GRÄSROTSREVOLUTION

Kapitel 4 ur novellmanifestet Gräsrotsrevolutionen 

GRÄSROTSREVOLUTION

Tillhör du dem som är orolig att förlora jobbet, eller dem som konkurrerar med dina medmänniskor om jobben? Tillhör du dem som innerst inne tvivlar på att det skulle vara för ditt eget, dina medmänniskors och jordens väl, så föreslår jag att du fortsätter läsa.

Om du tittar på lediga jobb, vad är det du hittar? Något som gynnar ditt eget, dina medmänniskors och jordens väl? Något som kanske bara du kan bidra med? Eller måste du armbåga dig fram och hoppas att du får jobbet? För allt i världen inte någon av alla de andra sökande medmänniskorna. Tycker du att det är vassare armbågar som behövs i vårt samhälle? Mer ego? Svarar du ja på frågorna kan du sluta läsa nu. Då är det bara att fortsätta leva och rösta som du gjort hittills. Är du däremot tveksam, så fortsätt.

Alla vill nog känna sig behövda och gärna oersättliga på sitt jobb, men i ett hårdnande samhällsklimat är det få som inte utan vidare kan bytas ut. Börjar man bli till åren kommen och vill bidra till helheten skulle man kunna fundera på om jobbet man innehar är eftertraktat bland unga arbetssökande. Kanske är det en social välgärning att ge vidare tjänsten till denna unga arbetssökande. Som kanske håller på att brytas ned av känslan att inte vara önskad.

Ger jobbet dig din livsenergi ska du naturligtvis behålla det oavsett ålder. Du kanske tillhör Reinfeldts favoritåldring – jobbar när du är 80! Om inte, det kanske börjar bli slitsamt, ta fram ditt livsmod och ge vidare ditt arbete trots att arbetet är en ekonomisk trygghet. Du får istället jobba på att skapa en annan trygghet.

Vad gör du i så fall med all din ledighet när du givit vidare din tjänst? Eller fått sparken, vilket som. Fundera på vad du innerst inne vill, världen ligger åter framför dina fötter, din tid tillhör dig! Förutom när du måste gå till Arbetsförmedlingen eller vad det nu är för ihålig verksamhet du tvingas besöka. Men det ska inte behöva vara särskilt ofta, det kan du arbeta på att påverka. Glöm inte att många arbetsförmedlare själva vet att vårt samhällssystem är sjukt. De vet att jobben är alldeles för få och de sökande alldeles för många. De lyder bara order, uppifrån. Motsätter de sig den ordningen är det tack och adjö, men de vill absolut ha ett jobb, precis som du en gång ville. Därför fortsätter de käckt att jollra och ljuger:

– ”Det här blir nog bra, det klarar lilla du, klapp-på-axeln! Gå hem och sök på Google så blir det nog ett jobb till slut.”

Jag skämtar inte! Jag hamnade en gång hos en av skattemedel välbetald jobbsökarcoach som efter många månaders idogt ”coachande” kom fram till den lösningen på min arbetslöshet. Gå hem och googla. För övrigt är det ganska talande att man behöver låna begrepp från ett främmande språk – ”coach”. Saknar vi ord ur vårt eget språk? Det beror nog på att ingen egentligen vet vad det är fråga om.

BIDRAG istället för LÖN

Hur kommer det sig att arbetsbristen är så stor i vårt av materiellt överflöd präglade samhälle? Vi talade om vår fantastiska teknik som har tagit över så mycket av våra tidigare göromål vilket är – helt fantastiskt! Men i kombination med att allt färre arbetar allt mer för att de vill tjäna mer, eller/och chefen vill pressa ur dem så mycket vinning som möjligt, blir det problematiskt. Det går naturligtvis inte ihop! Någon måste offras när de som har vill ha mer istället för att dela med sig av sina arbetstimmar. Man tror att man behöver mer. Se bara på det redan nämnda exemplet TV, statliga SVT där vi matas med bilder på andras lyx, som blir en dröm, ett mål som går att förverkliga om man armbågar sig fram, eller har tur.

De producerar för att visa att allt handlar om att kamma hem så mycket pengar som möjligt. Varför då inte följa våra makthavares exempel och plocka så mycket skattemedel för egen del som möjligt? Det blir väl bara en liten bråkdel av vad dessa plockar, men alltid något.

Det handlar just nu, i vårt dekadenta samhälle, om att kamma hem bidrag så det räcker för överlevnaden. Och här vill jag vara MYCKET tydlig med att jag INTE menar att det handlar om att slöa på skattebetalarnas bekostnad. Det handlar om att inte slå ut dina medmänniskor från de för få lediga jobben, utan att träda åt sidan frivilligt för att istället bygga upp ett liv så fritt från pengaberoende som möjligt. Ett liv som vill bygga upp andra värden.

Se bara till att inte behöva delta i allt för mycket nollställd verksamhet i t.ex. Arbetsförmedlingens regi. Lite måste du tåla, men du överlever genom att ta fram skådespelaren i dig så mycket du har lust. Vi befinner oss ändå i en jättelik teater, det har jag lärt efter min tid som politiker i Kommunfullmäktige i Norrköping. Det som sägs från talarstolen där förväntas aldrig komma ur hjärtat eller ens ur ryggraden. Tvärtom, ifall någon skulle göra misstaget att yttra sig på det viset, säga sin sanning, blir det uppläxning efteråt av politiker-kollegorna som anger den sedan länge inövade normen. Den innebär att alla förväntas säga färdigproducerade floskler. Annat än tomma ord får normalt inte tillträde till det rummet.

Samma talare yttrar sig sedan på ett helt annat vis privat, på festen eller på gatan. Där tillåter man sig säga sin sanna mening, den ur hjärtat, eller ryggraden. Undrar vilken kroppsdel de andra orden kommer ifrån, de från talarstolen? De som styr vårt land och dess medborgare. Jag upplåter svaret på den frågan till mina kära läsare. Mitt svar blev så grovt.

FÅ BIDRAGEN ATT RÄCKA

Hur får du bidragen att räcka? Du är ju inte topp-politiker med ett bidrag på 50 000 kronor per månad resten av livet – som arbetslös. Jo, du går noggrant igenom varje enskild utgift och stryker så mycket som någonsin möjligt. BÄTTRE MILJÖVÄN KAN DU INTE BLI, GLÖM ALDRIG DET! Du tar nu hänsyn till jordens fattiga befolkning, som knappt får del av resurserna som de feta och bleka västerlänningarna slukar.

Fördelen är att du slipper en massa bekymmer med prylarna du egentligen inte behöver. För att inte tala om aktierna som du slipper se sjunka. Den gamla bilen som inte gick genom besiktningen.

Har du tillgång till liten jordplätt, om så bara en rabatt, eller blomkruka – ODLA. Minns när jag i min ungdom besökte Azorerna. I de små husens mycket små trädgårdar odlades det på nästan varje kvadratcentimeter. Inte gräs, utan grönsaker och en del blommor. De senare går ju att äta även de, om man väljer dem med omsorg.

Saknar du rabatt så plockar du grannarnas frukt. Många hinner inte skörda – det är bara att knacka dörr och fråga. Blir det nej så önskar du en fortsatt trevlig kväll och traskar snällt vidare. Den här skolan handlar inte om att ge vika för feghet. Den handlar om att plocka fram ditt mod! Vad har du att förlora? Grannarnas frukt är dessutom ekologisk (hoppas vi). Du slipper alltså frestas att köpa den giftiga, ur näringssynpunkt nästan värdelösa frukten i livsmedelsbutiken! Om du inte hittar – och kan betala – ekologisk förstås.

Finns det någonting du kan HYRA UT? Ett rum där du bor kanske? Har du fina gamla kläder, väskor, skor som du inte vill sälja – hyr ut. Du kanske kan investera i någonting att hyra ut. Småsummor inte att förakta. Om du inte är sverigedemokrat kan du dessutom bli familjehem, det behöver du inte skatta för, det kallas samhällsnyttig verksamhet och vips kasserar du in ca 10 000 mer per månad. Och gör en god gärning på köpet, i bästa fall…

Har du en TJÄNST att sälja i liten skala, så sälj till dem du litar på. Undvik sådant du måste deklarera för eftersom det ofta leder till förlust (vi är ju inga storföretag) och då kan du ju lika gärna låta bli. Det handlar om att skrapa ihop ett kapital som du på sikt kan frigöra dig med. Du vet ju vad som gäller i vårt samhälle: Den som har kapital kan köpa sig allt, även inkomst.

– Fastighetsägare kasserar in hyra. Är du på botten, får du jobba som en myra.

Där ser man, poesi kan du också pröva på någon av alla lediga timmar. Ta fram ditt konstnärliga jag. Du är inte arbetslös, du är KONSTNÄR. Någon kanske blir glad att få pryda sina väggar med dina tavlor? Sätt små röda märken på dem = såld, alltid lockar det någon.  Eller varför inte måla om deras väggar helt och hållet, för en slant?

Vad vill du uppnå? Vad drömmer du om? Du är den enda som sätter gränserna. Kanske möter du likasinnad, eller kan söka efter likasinnad. Tillsammans stark – utbyt idéer och samverka. Du bestämmer om du vill arbeta ensam eller tillsammans, du är fri, glöm aldrig det!

Någon har sagt:

– ”Visst är vi alla lika, men somliga är rika.”

Rika på vad? Pengar? Eller fantasi och kreativitet. Där börjar vi. Den rikedomen kan ingen ta ifrån oss!