3 POLISEN

Trots att polisen gör allt mindre för skattepengarna de får, trots att de klarar upp bara en pinsamt liten del av alla brott skattebetalarna utsätts för och trots att medborgarna i behov av skydd numer måste anlita och betala för privata säkerhetsföretag i brist på fungerande polismyndighet, så har de mage att dessutom ta extra betalt av arrangörer av festligheter.

Ta betalt för vaddå? Ta betalt för att göra jobbet de redan är avlönade för, nämligen se till så brottslingar befinner sig där de hör hemma och inte bland hederligt folk!

De privata arrangörerna tillåts dessutom inte välja vem de vill anlita och betala till, utan tvingas att betala dubbelt: Skatt samt ytterligare avgift för att polisen inte klarar att hålla brottslingar borta från folk som sköter sig. Om arrangörerna fick välja skulle de säkert inte välja polisen utan ett företag som genererar  resultat.

Det råder uppenbart komplett förvirring bland våra politiker och myndigheter om vad de är valda och anställda till att göra. De anser visst att de agerar på samma villkor som privata aktörer på den öppna marknaden, sådana som inte får en skattekrona för sitt jobb om de inte levererar resultat.

Om polisen anser sig befinna sig på den privata marknaden så ska vi i rättvisans namn kräva att få välja vilket säkerhetsföretag vi vill anlita och inte tvingas välja potatis! Den som vill väljer den statliga polisen medan andra väljer något säkerhetsföretag som genomgått samma utbildning och därför fått samma befogenheter som polisen. Själv skulle jag välja bort polisen direkt, har lärt känna dem och vet vad de går för (se nedan).

Det är hög tid att se om sitt hus och söka efter försvar/hjälp som är till för dig när du är i nöd. Hjälpen kommer sällan från politiskt styrda organisationer, som numer verkar vara till för att plocka åt sig dina pengar i syfte att sko sig själva.

Min blogg började med en serie i 7 delar under kategori Gräsrotstankar (till höger här i bloggen) där nr 3 kommer först idag. Inlägget POLISEN finns tidigare i sitt sammanhang här och finns även att läsa i sin helhet under sidan Gräsrotsrevolution (uppe i bloggen – skrolla ned till Bakgrund till Gräsrotsrevolutionen).

POLISEN 

Det hela slutade med att jag blev bedragen på en stor summa pengar – lånade pengar. När jag förstod att bedragaren W var just en helgjuten bedragare och att hans sambo – som jag hade haft stort förtroende för och som försäkrade att jag kunde lita på W – samarbetade med honom, ville jag gå till polisen och göra en anmälan. Så hade jag lärt att man gör om man utsatts för ett brott. Det var första gången i mitt 45-åriga liv. 

W gjorde dock klart för mig att han skulle skada mina barn och mig ifall jag gick till polisen. 

Efter mycken vånda tog jag mod till mig och gick ändå till polishuset i Norrköping. Det regnade och jag passade på medan barnen var på musikskolan. Genomblöt kom jag fram och förklarade vad som hänt och berättade om hotet – varpå poliskonstapeln frågade en kollega om råd. Svaret blev: 

– ”Detta är inget polisärende, det är ett advokatärende.”

Suck. 1.500 kronor/timme hos advokaten när pengarna är borta är mycket. Polisen betalar jag till oavsett om de gör något eller inte. Jag gjorde i alla fall som polisen sade och tog kontakt med en advokat. Denne upplyste mig om att detta var ett polisärende, eftersom hot fanns med i bilden.

Gå tillbaka till polisen gjorde jag inte, inte då, förtroendet för polisen sjönk. 

W tyckte inte om att jag varit hos polisen och satte nu in storstöten: länsade mitt hus på värdesaker och lyckades bedra mig på en stor summa pengar.

Vart vänder man sig då i vårt land?

Visste inte bättre utan gick tillbaka till polishuset några månader senare och gjorde ett nytt försök. Denna gång togs min anmälan emot och jag blev informerad om att det gjorts ett tjänstefel när min anmälan inte togs emot första gången.

– ”Det blev ett dyrt tjänstefel för mig” svarade jag och min handläggare ryckte på axlarna. Han sade bl.a:

– ”Det är uppenbart att W är tjuv”.

En hel del av mina värdesaker hittade jag nämligen på Pantbanken under W:s namn. Och min handläggare på polisen menade att han skulle se om ”vi får plocka in honom”.

Tiden gick och en dag frågade jag hur det gick med att ”plocka in honom”? Svaret blev: 

– ”Häktet är fullt.”

Det har tydligen varit fullt 5 år nu, har inte hört ifrån Norrköpingspolisen sedan dess. Min anmälan ligger i en låda antar jag.

Min handläggare på Norrköpingspolisen upplyste mig (för 5 år sedan) om att socialdemokraterna infört ett nytt poängsystem. Det innebar att polisen fick poäng för varje brott de löst, d.v.s. sätta dit liten fortkörare gav poäng och att lösa ett mord gav poäng. Jag antar att polisen arbetar efter samma metod än idag.

– ”Du kan tänka dej vilken kvalitet det blir på arbetet” sade min handläggare på polisen.

Jo, det kunde jag tänka mig och förstod att det troligen aldrig skulle nystas i bedrägeriet jag utsatts för – eftersom poängen kan tjänas in mycket trevligare och lättare än så. 

Det skulle visa sig att jag förstått saken rätt. 

Vid ett av de ofta trevliga samtalen med min handläggare på Norrköpingspolisen berättade han en episod: Han och hans kollegor hade vid ett tillfälle varit säkra på vem som var ”mördaren”, men eftersom han visste hur Rättssverige fungerar, så brydde han sig aldrig om att försöka få mördaren åtalad.

– ”Jag ville inte att han skulle gå därifrån som fri man med ett saftigt skadestånd.” sade min handläggare.

Jag tvivlar inte på hans erfarenhet.

En annan gång fick jag av min handläggare veta att:

– ”Åklagarna har ingen lust att ta tag i ditt ärende eftersom papprena är så röriga.”

Han undrade varför jag inte skrivit skuldbreven med W enligt en färdig mall på nätet. 

Lärdom: Om Du någon gång utsätts för brott – tänk då på att göra det enligt mallen på nätet!

Jag tvekade tidigare på att lämna ifrån mig dessa papper och frågade först samma handläggare om det inte kunde skada mig. Han svarade då:

– ”Varför skulle det?”

Tvärtom, det skulle vara bra för att få struktur! – menade han. Och jag gav honom papprena. 

(Går jag in i en butik och får höra att de anställda inte har någon lust att hjälpa mig, går butiken snart i konkurs, det vet alla. Men det berör inte våra statliga myndigheter, de sitter säkert på skattebetalarna så länge vi väljare fortsätter att rösta som vi brukar.) 

På så vis blev det klart för mig att polis-myndigheten är lika korrumperad som de andra myndigheterna jag kommit i kontakt med och att jag, om jag ville få tillbaka mina pengar och skapa rättvisa, fick söka på annat håll: 

Genom en tidningsannons i Örebro fick jag kontakt med en detektiv-byrå, Bergslagens Detektivbyrå. Det skulle visa sig att jag anlitat en ny bedragare.

Denna gång ringde jag polisen i Örebro. Konstapeln trodde inte det var tillåtet att bedriva detektiv-verksamhet och skrev en rapport. 

Jag blev efter en tid uppringd av en annan konstapel, som upplyste mig om att detektiven inte gjort något brottsligt genom att ta betalt för en tjänst som han aldrig genomförde, eftersom vi hade ett avtal! Lukrativ bransch med andra ord: Det är bara att få folk att ingå muntliga avtal, så kan man enligt Örebropolisen blåsa dem hur som helst!

Konstapeln menade att jag skulle söka hjälp hos Kronofogden istället, det var rätt myndighet att handskas med mitt ärende.

Efter många och omständliga turer hos Kronofogden blev jag upplyst om att ärendet var Polisens sak…

Tillägg:

Först år 2010 fick jag efter min förfrågan hos polisen muntligen reda på att mitt ärende lagts ned redan år 2007. Inte ett meddelande, ingenting om att de beslutat att lägga ned. Nu fick jag veta att ”Det lades ned 2007-01-11 av KO Magnus Lindquist.” Orsak: BROTT KAN INTE STYRKAS.

Att W placerade en lång lista med stöldgods på pantbanken, med polisens goda minne, är tydligen inte brottsligt i Norrköping. Det går också bra att ta betalt för en lägenhet som inte existerar. Att W skrev under gällande avtal med 2 vittnen har heller ingen betydelse. Brott kan inte styrkas???

Våren 2011 bad jag sedan polisen att få tillbaka mina papper i ärendet. Varför ska de ha papper som åklagaren inte har någon ”lust att ta tag i”? Denne klagade ju på att de var så röriga, men inga papper kom och inte heller något meddelande om varför. Den 9 juni frågade jag polisen varför jag inte fick tillbaka mina papper i ärendet. Min gamla handläggare Magnus Bjelling svarade då: 

– ”De har inte hittat papperna.”

Papper valsar kanske enligt regelverket runt på så många bord att ingen kan hålla reda på dem? Politiker menar att då behöver man anställa ännu fler byråkrater eftersom arbetsbördan växt, av någon underlig anledning… Enligt mig är det istället hög tid att då avskeda så många av dem som möjligt, i kombination med att avskaffa så många onödiga regler som möjligt. Låt istället kvarvarande anställda använda sig av sunt förnuft. Jag kan garantera att vi skulle få otroligt mycket mer gjort och fram för allt få någonting som kallas kvalitet som resultat!

Slut tillägg som inte skickades till nämnda adresser.

Vem blir förvånad?

Om Du, käre läsare, blir förvånad över myndigheternas sätt att handskas med skattebetalarna, hör gärna av Dig till mig, Du är nog ensam! Däremot förvånar det mig att väljare som vet att myndigheter arbetar på detta sätt vill fortsätta betala för deras arbete.