Svenskt rättstänk 20

Även denna dag i Tingsrätten handlar om en ung man, 28 år, som förekommer under 13 avsnitt i belastningsregistret avseende bl.a. stöld, misshandel, ringa narkotikabrott, snatteri, rattfylleri, olovlig körning, brott mot knivlagen – ja kort och gott det gamla vanliga. Han har missbrukat kokain, amfetamin och rökt Cannabis sedan 14-års ålder och är därmed den perfekta födkroken för de välavlönade inom vårt rättsväsende.

Alla kända och okända drabbade offer för hans framfart blir däremot förlorare eftersom systemet innebär att brottslingen inte behöver göra rätt för sig i nämnda tillstånd. ”Det stannar på staten” är som sagt orden domaren avslutar de flesta rättegångar med. Offren tvingas skattevägen dessutom betala för karusellen (så länge de röstar som de gör vill säga och det lär de fortsätta med i rådande medias hjärntvättarklimat).

Idag handlar åtalspunkterna om stöld och snatteri några gånger. Mannens förklaring till en av stölderna är att han bad Frivården om hjälp utan att få någon varpå han stegade in i butiken och snodde en dyr jacka mitt framför kameran – i protest. Han vill ha en kontaktperson och är besviken på samhället som bara dömer till slapp tillvaro. Han kallar fängelset för ”vuxendagis” och kallar samhällstjänst för ”ett skämt”.  Han säger:

– ”Ingen dom känns. Jag har inte blivit straffad någon gång.”

Just nu tar han inga droger eftersom han saknar pengar, enligt egen utsago. Han får aktivitetsstöd.

Vad tror du han döms till den här dagen? Någonting som känns och har utsikter att hjälpa mannen ur sitt missbruk? Nej, det existerar inga vettiga alternativ utan det döms till två månaders vuxendagis. För att skörda nya offer bland medborgarna igen så snart han kommer ut-in-ut-in-ut-in-ut…

Kommer du på något som vore en bättre påföljd än ett vettigt arbete, ett som ”känns”? Varför inte på en gård tillsammans med djur och vettiga människor tills samhällskostnaderna för hans brottslighet är återbetalade och grunden för ett liv fritt från missbruk är lagd. Med samhällskostnader menar jag inte oskäliga advokatkostnader mm utan främst ersättning till de drabbade.

Här min motion i ämnet, som blev avslagen eftersom den kräver nytänk 😉