan inga biverkningar. Eller?

NÅGRA PERSONLIGA MÖTEN MED STATLIGA MYNDIGHETER

Jag har längtat mycket och länge efter att få barn. En gynekolog upplyste mig om att jag aldrig skulle kunna få egna barn. Om jag ändå ville försöka få barn skulle jag skynda mig, innan 25 års ålder, därefter var det försent. Min allra högsta önskan var att få barn, egna barn, i alla fall ett, om det ändå var möjligt!

När jag var 31 födde jag mitt första barn. Sedan kom nästa och så nästa.

Jag tog hand om mina barn så gott som själv tills min yngsta var 3 år gammal. Kunde aldrig förstå varför jag skulle lämna mina barn på institutionerna kallade ”Dagis”. Min högsta önskan hade gått i uppfyllelse och jag ville vara nära mina barn. Att stressa till dagis tidigt på morgonen med klockan som en hackspett i huvèt, för att hämta hem dem på kvällen, utschasad, sätta dem i TV-soffan för att få någorlunda ro och sedan vara glad när de somnat i sina sängar, vad är det?

Förstår än idag inte varför svenska kvinnor och män vill ha det så.

Men så blev pappa arbetslös och mamma behövde dra in till försörjningen och med tiden blev det heltidsarbete, precis som sossarna och vänsterpartiet, och tydligen övriga partier med, så gärna vill. Då finns ingen risk för att mamma är hemma med sina barn och fördummas. Nej, de tas om hand av utbildad personal, som inte fördummas av att vistas med barnen. De är ju utbildade. Och fram för allt är de känslomässigt inte så förbundna med våra barn. Om något av dem blir sjukt en dag, ja då, handen på hjärtat, blir mången dagisfröken glad, lite i alla fall. Det blir ju färre barn som ställer till besvär.

Och våra barn, ja, de mår enligt våra folkvalda politiker prima av att vistas med dessa professionella, från 1 års ålder. Tråkiga mamma eller pappa kan inte stimulera dem tillräckligt, för det är just vad barnen behöver, professionell stimulans. Det ska formas i tid. Att det är bevisat att vi bryter ner våra barns immunförsvar med denna tidiga utmaning talas det sällan om. Det passar inte makthavarnas mål om total kontroll över en medgörlig befolkning.

Frågan är varför folket vill ha det så? Vi väljer ju våra politiker. Eller har makthavarna redan lyckats? Är vi så trasiga att vi inte ser?

FÖRSÄKRINGSKASSAN

Med tiden gick heltidsarbetande 3-barnsmamma i väggen, som det kallas. Sjukskriven några veckor skulle göra susen. Det gjorde inte susen. Förlängd sjukskrivning och med tiden tilldelades jag handläggare på FK. 

Jag var helt övertygad om att FK:s hanläggare var intresserad av att jag skulle återgå till arbete så fort som möjligt, för samhällsekonomins skull, och kom med egna idèer och förslag på hur det skulle kunna lösas. Men handläggaren var inte alls intresserad av något sådant. Gång på gång fick jag höra:

– ”Det ingår inte i våra ramavtal.”

Med nasal röst. Jag hör den än idag.

Tilldelades snart en ny handläggare och fick åka till Tranås till Försäkringsmedicinskt centrum för utredning. Det kostade skattebetalarna 10.000:-/dygn. Det blev några dygn. Och det blev en mycket trevlig vistelse. Rena semestern! Bodde på hotell och fick måltiderna serverade. Träffade mycket trevliga människor. Varför klaga?

Resultatet av utredningen blev exakt samma som min läkare tidigare skrivit. Jag upptäckte att ingen ville läsa utredningen. Den var väl för lång.

Nu fick jag istället gå kurs i att marknadsföra mig. Skriva CV. 

Kursen varade flera veckor och personalstyrkan var tät. Arbetsförmedlingens handläggare fick agera coacher och de trivdes som fisken i vattnet. Min handläggare på FK satt också med och lyssnade och fyllde vatten i våra glas. Det var sommar och varmt. 

Samma handläggare sade några gånger åt min arbetsgivare att det vore bäst för mig om jag blev avskedad.

På kursen skulle vi lära oss att sälja oss. Sälja mig. Inte som prostituerad. Det är förbjudet. Nej, det kallas ”marknadsföra sig”.

Vi fick även lära oss att vi inte skulle säga att vi var sjukskrivna. Vi fick lära oss hur vi skulle göra för att visa att vi är bättre än 19-årig arbetslös. Hon med livet framför sig, full av förhoppningar. Eller? Hur är det med förhoppningarna? Glanslös blick? 

Jag har haft turen att växa upp i en tid då jag var behövd på arbetsmarknaden. Jag kände mig alltid behövd. Jag vill inte armbåga mig fram. Jag vill ge 19-åringen jobbet tills jag verkligen är behövd. Men så får jag inte göra säger Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Kristdemokraterna, Folkpartiet, Moderaterna, Centerpartiet. Enhälligt tvingar de oss slåss om obefintliga jobb. Och vi röstar på dem. De känner till siffrorna om någon, antalet lediga jobb och antalet arbetssökande. Kan det ha med makthunger att göra? 

Förödande korruption?

Plötsligt, över en natt, blev jag friskförklarad av FK:s läkare. Hon hade aldrig sett mig eller talat med mig, men hon visste att jag blivit frisk. Socialdemokraterna behövde ”spara pengar” och min diagnos blev ogiltigförklarad, trots flera läkares samstämmiga yttrande. Läkare som FK skickat mig till. Så kom det sig att min sjukpeng på 7.000:-/månad (en lagom summa att leva på för ensamstående 3-barnsmor enligt dåvarande Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet) blev utbytt mot A-kassa på 10.000:-/månad. Jag föredrog ändå sjukpeng, helt enkelt eftersom jag var sjuk, men nu skulle jag vara arbetslös. Det hade jag inte varit tidigare och fick panik. Hur skulle jag i mitt tillstånd orka försörja mig och mina 3 barn. Under tiden hade jag blivit ensamstående. 

Så kom det sig att jag deltog i affärer, som skulle ge en liten månadsinkomst, med W., som var sambo med en kollega på skolan jag arbetat på. En kvinna jag hade stort förtroende för.

POLISEN

Det hela slutade med att jag blev bedragen på en stor summa pengar – lånade pengar. När jag förstod att bedragaren W var just en helgjuten bedragare och att hans sambo – som jag hade haft stort förtroende för och som försäkrade att jag kunde lita på W – samarbetade med honom, ville jag gå till polisen och göra en anmälan. Så hade jag lärt att man gör om man utsatts för ett brott. Det var första gången i mitt 45-åriga liv. 

W gjorde dock klart för mig att han skulle skada mina barn och mig ifall jag gick till polisen. 

Efter mycken vånda tog jag mod till mig och gick ändå till polishuset i Norrköping. Det regnade och jag passade på medan barnen var på musikskolan. Genomblöt kom jag fram och förklarade vad som hänt och berättade om hotet – varpå poliskonstapeln frågade en kollega om råd. Svaret blev: 

– ”Detta är inget polisärende, det är ett advokatärende.”

Suck. 1.500 kronor/timme hos advokaten när pengarna är borta är mycket. Polisen betalar jag till oavsett om de gör något eller inte. Jag gjorde i alla fall som polisen sade och tog kontakt med en advokat. Denne upplyste mig om att detta var ett polisärende, eftersom hot fanns med i bilden.

Gå tillbaka till polisen gjorde jag inte, inte då, förtroendet för polisen sjönk. 

W tyckte inte om att jag varit hos polisen och satte nu in storstöten: länsade mitt hus på värdesaker och lyckades bedra mig på en stor summa pengar.

Vart vänder man sig då i vårt land?

Visste inte bättre utan gick tillbaka till polishuset några månader senare och gjorde ett nytt försök. Denna gång togs min anmälan emot och jag blev informerad om att det gjorts ett tjänstefel när min anmälan inte togs emot första gången.

– ”Det blev ett dyrt tjänstefel för mig” svarade jag och min handläggare ryckte på axlarna. Han sade bl.a:

– ”Det är uppenbart att W är tjuv”.

En hel del av mina värdesaker hittade jag nämligen på Pantbanken under W:s namn. Och min handläggare på polisen menade att han skulle se om ”vi får plocka in honom”.

Tiden gick och en dag frågade jag hur det gick med att ”plocka in honom”? Svaret blev: 

– ”Häktet är fullt.”

Det har tydligen varit fullt 5 år nu, har inte hört ifrån Norrköpingspolisen sedan dess. Min anmälan ligger i en låda antar jag.

Min handläggare på Norrköpingspolisen upplyste mig (för 5 år sedan) om att socialdemokraterna infört ett nytt poängsystem. Det innebar att polisen fick poäng för varje brott de löst, d.v.s. sätta dit liten fortkörare gav poäng och att lösa ett mord gav poäng. Jag antar att polisen arbetar efter samma metod än idag.

– ”Du kan tänka dej vilken kvalitet det blir på arbetet” sade min handläggare på polisen.

Jo, det kunde jag tänka mig och förstod att det troligen aldrig skulle nystas i bedrägeriet jag utsatts för – eftersom poängen kan tjänas in mycket trevligare och lättare än så. 

Det skulle visa sig att jag förstått saken rätt. 

Vid ett av de ofta trevliga samtalen med min handläggare på Norrköpingspolisen berättade han en episod: Han och hans kollegor hade vid ett tillfälle varit säkra på vem som var ”mördaren”, men eftersom han visste hur Rättssverige fungerar, så brydde han sig aldrig om att försöka få mördaren åtalad.

– ”Jag ville inte att han skulle gå därifrån som fri man med ett saftigt skadestånd.” sade min handläggare.

Jag tvivlar inte på hans erfarenhet.

En annan gång fick jag av min handläggare veta att:

– ”Åklagarna har ingen lust att ta tag i ditt ärende eftersom papprena är så röriga.”

Han undrade varför jag inte skrivit skuldbreven med W enligt en färdig mall på nätet. 

Lärdom: Om Du någon gång utsätts för brott – tänk då på att göra det enligt mallen på nätet!

Jag tvekade tidigare på att lämna ifrån mig dessa papper och frågade först samma handläggare om det inte kunde skada mig. Han svarade då:

– ”Varför skulle det?”

Tvärtom, det skulle vara bra för att få struktur! – menade han. Och jag gav honom papprena. 

(Går jag in i en butik och får höra att de anställda inte har någon lust att hjälpa mig, går butiken snart i konkurs, det vet alla. Men det berör inte våra statliga myndigheter, de sitter säkert på skattebetalarna så länge vi väljare fortsätter att rösta som vi brukar.) 

På så vis blev det klart för mig att polis-myndigheten är lika korrumperad som de andra myndigheterna jag kommit i kontakt med och att jag, om jag ville få tillbaka mina pengar och skapa rättvisa, fick söka på annat håll: 

Genom en tidningsannons i Örebro fick jag kontakt med en detektiv-byrå, Bergslagens Detektivbyrå. Det skulle visa sig att jag anlitat en ny bedragare.

Denna gång ringde jag polisen i Örebro. Konstapeln trodde inte det var tillåtet att bedriva detektiv-verksamhet och skrev en rapport. 

Jag blev efter en tid uppringd av en annan konstapel, som upplyste mig om att detektiven inte gjort något brottsligt genom att ta betalt för en tjänst som han aldrig genomförde, eftersom vi hade ett avtal! Lukrativ bransch med andra ord: Det är bara att få folk att ingå muntliga avtal, så kan man enligt Örebropolisen blåsa dem hur som helst!

Konstapeln menade att jag skulle söka hjälp hos Kronofogden istället, det var rätt myndighet att handskas med mitt ärende.

Efter många och omständliga turer hos Kronofogden blev jag upplyst om att ärendet var Polisens sak…

Tillägg:

Först år 2010 fick jag efter min förfrågan hos polisen muntligen reda på att mitt ärende lagts ned redan år 2007. Inte ett meddelande, ingenting om att de beslutat att lägga ned. Nu fick jag veta att ”Det lades ned 2007-01-11 av KO Magnus Lindquist.” Orsak: BROTT KAN INTE STYRKAS.

Att W placerade en lång lista med stöldgods på pantbanken, med polisens goda minne, är tydligen inte brottsligt i Norrköping. Det går också bra att ta betalt för en lägenhet som inte existerar. Att W skrev under gällande avtal med 2 vittnen har heller ingen betydelse. Brott kan inte styrkas???

Våren 2011 bad jag sedan polisen att få tillbaka mina papper i ärendet. Varför ska de ha papper som åklagaren inte har någon ”lust att ta tag i”? Denne klagade ju på att de var så röriga, men inga papper kom och inte heller något meddelande om varför. Den 9 juni frågade jag polisen varför jag inte fick tillbaka mina papper i ärendet. Min gamla handläggare Magnus Bjelling svarade då: 

– ”De har inte hittat papperna.”

Papper valsar kanske enligt regelverket runt på så många bord att ingen kan hålla reda på dem? Politiker menar att då behöver man anställa ännu fler byråkrater eftersom arbetsbördan växt, av någon underlig anledning… Enligt mig är det istället hög tid att då avskeda så många av dem som möjligt, i kombination med att avskaffa så många onödiga regler som möjligt. Låt istället kvarvarande anställda använda sig av sunt förnuft. Jag kan garantera att vi skulle få otroligt mycket mer gjort och fram för allt få någonting som kallas kvalitet som resultat!

Senaste uppdatering om min personliga erfarenhet av vilka brott polis och åklagare prioriterar, eller med deras uttryck – ”Har lust till”: Brottsplats Ruttet träd.

Slut tillägg som inte skickades till nämnda adresser.

Vem blir förvånad?

Om Du, käre läsare, blir förvånad över myndigheternas sätt att handskas med skattebetalarna, hör gärna av Dig till mig, Du är nog ensam! Däremot blir jag förvånad att alla väljare som vet att myndigheter arbetar på detta sätt vill fortsätta betala för deras arbete.

ARBETSFÖRMEDLINGEN

Jag tror att de flesta vid det här laget vet att arbetsförmedlingen sällan förmedlar arbeten. 

De förmedlar papper, med regler. Och erbjuder kurser i hur man skriver CV. 

Korruption? Nej, vi följer bara reglerna.

Jag vet, kära läsare, det är inte arbetsförmedlarnas fel, de lyder bara order, blind order, de har inget val, behöver ju försörja sig, eller hur? Det är politikerna som knåpar ihop allt, inte för att de egentligen vill, utan för att de måste göra, för att få lön och försörja sig. Ingen har väl ansvar? Och vi fortsätter att rösta, som vi alltid gjort. 

BYGGLOVSKONTORET

Efter skilsmässan flyttade jag till ett litet renoveringsobjekt på 68m2 med 2 sovrum. Mina barn var 10, 12 och 14 år gamla, så jag ville bygga till. Då måste man fråga om lov på Bygglovskontoret. 

Jag började med att sätta in ett fönster i gamla delen. Bygglovet till det kostade lika mycket som nya fönstret.

Och bevilja lov att bygga till ett hus på 68m2 skulle visa sig vara en mycket komplicerad fråga som tog BK flera månader att lösa:

De besökte mig och mätte takhöjden i källaren. Jag blev upplyst att om källartakhöjden inte hade varit rätt centimetertal enligt paragraferna hade vi fått fortsätta trängas på 68m2. Handläggaren mätte och mätte, överallt, och såg mycket allvarlig ut.

Vad Du tvingas betala för det varje månad vill Du nog inte veta.

Jag tilldelades en ny handläggare på BK. Han visade sig vara pappaledig t.o.m. dagen innan min möjlighet till påverkan gick ut. 

Jag kan dock bli ganska förbannad, och det blev ”fart” på bygglovskontoret och jag kunde äntligen börja bygget. Hade önskat få klart innan vintern, men den drömmen sprack. 

Plötsligt dök ett stort problem upp. Det visade sig att huset ligger snett i förhållande till tomten. Det var hela 40 cm snett!!! Och eftersom tillbyggnaden på 2 sovrum bara var 18m2, ville jag inte minska mer än nödvändigt.

Enligt min arkitekt från Idre var det inga problem: man frågar grannen om det är ok att bygga nedre delen av den lilla tillbyggnaden några cm närmare deras tomtgräns, om det är ok fyller man i ett antal blanketter och får säkert godkänt. Grannarna sade ja och vi fyllde i alla blanketter och jag skickade in dem. Norrköpings Bygglovskontor svarade:

– ”Nej!”  

Fick veta av snickarna i området att jag saknade personliga kontakterna på Bygglovskontoret som hade givit klartecken.

Korruption?

Varje gång jag städar i min sneda tillbyggnad påminns jag om Norrköpings Bygglovskontor. Som tur är kan jag skratta. De sitter i stan`s finaste lokaler. Vilken utsikt! Perfekta lokaler. Inte en dammråtta. Tänk om våra äldre fick njuta av sådan utsikt!

Jag har levt ett år i Kalifornien. Där slog det mig att många byggnader var både vackra och personliga, det var ett rent nöje att se. Man kunde känna fantasin och kreativiteten flöda. Blev glad!

Jag fick veta att där behövde folk inte gå till något Bygglovskontor. 

NY VÄG?

Kära läsare! Våra värderingar och vanor sitter, som vi vet, djupt. 

Många av oss vet eller anar också att det brinner i knutarna. Hur står det till med vår jord? Med oss själva?

Personligen tror jag att vi hamnat i en återvändsgränd. 

Vad gör man där? 

Går vidare tills det är Stopp? Står där och tittar på utsikten, med glanslös blick.

Eller går runt, runt på vändplanen.

Eller återvänder till gamla trygga vägen, tillbaka till TV-soffan, tills bilringarna blivit tunga runt midjan.

Eller kan det vara så att det är dags att söka, upptäcka, skapa en ny väg?

Många gör det redan, på olika håll, små öar i världen.

Det är som att gå och handla i matbutiken. Kilometerlånga hyllrader proppfulla med varor. Egentligen gapar hyllorna tomma, de är tomma på substans, på innehåll. De finns för att mätta folk med pengar, inte med näring. Men här och var dyker en vara upp som en liten ö av substans, av innehåll. Vi kan välja, men det är en utmaning varje gång, så många tomma lockelser. Som politikernas ord inför valet.

Vi har under lång tid röstat fram än det ena, än det andra blocket. Oftast rött, nu med smak av lite grönt, och ibland blått. 

Själv märker jag knappt någon skillnad. 

Är det kanske så att nytänkande är omöjligt i ett gammalt uttjänt system? Där makthungern, korruptionen, byråkratin nästlat sig in i varje vrå, som en tung, uttorkande, kvävande, förlamande dödsdom. En cancersvulst vi ger lavin-fart genom att blunda.

ETT GAMMALT PRAKTISKT FÖRSLAG

Den kallades ”medborgarlön”. Jag hörde aldrig debatten, men fick höra att medborgarlönen kunde ersätta dagens bidragssystem och bli billigare för skattebetalarna!  Men idèn har förkastats, tydligen av alla politiker. Underligt. Hur kommer det sig? Är den för bra?  Kan det vara så att den är ett hot mot makthavarna? 

Tänk Dig småbarnsmamma som slipper jaga till dagis och sedan hem på kvällen efter jobbet för att slänga ihop snabb-maten och låta TV:n uppfostra barnen. 

Tänk om hon, eller pappa, får råd att välja att ta hand om och uppfostra sina barn istället för att konkurrera om de för få jobben och gå kurser i att skriva CV. 

Tänk Dig kvinna som blir respekterad för vem hon är och vad hon kan, istället för att göra om henne till heltidsarbetande karriärsugen för att hon skall åtnjuta respekt. Tror Du hennes barn blir mindre dugliga då? Eller att mamma blir dum i huvèt?

Tänk Dig unga, nyutbildade människor som slipper köa på arbetsförmedlingen för att inse att de inte är önskade. Som kan välja att skapa själva utan att först formas i ett rigoröst, tvingande regelnät.

Tänk Dig ett samhälle där konstnärerna inte är beroende av att bli godkända av byråkrater för att få sin konstnärslön, utan där varje konstnär får en överlevnadsslant som gör att de slipper ägna tid åt att lura till sig bidrag. 

Och tänk Dig ett samhälle där våra statligt anställda får ägna sig åt samhällsnyttig verksamhet istället för att mekaniskt kackla och älta i paragrafernas skenvärld. 

Tänk Dig ett samhälle där alla uppmuntras och får möjlighet att göra det de innerst inne tror på av sina liv. Istället för att slåss.

Tänk Dig ett samhälle där människor kan välja vad de vill arbeta för. Kanske inte pengar, utan en vision! 

– ”Men alla kan inte gå hem och leka konstnärer, tågen sluta rulla, akuten slå igen porten.” 

– ”Lugn, överlevnadsslanten är ingen lyx-lön och de flesta kommer vilja tjäna mer än så.”

Man förändras inte över en natt.

Förlorare på en sådan förändring till frihet är makthungriga människor som önskar kontroll över en osjälvständig och trasig befolkning. 

Som har behov av att trampa på någon.  

Kanske skänka en slant, en liten slant av sitt överflöd.

Våra politiker är förtvivlat eniga: Vi måste fortsätta konsumera så mycket som någonsin möjligt, eftersom det skapar ”jobb” och därmed ”välfärd”. Visst skall vi spara, vi skall spara elektricitet, genom att bygga nya värmeanläggningar, kostnad 100.000:-, för att spara.

Bara för allt i världen inte sluta köpa! 

-”Köp, köp, köp,

konserverad gröt”.

Vad är det då för jobb våra ungdomar blir erbjudna på arbetsförmedlingen? Telefonförsäljare, i mängder, säljare, sälja ännu mer, och konkurrera, konkurrera till varje pris, konkurrera ut gamla butikerna i sta`n, bort med dem, de är ju inte tillräckligt effektiva, är inte tillräckligt stora, finns inte på vartenda förbannade köpcentrum, de begriper inte att de måste växa och köpa apparater istället för människor, begriper inte att apparaterna är billigare än människorna. Vi reflekterar knappt, varför inte? det är ju bra, bra att vinna, eller hur? För att vinna måste någon förlora. Sådana är spelets regler. Slåss. Mera pengar, mera, mera! Vem vill inte ha pengar, mer pengar, vem kan tänka sig att gå ner i lön, nej, det går inte, jag behöver varje öre, hur ska jag annars överleva! Hur ska jag kunna flyga iväg på semester? Det bara är så!

Och hallå där, hur skulle det se ut, om alla fick frihet att skapa sin vision och överleva utan att tigga, oroas, trampas på och vara utsatta för politikers nycker och kortsiktiga behov? 

Hur skulle det då bli med läkemedelsaktien? Produktionen av lyckopiller skulle nog sjunka och troligen politikernas löner med?

Vem tycker egentligen att de förtjänar sin astronomiska månadslön för sina lögner och svek? 

Vill vi förändra? Vågar vi förändra? 

Det vill vi inte riskera! 

Nej, konsumera mera! 

-”Mamma, jag behöver nya byxor!”

DRÖM

Tänk om vi fick se fler människor utveckla sina mänskliga sidor istället för att konkurrera och hetsa efter konsumtion! 

Innerst inne tror jag att de flesta av oss vet att vi förgör vår jord genom att hets-konsumera som idag! 

Vi vet också att politiker vanligtvis är de sista att se och genomföra en ny väg.  

Men Du, det brinner i knutarna!

Den nya insikten, det nya tänkandet som håller på att utvecklas på alla små öar i världen behöver Din medverkan!!!

Vad är arbete? Måste det mätas i pengar?

En gammal profetia säger: 

”Först när det sista trädet huggits ner, den sista floden förgiftats, den sista fisken fångats, kommer människan att förstå att det inte går att äta pengar.”

Tror Du på förändring, verklig förändring, ett friskare samhälle?

Eller har Du gett upp?  Barnet med glanslös blick? Varför? Våra barn har det ju så tryggt och välordnat!

Varför lyser ögonen på många av de fattiga barnen? De som befinner sig längst ner. Har de en annan trygghet?  Vad lever de för? 

Du, Kära Läsare, är Hjärtligt Välkommen att skriva ett svar själv!

Eller säga det högt!

Eller sjunga det! Jag vill så gärna höra Din sång!

Måla det! Hur ser den bilden ut?

37 kommentarer till Gräsrotsrevolution

  1. Ping: Gräsrotsrevolution (nytt kapitel) | corneliadahlberg

  2. Ping: Utvisade | corneliadahlberg

  3. Ping: Lev som om staten inte finns | corneliadahlberg

  4. Ping: Har du hunnit rösta? | corneliadahlberg

  5. Ping: Hallå där | corneliadahlberg

  6. Ping: Livets slutskede i Norrköping | corneliadahlberg

  7. Henrik Larsson skriver:

    Imponerande samhällskritik. Jag menar det uppriktigt. Men oavsett skärpan i ditt insiktsfulla sätt att analysera systemet utifrån dina erfarenheter så orkar jag inte läsa allt. Texten har en monoton ton och är helt enkelt inte kreativ. Din utopi, ett parallell samhälle, är skrämmande. Inte dess form, utan dess existens.

    Att förkasta hela systemet och förespråka ett helt nytt system är kännetecknet för en sann galning.

    Jag tror att vi som vill se en förändring måste konfrontera den likgiltiga mentaliteten, som leder till åsikter, beslut och handlingar helt uppåt väggarna, med konstruktiv kritik, i sitt sammanhang vart vi än möter den. Du kan inte dissekera hela samhället och varje aspekt av den samma och sen föreslå att vi lämnar rubbet för en utopi där allt är toppen.

    Gilla

    • corneliadahlberg skriver:

      Fick för inte länge sedan höra att min text är just kreativ och blev ny krönikör här: https://honesty4u.wordpress.com/your-chronicles/. Som tur är har vi olika smak, annars vore det väldans monotont 😉

      Enligt dig säger min text att hela systemet ska förkastas – var står det?

      Parallellsamhället är egentligen en beskrivning av hur samhället har fungerat under lång tid – innan det förhållandevis fåtal som styr en stor del av världen med sin enorma rikedom tog över, till en början sakta men säkert, nu i stor hastighet.

      Att allt är toppen i det du kallar min utopi är din tolkning – det vore ju roligt om det var så, vi får hoppas på det 😉

      Henrik Larsson – du har höga tankar om dig själv och lycka till med din förändring av samhället, jag menar det uppriktigt!

      Gilla

  8. Henrik Larsson skriver:

    Cornelia. Det handlar inte om att ha rätt eller fel. Du möter mina argument med en dåres övertygelse som desperat förfäktar argumentens motsats snarare än att möta kritiken konstruktivt.

    Gilla

    • corneliadahlberg skriver:

      Känner mig inte särskilt desperat 😉

      För att kunna ge dig ett konstruktivt svar som passar in på din uppfattning av vad konstruktivt svar är får du nog specificera dig så kanske jag kan tillfredställa din önskan?

      Blir lite nyfiken på varför du blir så upprörd över min text? Har jag träffat en öm punkt hos dig så ber jag så mycket om ursäkt! – det kan vara jobbigt att ta till sig nya tankar.

      Gilla

  9. Henrik Larsson skriver:

    Ett konstruktivt svar kommer från hjärtat. Inte från drivkraften att överbevisa.

    Gilla

    • corneliadahlberg skriver:

      Så sant och så vackert Henrik – jag menar det uppriktigt!

      Lycka till med att sprida kärlek till dina medmänniskor och fortsätt arbeta från hjärtat ❤ Du kommer att lyckas riktigt bra den dagen du kan se den drivkraften även hos andra 😉

      Gilla

  10. Henrik Larsson skriver:

    Och visst kan det vara jobbigt att ta till sig nya tankar, speciellt om man redan bestämt sig för vad som är den rätta vägen. Och din retorik av att häckla ”motståndaren” när du tycker du har ett överläge är ett beteende hos empatisvaga människor och gör mig bara sorgsen.

    Gilla

    • corneliadahlberg skriver:

      Nu gör du mig sorgsen 😦 Jag försöker visa dig respekt och ge dig uppmuntran trots att du – kanske på grund av din personliga antipati? – kallar mig ”en sann galning” mm – men du fortsätter hugga och nu kallar du mig empatisvag. Du har rätt till dina tankar och känslor och ditt personliga agg mot mig. Kanske får jag lov att påminna lite lätt om ”konstruktiv” utan att du tar illa upp 😉

      Tråkigt att du upplever min retorik som häcklande, samt att du upplever att jag pratar om rätt och fel – vad jag minns har jag inte påstått mig ha rätt någonstans i texten?

      Det svåraste i en människas liv är förmågan till självinsikt. När man börjar befatta sig med den kan man ofta inse att kritik mot en annan person härstammar från brister hos en själv, sådana man blir irriterad över utan att få fatt i orsaken.

      Gräsrotsrevolutionen handlar om en samhällskritik, inte personkritik, den handlar om mina tankar om vad vi gräsrötter kan göra just nu, i pågående samhällsförfall – helt frivilligt förstås 😉 Du behöver absolut inte gilla någonting av det! Dina konstruktiva förslag däremot är varmt välkomna! – och du, min person är i sammanhanget egentligen rätt ointressant.

      Nu stänger jag datorn och ska göra något konstruktivt – nämligen gräva upp potatis 😉

      Önskar dig allt gott Henrik!

      Gilla

  11. Henrik Larsson skriver:

    ”Så sant och så vackert Henrik – jag menar det uppriktigt!

    Lycka till med att sprida kärlek till dina medmänniskor och fortsätt arbeta från hjärtat ❤ Du kommer att lyckas riktigt bra den dagen du kan se den drivkraften även hos andra ;)"

    Jag tror du missuppfattar mig. Konstruktiv kritik handlar inte bara om kärlek. Du får inte glömma att ett hjärta kan hata också. Konstruktiv kritik kan man endast praktisera då både hat och kärlek är aktiva med en ambition att bygga något. Inte med drivkraften att rasera något eller någon som du har när du häcklar din "motståndare"

    Gilla

  12. Henrik Larsson skriver:

    Ironiskt. Jag försökte samma sak. Visa respekt och ge dig uppmuntran. Tycker ändå inte du diskuterar något egentligen. Ibland trampar du ner, ibland svänger du dig med klämkäcka utrop som på något sätt skall vara uppmuntrande.

    Gilla

    • corneliadahlberg skriver:

      Liten lektion i psykologi, alldeles gratis idag:

      Nästa gång du vill visa någon respekt och uppmuntran – fundera en liten stund på om du tror den personen känner sig respekterad och uppmuntrad av att bli kallad galning, utopimakare, empatisvag, häcklare mm? Skulle du känna dig uppmuntrad?
      Liten tanke, kanske litet tips bara så där i alla välmening 😉

      För att vända en låååång och vad jag just nu anar inte särskilt konstruktiv ordväxling till något positivt så vill jag dela med mig av följande som gjorde mig mycket glad 🙂
      http://www.gp.se/ekonomi/1.2805765-mjolkautomat-popular-i-partille

      – med tanke på parallell- eller kanske ska vi kalla det alternativsamhället 😉 Små steg till befrielse från ett knäckande system! Tänk om mjölken även kunde vara opastöriserad för dem som vill, då innehåller den ännu mer näring! Fast gammal ska man inte dricka den förstås 😉

      Gilla

  13. vidholdz skriver:

    Citerar Cornelia: ”Det svåraste i en människas liv är förmågan till självinsikt. När man börjar befatta sig med den kan man ofta inse att kritik mot en annan person härstammar från brister hos en själv, sådana man blir irriterad över utan att få fatt i orsaken.” De parallell samhällen vi ser växa fram i dagens samhälle i no-go zonerna är inte det samhälle jag vill leva i men det kanske är det du föredrar Henrik eftersom du så totalt dissar Cornelias förslag till ett klokare samhällsbygge så därför uppmanar jag dig – se filmerna om Gräsrotsrevolutionen om du inte orkar läsa texten och kom sedan med en mer konstruktiv kritik. Ett parallell samhälle med sharialagar är inte sunt men det är det vi har att vänta om vi inte reagerar på vad som händer i Sverige idag.

    Gilla

  14. corneliadahlberg skriver:

    När jag funderar över kommentarerna blir jag ännu mer övertygad att ändra ”parallellsamhälle” till ”alternativsamhälle” i texten – det ska bli när jag får tid!

    Dagens samhällssystem innebär, precis som du Vidholdz säger, att olika parallellsamhällen växer upp som svampar ur jorden i en skrämmande accelererande hastighet.

    Å ena sidan så planeras just nu att ungefär en ny Norrköpings kommun importerad från fjärran länder varje år placeras i parallellsamhällen i våra städer, som t.ex. Rinkeby – där vi senast på nyheterna såg hur kvinnor som klär sig efter egen smak mobbas kollektivt, helt öppet på torget i syfte att skrämmas till underkastelse under männens lagar – Husby, Rosengård, Biskopsgården, ja ni har hört namnen många gånger på nyheterna i samband med krigsliknande scener.

    Å andra sidan bygger etablissemanget (politiker, tidningsredaktörer mm) upp sina samhällen på behörigt avstånd från dessa ghetton. Varför inte även kalla deras samhällen för parallellsamhälle? Eller ghetto för skattesvindlare…

    Jag önskar självklart att vi skulle slippa leva i ett samhälle indelat i olika områden för rik och fattig, för olika hudfärg m.m., men eftersom det är så de flesta svenska väljare fortfarande lägger sina röster, d.v.s. på indelnings och raseringspolitikerna, så finns för dem som inte vill flytta ett alternativ i att försöka bygga upp det vi tror på, ett alternativ, på plats ur kaoset.

    Kapitlet i Gräsrotsrevolutionen, som ännu heter Parallellsamhälle men snart byter namn 😉 vill ge inspiration till ett friskare samhällsbygge där vi förhoppningsvis inte ska vilja flytta p.g.a. att vi tvingas leva under befogad rädsla för överfall, våldtäkt, granatexplosioner, utan där vi kanske kan bo kvar och på plats förhoppningsvis lyckas bygga mänskliga, sunda gemenskaper. Genom att idka byteshandel kan alla vara med, även de som inte får feta politikerlöner 😉

    Gilla

  15. vidholdz skriver:

    Kloka ord – eftersom ordet parallell samhälle fått en negativ klang i och med förortsproblematiken och no-go zonerna – så är alternativ samhälle är ett bättre ord – men vi får väl se vilken soppa som kokats ihop av Påven och Obama samt de som styr dessa potentater den 23 september – kanske den nya världsordningen skall presenteras (enligt vissa informatörer), som utesluter allt utom total lydnad under ett banksystem en världsregering och en världsreligion – samt obligatoriska vaccinationer så att vi blir ännu lydigare samt dör snabbare – för det är ju inte för vår räddning vi skall vaccineras om någon trodde det……… och vi kommer också att förses med ett chip så att vi kan totalkontrolleras, vilket är en annan superbonus……livet är fantastiskt!

    Gilla

    • corneliadahlberg skriver:

      Jag tror ändå att det finns så många friska människor, som inte låtit sig manipuleras, som kommer lyckas driva på en sund utveckling för vår jord! Det skräckscenario du beskriver och som många vakna människor ser komma tror jag kommer att utplåna sig själv – med som vi redan ser många oskyldiga offer, men jag tror vi är för många idag som genomskådar dem för att de i längden ska kunna lyckas genomföra sin sjuka plan.

      Deras banksystem kan de ha för sig själva om vi idkar byteshandel 😉 Världsregering och världsreligion får de leka i sina loger så länge de har nöje av det 😉 Friheten därutanför ska de aldrig lyckas beröva oss!

      Gilla

  16. Ping: Du kan förändra | corneliadahlberg

  17. Ping: Innan GRÄSROTSREVOLUTIONEN | corneliadahlberg

  18. Ibland vill man väl, men motverkar ändå det man säger sig vilja kämpa för…
    Meditation kan ofta hjälpa.

    Gilla

  19. Henrik Larsson skriver:

    Hej Cornelia! Länge sen nu jag skrev i kommentarsfältet här. Kommer ihåg hur jag var passivt aggressiv i det jag skrev. Visst menade jag vad jag sa. Men jag önskar jag fått med mig mer av vad du sa. Din idé är en renässans att gå tillbaka till Naturen och traditioner fast med det demokratiska samhälle vi har idag, om jag fattat rätt.

    Gilla

  20. Henrik Larsson skriver:

    demokratiska mångkulturella samhälle

    Gilla

    • corneliadahlberg skriver:

      Välkommen tillbaka Henrik! Min drivkraft när jag skrev texten var förhoppningen att alla, ALLA, skulle kunna, om man ville, låta sig inspireras att agera utifrån vilken situation man än befinner sig i, både för sitt eget och allas väl. Har sett så mycket förödande uppgivenhet och passivitet alstrad av samhällets lagar och vi får inte låta kuva oss!

      Gilla

  21. Henrik Larsson skriver:

    Jag är hemlös numera men fortfarande medlem i RSMH (Riksförbundet för Social och Mental Hälsa). Jag lider av funktionsnedsättning i förhållande till vad som förväntas av mig och har en diagnos. Fast detta kanske inte passar in i tråden 🙂

    Gilla

    • corneliadahlberg skriver:

      Vi bestämmer tråden! Blir du inte erbjuden någon bostad trots att du har diagnos?

      Gilla

      • Henrik Larsson skriver:

        Jag har fått plats på ett boende för hemlösa och missbrukare, efter mycket om och men. Miljön är ”skarpt läge” nästan hela tiden, på min våning. Hoppas kunna få ett fredligare boende snart. Min diagnos hjälper mig faktiskt att påskynda processen, men kommunikationen mellan mig och min nya läkare, här i Helsingborg, är inte den bästa. Så mycket lösa trådar som måste vävas samman för att jag skall komma till en lättare spelplan, med ett bra boende och en sysselsättning som drygar ut min minimala sjukersättning.

        Anledningen till denna situation var ett socialt experiment där jag hyrde ut två rum av min lägenhet till hemlösa personer. Det kollapsade totalt.

        Gilla

  22. corneliadahlberg skriver:

    Hyr själv ut och har varit med om kollaps vad gäller utsatta människor, det fungerar inte utan stöd är lärdomen jag gjort!

    Hoppas det löser sig och din läkare ändå fattar bra beslut!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s