Går vi mot ett totalitärt samhälle?

Av Olle Ljungbeck

Går vi mot ett totalitärt samhälle där staten (regering och riksdag) alltmer inskränker åsikts- och yttrandefriheten? Men också ett samhälle där medierna i stort sett hundraprocentigt lierat sig med statsmakten.

Jag började mera regelmässigt skriva samhällskritiska debattartiklar för ca 25 år sedan. Så småningom var jag regelbundet inne i ett 25 – tal tidningar som i stort sett representerade alla politiska åsikter. Jag blev sällan refuserad men fick däremot höra att jag skrev bra, angrep problemen på ett okonventionellt sätt etc, etc. Jag uppmanades tom att skriva oftare.

Så plötsligt blev det totalstopp. Det var inför folkomröstningen om EMU (euron etc). Eftersom jag var helt emot en anslutning gick jag med i Junilistan och engagerade mig mot en anslutning. Efter denna händelse kom jag inte in i någon enda tidning. Inte ens när jag icke berörde frågan om Euron etc.

Något år senare lämnade jag partiet, och vad hände då! Jo helt plötsligt var mina artiklar comme-il-faut (rumsrena).

Snart var jag uppe i minst samma antal som tidigare före inträdet i Junilistan!

För ungefär ett knappt år sedan händer samma sak. I dag är jag portad i flertalet tidningar oavsett politisk inriktning. Orsaken? Jo jag har börjat kritisera massinvandring och invandringspolitiken. Inte med grovheter och ett lågt språk. Nej helt och hållet sakligt underbyggt med faktiska data, ofta hämtade ur statliga myndigheters statistik. Det skulle aldrig falla mig in att använda ett förgrovat språk med rasistiska termer etc. Min kritik riktar sig mestadels mot politiker och medier sällan mot enskilda invandrare. Däremot mot sådant i deras kultur/religion/värderingar som inte hör hemma i en demokrati och ett upplyst samhälle.

Men jag är ju inte den enda som drabbats av detta. Det sker dagligen också mot seriösa forskare som faktiskt redovisar hur verkligheten ser ut.

Självklart skall inga rasistiska tillmälen eller andra grova uttryck accepteras i debattartiklar etc. Här är det givetvis ok att redaktionerna själva rensar eller stoppar sådana artiklar. Men om en artikel i övrigt är ”oacceptabel” med hänsyn till att den strider mot vad som får anses ligga inom åsikts- och yttrandefrihetens ram så skall detta avgöras av våra rättsvårdande myndigheter och inte redaktörer. Till saken hör ju då också att när en rättsvårdande myndighet ingriper kan den som skrivit artikeln både överklaga och få saken prövad i domstol.  Frågeställningen blir då också känd och kan diskuteras hur den rimmar med våra grundlagsfästa rättigheter. Så bör ett rättssamhälle fungera. Därmed inte sagt att begreppet hets mot folkgrupp hör hemma i en ”öppen” stat.

Med bibehållande av detta begrepp  föreligger stor risk att kritik som riktas mot företeelser inom invandrargruppers kultur/religion/värderingar och helt strider mot demokrati och vår lagstiftning, tystas till förmån för reaktionära och bakåtsträvande attityder och förhållningssätt. Detta gynnar givetvis åskådningar och värderingar som förespråkar ett totalitärt samhälle. Att det bland invandrarnas religiösa/kulturella företrädare finns tydliga sådana strävanden får inte förnekas.

Skrämmande är att det i flera partier finns företrädare för dessa totalitära system. Tex i M, MP, S. I vissa fall har de även blivit riksdagsledamöter! Flera av dessa skulle aldrig accepterats om de varit etniska svenskar pga sina värderingar.

Det är ingen överdrift att påstå att de som i dag hävdar att demokrati, allmänt accepterade värderingar som jämlikhet mellan könen, agaförbud, motstånd mot tvångsgifte, kvinnlig könsstympning etc måste drivas mer kraftfullt mot invandrare, de då klassas för rasister och främlingsfientliga. Ett känt exempel i dag är alla de könsstympade invandrarflickorna där myndigheterna ännu inte ens gjort en utredning om brottsligt förfarande föreligger enligt svensk lag!  Detta trots att myndigheter enligt lag har skyldighet att anmäla eventuella brott. 

Självklart är mångkulturen en riskfaktor. Om politiker och medier ”räds” för att reagera mot totalitära åsikter/värderingar/religioner hos invandrare föreligger risk för att totalitära krafter får inflytande och åsikts- och yttrandefriheten därmed inskränks.

När nu politiker och medier nästan hundraprocentigt angriper Sverigedemokraterna för rasism och främlingsfientlighet verkar de helt bortse ifrån att det mångkulturella samhället och massinvandringen kanske är ett  reellt hot mot demokratin. Politikerna och medierna har med andra ord gjort det lätt för sig (om av feghet, opportunism, enögdhet låter jag vara osagt) genom att inte våga ta i de ”heta” invandringsfrågorna. För politikerna är väl inte så simpla att de låter allt bero och i stället för att värna den demokratiska och fria staten ser infångandet av så mycket valboskap som möjligt varande det primära?